Predikan av Stefan Hedkvist i Lutherska bekännelsekyrkan i Norrköping / Västerås över Joh 3:1-15 på Heliga Trefaldighets dag.

31:a maj 2015

I dagens evangelium läser vi hur Jesus försöker föra Nikodemus till tro, från att vara imponerad av Jesu tecken och under till förtröstan på att Jesus är Messias och vunnit frälsningen åt oss syndare.

I början av Johannes evangelium hör vi hur Jesus bevisar att han är den utlovade Messias, världens Frälsare, på tre sätt:

– För sina första lärjungar uppenbarade han att han vet och känner allt.
– Sedan uppenbarade han sin härlighet genom att förvandla vatten till vin vid bröllopet i Kaana. Han fortsatte göra tecken under högtiden i Jerusalem och många kom till tro på honom när de såg det. Men det var inte många av dem som undersökte närmare vem han var. Nikodemus däremot gjorde det.
– I dialogen med Nikodemus i det tredje kapitlet och dialogen med den samaritiska kvinnan i det fjärde visar Jesus att han är den utlovade Messias världens Frälsare genom sin undervisning.

Genom att uppenbara sina gudomliga egenskaper, genom att göra tecken och under och genom sin undervisning bevisade Jesus att han är Messias, världens Frälsare.

Nikodemus var en farisé. Det innebar att han erkände alla böckerna i Gamla testamentet som Guds ord. Men det tråkiga var att fariséerna bortsåg från Skriftens stränga vittnesbörd om människans syndfullhet. Därför uppmärksammade de inte heller Skriftens löften om Frälsaren från synden. De trodde att de kunde uppfylla Guds lag med sina egna ansträngningar. De hade kommit fram till det genom att reducera lagens krav till att gälla enbart yttre gärningar. Det kallar vi självrättfärdighet.

Nikodemus var inte vilken farisé som helst. Jesus ger honom erkännande som ”Israels lärare”. Han var en mycket framstående lärare med enastående kunskaper i Skriften. Nikodemus var också medlem av Stora rådet. Därför ska vi inte underskatta Nikodemus – Jesus gjorde det inte.

Nikodemus kom till Jesus om natten. Det berodde på rädsla. Fast Jesus bara var i början av sin offentliga verksamhet så hade han redan kommit i konflikt med fariséerna och Stora rådet. Judarna hade reagerat mot att han drev ut försäljarna från tempelplatsen. Och lite senare skulle Nikodemus få sig en skrapa av sina kollegor i Stora rådet bara för att ha yttrat ett ord till förmån för Jesus. Konflikten fanns där från början och vi förstår varför Nikodemus kom till Jesus i hemlighet.

Nikodemus tillhörde dem som sett de tecken Jesu gjorde och förstått att Jesus var sänd av Gud. Men Jesus hade inte gjort sina tecken bara för den sakens skull, utan för att alla skulle tro att han var den utlovade Messias, världens Frälsare. Hela Jesu samtal med Nikodemus syftade till att han skulle komma vidare från att vara imponerade av Jesu tecken till förtröstan på evangeliet som förkunnar att Jesus är världens Frälsare.

Jesus visste mycket väl hur han skulle svara denne kunnige men självrättfärdige man : ”Jag säger dig sanningen: Den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike.” Detta var ett hårt slag och Nikodemus kunde mycket väl ha tagit det som en förolämpning och gått därifrån. Nikodemus kände mycket väl till Guds löfte till David om Guds rike: När din tid är ute och du vilar hos dina fäder, skall jag efter dig upphöja den avkomling som skall utgå ur ditt liv, och jag skall befästa hans kungadöme. Han skall bygga ett hus åt mitt namn, och jag skall befästa hans kungatron för evigt. (2 Sam 7:12,13) Nikodemus väntade att Guds rike skulle komma. Och han såg sig som en del av det. Nikodemus berömde sig av sin lydnad för lagen och var stolt över sitt förhållande till Gud. Jesu svar innebar att allt han berömt sig av inte dög något till. Oavsett vilka förtjänster han hade så skulle det ändå inte hjälpa honom att se Guds rike. Inte ens om han ansträngde sig dubbelt så mycket att hålla alla buden så skulle det föra honom ett dugg närmare att se Guds rike. Han behövde bli född på nytt. Nikodemus förstod mycket väl att bli född på nytt är inget man åstadkommer utan något man erfar, på samma sätt som den kroppsliga födelsen inte är något som barnet utför utan något som sker med barnet.

