Observera att du själv behöver starta ljudet på facebookvideon. Hitta och klicka på högtalarsymbolen längst ner till höger i videorutan.
Predikan i S:t Jakobs evangelisk-lutherska församling i Piteå av Stefan Hedkvist över 1 Kor 15:35-49 på söndagen efter alla helgons dag.
3 november 2019
Nåd vare med er och frid från Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus. Amen.
35 Nu kanske någon frågar: Hur uppstår de döda? Vad har de för kropp när de kommer? 36 Du oförståndige, det du sår får inte liv om det inte dör. 37 Och det du sår har inte den form det ska få utan är ett naket korn, kanske av vete eller något annat slag. 38 Men Gud ger det den form som han har bestämt, och åt varje frö dess egen form. 39 Alla kroppar är inte av samma slag. Det är skillnad mellan människors, boskapdjurs, fåglars och fiskars kroppar. 40 Det finns både himmelska kroppar och jordiska kroppar, men de himmelska kropparnas glans är av ett slag och de jordiska kropparnas glans av ett annat slag. 41 Solen har sin glans, månen en annan glans och stjärnorna en annan, och stjärna skiljer sig från stjärna i glans.
42 Så är det också med de dödas uppståndelse. Det som blir sått förgängligt uppstår oförgängligt. 43 Det som blir sått i ringhet uppstår i härlighet. Det som blir sått i svaghet uppstår i kraft. 44 Det sås en jordisk kropp, det uppstår en andlig kropp. Finns det en jordisk kropp, finns det också en andlig kropp. 45 Så står det också skrivet: Den första människan, Adam, blev en levande varelse. Den siste Adam blev en livgivande ande.
46 Men det första var inte det andliga, utan det jordiska. Därefter kom det andliga. 47 Den första människan kom från jorden, av jord. Den andra människan kom från himlen. 48 Så som den jordiska människan var, så är också de jordiska. Och så som den himmelska människan är, så är också de himmelska. 49 Och liksom vi har burit den jordiska människans bild, ska vi också bära den himmelska människans bild.
Herre, skriv dessa ord i våra hjärtan. Amen.
En del av medlemmarna i församlingen i Korint hade svårt att förstå hur döda uppstår, alltså, vad för slags kropp de ska ha. Och eftersom de var förvirrade angående uppståndelsekroppen så hade de gjort det enkelt för sig och börjat säga att det inte finns någon uppståndelse – utan att tänka på konsekvenserna. Om det inte finns någon uppståndelse finns det inte heller någon förlåtelse för synderna. Om det inte finns någon uppståndelse från de döda så har inte heller Jesus uppstått och då är vi kvar i våra synder. I första delen av det 15:e kapitlet visar Paulus på uppståndelsens faktum. Jesus har uppstått. Han visade sig för många. Han uppstod som förstlingen av de insomnade. När han en dag kommer tillbaka i härlighet så ska vi också göras levande, eller förvandlas om vi lever den dagen.
Sedan kommer vårt stycke som handlar om vilken slags kropp vi ska få vid uppståndelsen. Båda frågeställningarna är fortfarande lika aktuella. Finns det en uppståndelse, och vilken slags kropp och vilka egenskaper ska de uppståndna ha?
De flesta människor ser på sin nuvarande existens som den enda verkliga. Döden ligger i den bortre horisonten, då upphör vår existens, tänker man. Alla vet ju vad som då händer. Kroppen läggs i graven eller bränns. I jord förmultnar kroppen tills det bara är ben kvar och med tiden försvinner de också. Efter kremering sprids eller begravs askan. Vill man sprida askan kräver tillstånd från länsstyrelsen men är inte svårt att få. Ofta handlar det om att sprida askan till sjöss. Ibland tror jag man vill att askan ska spridas för att tanken på uppståndelsen är så störande. Man vill för säkerhets skull se till att uppståndelsen blir omöjlig – det ska bli för svårt för Gud. Men Bibeln betygar: För Gud är ingenting omöjligt.
