Predikan av Øyvind Edvardsen i Lutherska Immanuelförsamlingen i Umeå över Luk 24:49-53 på lördagen efter Kristi Himmelsfärds dag. Texterna för Kristi Himmelsfärds dag användes.
16:e maj 2015
Sann gudstjänst
Lärjungarna hade varit rädda. Mycket rädda. Deras Herre och Mästare hade tagits ifrån dem. Jesus, deras ledare och vän hade tagits tillfånga av soldater, förts i väg för så att hånas, spottas och dömas för något som han inte gjort. Sedan fick han släpa sitt eget kors upp till den plats där han skulle korsfästas. Lärjungarna såg sin egen Jesus lida och dö på korset på Golgata. De såg sin egen Herre och Mästare lida döden för deras skuld. En efter en försvann de från platsen där han dog. De hade haft en blandad förståelse för Jesu verksamhet och syftet med hans liv på jorden före hans död. De hoppades i det längsta på att han skulle bli deras jordiske ledare. Så, när de såg honom hänga på korset på Golgata så kollapsade på många sätt deras värld.
Den man som hade kallat dem från deras jordiska yrken för att bli människofiskare hade dött framför ögonen på dem. De trodde de skulle vara med om något stort och fantastiskt, men så togs deras ledare ifrån dem och de stod där ensamma tillbaka. De var osäkra, rädda, förtvivla och visste varken vad de skulle tro om det som just hade hänt på Golgata eller vart de skulle ta vägen. Var det allt? Skulle vandringen med Jesus sluta vid ett kors på Golgata?
Efter Jesus hade stått upp ur graven samlade lärjungarna och stängde in sig i ett hus i rädsla för judarnas reaktion. De visste inte hur judarna skulle reagera på att Jesu kropp inte längre fanns i graven. De var rädda, de var oroliga. Men så visade sig Jesus för dem. Han gick genom låsta dörrar och stod med ett mitt ibland dem. Han visade dem såren på sina händer och sina fötter. Och han åt en bit fisk inför ögonen på dem så att de skulle förstå att det var Jesus som stod framför dem, och inte bara en ande. Allt detta var nödvändigt, sade Jesus. Allt måste uppfyllas som är skrivet om mig i Mose lag, hos profeterna och i psalmerna. Så öppnade han deras ögon, skriver Lukas i verserna före dagens text.
Jesus öppnade deras ögon så att de förstod. Han sade att det var nödvändigt att han som Messias måste lida och på den tredje dagen uppstå ifrån de döda. Det var nödvändigt allt det som hänt honom, och nu var det fullbordat allt det som stod om honom i Skriften. Det var fullbordat. Frälsningen var fullbordat. Jesus hade sonat straffet för lärjungarnas synder. Han hade offrat sig själv för hela världens synder. Synden var betalt. Straffet var sonat. Jesus hade segrat. Han stod som segerherre framför sina kära lärjungar som nu äntligen förstod Jesu uppdrag. Jesus hade öppnat deras ögon. Och de var därför inte längre rädda.
Mellan påskdagen och Jesu himmelsfärd gick det 40 dagar. Detta skriver Lukas i sin andra skrift, i Apostlagärningarna kap 1. Så mellan vers 49 och vers 50 i Lukas så går det 40 dagar. På den tiden kommer och går Jesus. Han visar sig för lärjungarna för så att försvinna lika snabbt som han kom. Varje gång han försvinner från deras ögon är som en liten himmelsfärd i sig själv. Jesus förbereder dem på att han på riktigt ska fara upp till himmeln. Han förbereder dem på att han efter att ha fullbordat sitt uppdrag på jorden ska fara tillbaka till sitt hem och till sin egen Far i himmelen för att vara hos honom.
Dagen kommer. Jesus för sina lärjungar ut till Betania där han lyfter sina händer och välsignar dem. Han har gjort det han ska på jorden. Han har kallat lärjungarna till sig för att vara människofiskare. Han har ledat dem. Han har levt för dem. Han har offrat sig själv för dem. Han har frälst dem från deras synder. Jesu uppdrag är fullbordat. Hans arbete på jorden har kommit till sitt slut. För lärjungarna är det nu det börjar. De ska gå från att vara lärjungar till att själv bli lärare. Jesus har sagt att de ska vänta i Jerusalem på den helige Ande som han lovar att sända dem. Och sedan ska de predika det glada budskapet om syndernas förlåtelse i Jesus Kristus.
Lärjungarna är inte längre rädda för vad som ska hända. De förstår vad Jesus har sagt och de förstår vad hans uppdrag var. Så medan Jesus välsignar sina lärjungar så skiljs han från dem och tas upp till himmeln framför deras ögon. Lukas skriver att lärjungarna tillbad honom och vände tillbaka till Jerusalem i stor glädje. Och att de alltid var i templet och prisade Gud. De hade sätt den uppståndne Frälsaren och de förstod nu efter att Jesus hade öppnat Skriften för dem att allt det som hade skett med Jesus var en uppfyllelse av Skrifterna. Det hade gått till med Jesus som det hade profeterats om Messias. Jesus var Messias.