Dessutom innebär Jesu svar att Guds rike inte är ett yttre, jordiskt rike som framträder synligt för alla. Det var ett sådant synligt rike Nikodemus väntade. Men Jesus säger att inte en enda människa kan se Guds rike utom de som blir födda på nytt. Den som inte blir född på nytt kan inte erfara, eller bli medborgare i Guds rike. Jesus gör egentligen i sitt svar en hänvisning till Johannes döparens förkunnelse och verksamhet. Johannes förkunnade att alla skulle omvända sig för himmelriket var nära. Guds rike skulle framträda med den som skulle komma efter honom. Johannes identifierade honom när han visade till Jesus och sa: Se, Guds lamm. Det var genom omvändelse och dopet till syndernas förlåtelse som människor gjordes redo för himmelriket. Omvändelsen innehåller två delar som Johannes Döparen undervisade om: ånger över synden och tron på Guds lamm som tar bort världens synd. Jesus undervisade nu Nikodemus om samma sak. Och det gäller naturligtvis också oss. Ingen kan få del av Guds rikes välsignelser utan omvändelse, alltså, ånger över synden och tron på Jesus som vår Frälsare från synden. Det är pånyttfödelsen.

Som sagt, Nikodemus kunde ha känt sig kränkt och sagt: ”jag är en gammal lärare, jag har inte kommit för att bli förolämpad av en ung nykomling. Jag har hållit buden alltifrån min ungdom och du menar att det ingenting är värt.” Istället frågade han hur den nya födelsen gick till? När han frågade hur en som är gammal kan födas en gång till innebar det inte att han trodde att Jesus på allvar talat om en andra vanlig födelse, inte heller var det ett debattknep för att få Jesu ord att verka löjliga. Vi skulle kunna parafrasera hans fråga så här: du talar inte om en vanlig födelse, eller hur? Nikodemus frågade med andra ord om hur den nya födelsen kan ske. Och Jesus svar innebar kort och gott: den nya födelsen sker genom dopet. Jesus svarade: ”Jag säger dig sanningen: Den som inte blir född av vatten och Ande kan inte komma in i Guds rike. Det som är fött av köttet är kött, och det som är fött av Anden är ande.

Jesus bekräftade att han inte talat om den naturliga födelsen. Det som är fött av köttet är kött. Köttet syftar på människans syndfulla natur. Lika föder lika. Alla som föds av syndiga föräldrar blir också syndare. Och ingen av dessa kan komma in i Guds rike om de inte blir födda av vatten och Ande. Jesus talar här om dopet. Och för att Nikodemus inte ska tro att bara vanligt vatten åstadkommer så stora ting så säger Jesus ”vatten och Ande”. För dopets kraft ligger inte i vattnet utan i Guds ord som är förenat med vattnet och tron som litar på Guds ord. Det är Guds ord som gör dopets vatten till ett bad till ny födelse och förnyelse i den helige Ande.

Vi kan förstå att Nikodemus var förvånad över denna undervisning: att vi måste bli födda på nytt genom vatten och Ande för att se Guds rike. Nikodemus var van att tänka att det berodde på hur väl vi med våra gärningar kunde försäkra oss om Guds välvilja. Men Jesus lärde honom att det inte berodde på vad vi förmår utan på vad någon annan gör för oss. Det är Anden som föder oss på nytt.

Nikodemus kunde inte förstå hur det kunde gå till. Jesus gav honom därför ett exempel ur vardagen på något som är verkligt och påtagligt fast vi inte förstår mekanismerna som ligger bakom: Var inte förvånad över att jag sade att ni måste födas på nytt. 8 Vinden blåser vart den vill, och du hör dess sus, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den är på väg. Så är det med var och en som är född av Anden.” Vi hade väntat att Jesus sagt: så är det med Andens verkan. Men han säger: så är det med var och en som är född av Anden. Och det var just detta som Jesus ville poängtera med jämförelsen. Resultatet är ju påtagligt även om vi inte helt förstår hur det sker. Vinden är ju påtaglig för våra sinnen, vi ser och känner vinden. Men ursprunget till vinden förstår vi inte. Inte heller vindens slutdestination. Inte ens en meteorolog förstår det till fullo och därför är alla prognoser mer eller mindre sannolika. Fast vi inte förstår ursprunget till vinden så erkänner vi att vinden är verklig. På samma sätt borde Nikodemus av resultatet erkänna Andens verk. Och det borde vi alla göra.

Det var någon som sa ”Jag kan inte se att Anden är verksam.” Men en sådan blindhet är konstig. Resultatet av Andens verkan, alltså de som blivit födda av Anden, är ju lika verkliga och påtagliga som vinden vi känner mot huden. Var och en som som har blivit född av Anden är ju medveten om vilket stort under Anden utfört i hans eller hennes liv. Det kan också andra observera: hur den som blivit född på nytt blivit en ny skapelse som gärna lyssnar till Guds ord, som ger Gud äran för frälsningen och tackar och lovar honom för allt – för livet, för nåden, för frälsningen i Kristus, för dopets bad och Anden som helgar och bevarar oss i den rätta tron. Ett sådant nytt liv är påtagligt, observerbart och verkligt. Och vi ser det inte hos någon annan än den som blivit född av Anden.

