Predikan i Lutherska Immanuelförsamlingen i Umeå av Bjarte Edvardsen över Apg 8:26-39 på första söndagen efter Trefaldighet.

14 juni 2020

Nåd vare med er och frid från Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus. Amen.

26 En Herrens ängel talade till Filippus: ”Stå upp och gå ut mitt på dagen längs vägen som går ner från Jerusalem mot Gaza. Den ligger öde.” 27 Filippus reste sig och gick.
Då kom en etiopisk hovman som var eunuck och ansvarig för hela skattkammaren hos den etiopiska drottningen Kandake. Han hade kommit till Jerusalem för att tillbe 28 och var nu på väg hem och satt i sin vagn och läste profeten Jesaja. 29 Då sade Anden till Filippus: ”Gå fram till vagnen och håll dig nära den.”
30 Filippus skyndade fram, och när han hörde honom läsa profeten Jesaja frågade han: ”Förstår du vad du läser?” 31 Mannen svarade: ”Hur skulle jag kunna det om ingen vägleder mig?” Och han bad Filippus komma upp och sätta sig bredvid honom. 32 Stället i Skriften som han läste var detta:
Som ett får som förs bort till slakt,
som ett lamm som är tyst
inför den som klipper det,
så öppnade han inte sin mun.
33 Genom hans förnedring
blev hans dom upphävd.
Vem kan räkna hans släkte,
eftersom hans liv rycks bort
från jorden?
34 Hovmannen sade till Filippus: ”Jag vill fråga dig vem profeten talar om, om sig själv eller någon annan?” 35 Då började Filippus tala och utifrån det skriftstället förklara evangeliet om Jesus för honom.
36 När de nu färdades vägen fram kom de till ett vattendrag, och hovmannen sade: ”Här finns vatten. Vad hindrar att jag blir döpt?” 38 Han befallde att vagnen skulle stanna. Både Filippus och hovmannen gick ner i vattnet, och Filippus döpte honom. 39 När de kom upp ur vattnet ryckte Herrens Ande bort Filippus, och hovmannen såg honom inte mer. Han fortsatte sin resa, full av glädje.