Lärjungarna firade gudstjänst efter att Jesus hade farit upp till himmeln. De uppsökte templet och firade gudstjänst i glädje över att Jesus var den utlovade Messias, han var deras uppståndne Frälsare. De gladde sig över detta nu när de förstod. Och de var glada fast Jesus hade farit hem till sin Far. Märk er i vilken ordning Jesu välsignelse och lärjungarna lovprisning kommer. Det börjar med att Jesus öppnar deras ögon så att de ser och förstår. Så välsignar han dem. Så prisar lärjungarna honom för det som han visat för dem att han gjort för dem. Lärjungarna prisar sin Herre och Mästare efter att de välsignats av honom. Deras gudstjänst är ett resultat av deras tro. Den är ett resultat av att Jesus öppnat deras ögon. Vi ser i texten hur det är en spontan och omedelbar reaktion från lärjungarnas sida.
Det var inte Jesus som sade att nu ska ni gå och fira gudstjänst. Nej, det var lärjungarnas omedelbara reaktion på det som Frälsaren givit dem. På grekiskan är det ett och samma ord som beskriver det som i svensk översättning heter ”välsigna” och ”prisa”. Grekiskan visar därmed med tydlighet hur lärjungarnas lovprisning hänger ihop med den välsignelse de först fått från Jesus. Det är ett naturligt sammanhang. Så är det också med vår gudstjänst. Därför firar också vi gudstjänst. Det är ett resultat av vår tro. Det kommer av att vi redan tror. Det är en respons på den tro Gud skapat i oss genom sin helige Ande.
Jesus bad lärjungarna vänta i Jerusalem på den helige Ande som skulle utrusta dem i deras arbete med att sprida evangeliet. Jesus hade redan öppnat deras ögon för Skriftens budskap. Anden skulle vidare utrusta dem som Guds medarbetare.
Vi har också den helige Ande hos oss. Efter Jesus farit upp till himmeln så är det den tredje personen i gudomen som verkar på jorden och i de troendes hjärtan. På pingstdagen kom Anden till lärjungarna direkt från ovan på ett synligt sätt och gav lärjungarna extraordinära gåvor för att kunna verka i Guds rike i den tidiga kyrkans historia. Vi har också fått den helige Ande på ett synligt sätt. Vi fick den i vårt dop. Vattnet är det synliga elementet. Vattnet i förening med Guds Ord renar oss från våra synder, ger oss förlåtelse, befriar oss från döden och djävulen och ger evig salighet åt alla, som tror det som Guds Ord och löften lovar (enligt Luthers förklaring).
Den helige Ande verkar genom Ordet. Det är Guds Ord som ger kraft i dopet. Det är så den helige Ande kommer till oss i dag. Genom Guds Ord. Genom de Skrifter som Jesus öppnade lärjungarnas ögon för innan han for i väg till sin Far. Jesu lärjungar skulle predika omvändelse från synden och syndernas förlåtelse i Jesu namn för allt folk. Att vi har döpts till denna tro och samlats här i dag för att fira gudstjänst är ett resultat av deras arbete. De predikade för allt folk genom att förkunna med munnen och skriva ner sina vittnesbörd så att det verkligen kunde spridas till allt folk genom alla generationer. Vi har deras vittnesbörd samlade för oss i Den Heliga Skrift. Vi har de första lärjungarnas berättelser samlade för oss i Bibeln. De gjorde som Jesus sade till dem. Resultatet är att vi har Frälsaren i våra hjärtan. Och den naturliga responsen på denna vår tro är att vi samlas till gudstjänst för att ära och prisa vår Guds för vad han gjort för oss och för att stärkas i vår tro.
Om vi läser i första kapitlet till Lukasevangeliet så står det där om prästen Sakarias som gjorde tjänst i templet. Han firade gudstjänst i templet hos Gud. Han firade sin gudstjänst just innan löftet om Messias skulle uppfyllas. Den lag som föreskrev hur och när och var Sakarias skulle fira gudstjänst uppfyllde Jesus som Messias. Det som den gamla pakts gudstjänst pekade fram emot uppfyllde Jesus. Vår gudstjänst i dag är en gudstjänst av tacksamhet. Vi lever i uppfyllelsen. Guds löfte till sitt folk är uppfylld. Vi samlas därför till gudstjänst för att ära och prisa vår nådige Gud som sänt sin ende Son som Frälsare för våra synder. Vi samlas också för att stärkas och byggas upp i vår tro. Vi samlas till gudstjänst för att få ta emot förlåtelsen för våra synder och försäkran om våra synders förlåtelse i nattvardens sakrament. Vi ska därför fortsätta att fira gudstjänst så länge vi lever för att bevaras i vår tro på Frälsaren och för att få förnyad kraft att leva våra liv i världen. Och vi kommer ihåg varför vi prisar Gud. Vi prisar honom därför att han först har välsignat oss. Vi älskar, eftersom han först har älskat oss. I Jesu namn. Amen.
Låt oss be.
Vi tackar dig vår käre Herre och Gud för att du har skänkt oss din egen Son till soning för våra synder. Tack för att vi har en levande Frälsare som lever och regerar tillsammans med dig i himmeln till det bästa för oss. Tack för den tro du skänkt oss som gåva genom den helige Ande genom ditt Ord till oss. Vi ber dig att du alltid bevarar oss i denna tro genom att bevara oss i ditt Ord. Gör oss därför ivriga att fira gudstjänst i tacksamhet över din nåd och med kunskapen att vi ständigt behöver påminnas om din nåd och få stärkas av ditt livgivande Ord. I Jesu namn. Amen.