Nikodemus kunde inte komma förbi förnuftets fråga ”hur”. Hur kan det gå till undrade han än en gång. Senare skulle han framträda som en lärjunge men för tillfället hindrade förnuftet tron. Jesus hade visat honom att det inte var viktigt att med förnuftet förstå hur den nya födelsen går till. Jesus hade visat att den nya födelsen är en observerbar verklighet fast det för förnuftet förblir ett mysterium. När Nikodemus ändå fortsatte fråga hur var Jesus tvungen tillrättavisa honom. Jesus sa: ”Du är Israels lärare. Förstår du inte det här? Jag säger dig sanningen: Vi talar om det vi vet och vittnar om det vi har sett, men ni tar inte emot vårt vittnesbörd. Om ni inte tror när jag talar till er om det jordiska, hur ska ni då kunna tro när jag talar till er om det himmelska? Ja, vad är sannolikheten för det – ganska låg, eller hur?

Vilka är ”vi” i detta sammanhang? Ja, Jesus talar om Johannes Döparens och sitt eget vittnesbörd som inte blivit trott. Det jordiska syftar på de saker som Jesus hittills talat med Nikodemus om: nödvändigheten av den nya födelsen, dvs. omvändelsen som innefattar ånger över synden och tron, och att gå in i Guds rike genom dopet i vatten och Ande. Det är den jordiska sidan av Guds rike men det har också en himmelsk sida. Jesus skulle strax tala om det himmelska (fast han inte väntade sig att Nikodemus skulle tro det eftersom han inte trodde när Jesus talade om det jordiska). När Jesus sedan talar om det himmelska så förkunnar han det som skett och sker i himlen. Och Jesus har förstahandsinformation om det som sker i himmelen. Jesus är ju den ende som kommit ner från himlen, Människosonen som är i himlen. Vad har då skett och vad sker i himlen? Ja, Människosonen blev sänd från himlen för att fullborda Guds frälsningsplan. Det är Guds obegripliga kärlek till den fallna världen som drivit fram denna frälsningsplan. Från himlen blir också Anden sänd att skapa tro och frälsa syndare från evig fördömelse och föra dem till evigt liv.

Jesus börjar sitt tal om det himmelska med att fästa Nikodemus uppmärksamhet till frälsningen som skulle komma genom Människosonen: så som Mose upphöjde ormen i öknen måste Människosonen bli upphöjd, för att var och en som tror på honom ska ha evigt liv. Det finns ett uttalat frälsningssyfte med hela Guds plan. Och nästa vers säger att orsaken till Guds frälsningsplan ligger i Guds obegripliga och oförtjänta kärlek: Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son…

Varför fäste Mose en kopparorm på en stång? Ja, därför att Gud i sin vrede sänt ormar med dödligt gift in i lägret på grund av folkets synd. Folket bekände då sin synd och ville att Mose skulle be för dem. Mose gjorde så och fick Guds svar: ”Gör dig en orm och sätt upp den på en påle. Den som har blivit ormbiten och ser på den skall leva.” Förebilden är ligger i ormen som blev uppsatt på en påle, löftet att den som ser på den ska leva, och det fysiska livet som blev räddat för var och en som såg på ormen i tro på Guds löfte. På motsvarande sätt måste Människosonen bli upphöjd på korset för att var och en som tror på honom ska räddas till evigt liv så som Gud lovat.

När Jesus säger att Människosonen måste bli upphöjd så syftar han på Guds kärlek: att Gud så älskade världen att han utgav sin enfödde Son… Guds kärlek är själva kronan bland de himmelska ting Jesus förkunnade: att Gud i sin ofattbara kärlek till oss syndare beslutat att frälsa oss genom Jesu offer på korset. Och hans kärlek tillät honom ingen vila förrän kärleksbeslutet var fullbordat. Guds kärlek som uppenbaras i evangelium har kraft att smälta det hårdaste hjärta och det var denna kraftfulla sanning som Jesus ställde fram för Nikodemus i kampen om hans själ. Och det skulle senare visa sig att Jesus vunnit honom till slut.

Guds kärlek är drivkraften till beslutet att Människosonen måste bli upphöjd på korset. Det ligger kärlek bakom detta måste från Fadern och Sonen. Och syftet är vår frälsning, att var och en som tror på honom ska ha evigt liv. Och när Jesus säger ”ska ha evigt liv” så innebär det att det eviga livet är en verklighet, inte i en avlägsen framtid utan i den stund som nu är. Var och en som tror på Jesus som sin Frälsare äger det eviga livet här och nu. Det är en underbar sanning som vi ska tro därför att Gud, som älskar oss och vill att vi ska bli frälsta, har lovat det. Amen.

Låt oss be!
Vi tackar dig, himmelske Fader, för din obegripliga kärlek som berett oss frälsning genom Jesu korsdöd. Vi tackar dig för att du sänder den helige Ande i Jesu namn för att föra oss till tro på Jesus. Vi tackar dig för dopets bad, syndernas förlåtelsen och den helige Andes gåva. Låt Andens verkan bli synlig i våra liv så att vi lever till din ära. Amen.