Anledningen till att en del i Korint sa att det inte fanns någon uppståndelse berodde på att de inte kunde tänka sig hur det skulle gå till. När kroppen redan är förstörd, förmultnad eller uppbränd, vilken kropp kan då uppstå? Vår text inleds med den frågan: Hur uppstår de döda? Vad har de för kropp när de kommer?
Det är nog frågor som alla kristna funderat över. De som dör som barn, kommer de att uppstå och leva för evigt som barn? De som är gamla och svaga, ska de uppstå som gamlingar? Ser vi till människosläktets utveckling så ser vi en allt större anhopning av genetiska skador. Kommer de att uppstå fortfarande märkta av sina sjukdomar eller funktionsvariationer? Hör funktionsvariationerna till personen så att det kommer att prägla den eviga tillvaron också? Och hur blir det med dem med förvärvade skador? Vilken kropp kommer de att ha i uppståndelsen? Kommer där att finnas personer med amputerade ben eller armar?
Ja, vi ska svara med Paulus: Du oförståndige, det du sår får inte liv om det inte dör. Och det du sår har inte den form det ska få utan är ett naket korn…Men Gud ger det den form som han har bestämt…Så är det också med de dödas uppståndelse. Paulus svarar med att likna en begravning vid att plantera ett frö? Det gror inte förrän det läggs i jorden och dör. Det som sedan växer upp har en helt annan form och härlighet än fröet som blev lagt i jorden. Kan Gud ge olika form åt växterna beroende på vilket frö som sås, och kan han ge olika form åt jordiska kroppar, åt människors, boskapdjurs, fåglars och fiskars kroppar så kan han också ge vår uppståndelsekropp den form han bestämt.
Också när det gäller vår härlighet har Gud kontroll. Det gäller samma sak här. En fullt frisk människa, fullt utvecklad, på toppen av sin fysiska och mentala förmåga, är något förunderliget. Vi beundrar deras prestationer vid stora sportevenemang och förundras över vad en människa förmår. Men de har en glans som bleknar. Vi förlorar successivt våra förmågor och när vi nått livets slut är det inte mycket kraft kvar. Men uppståndelsekroppen har en helt annan glans. Paulus jämför det med den skillnad vi kan se mellan olika kroppars härlighet: de himmelska kropparnas glans är av ett slag och de jordiska kropparnas glans av ett annat slag. 41 Solen har sin glans, månen en annan glans och stjärnorna en annan, och stjärna skiljer sig från stjärna i glans. Så är det också med de dödas uppståndelse. Det som blir sått förgängligt uppstår oförgängligt. Det som blir sått i ringhet uppstår i härlighet. Det som blir sått i svaghet uppstår i kraft. Det sås en jordisk kropp, det uppstår en andlig kropp.
Det uppstår en andlig kropp, skriver Paulus. Det innebär inte att vi ska bli andevarelser. Men det uppstår en kropp som har andra egenskaper än vår jordiska kropp. Vi känner vilka egenskaper vår jordiska kropp har och vad kroppen behöver för att leva. Men vilka krav ställs på våra kroppar för att kunna leva för evigt inför Gud och tjäna honom? Det vet bara Gud. Men vi blir försäkrade om att Gud ska ge vår uppståndelsekropp passande egenskaper, därför kallas den en andlig kropp. Vi vet inte vad vi ska bli och vi vet inte vad som menas med en andlig kropp. Men Skriften ger oss denna försäkran: När Kristus träder fram, han som är vårt liv, då ska också ni träda fram i härlighet tillsammans med honom (Kol 3:4).
Paulus förklarar att det finns en andlig kropp genom en rad jämförelser mellan den första människan Adam och Kristus, som han kallar den siste Adam.
Den första människan blev formad av jord och blev en levande varelse när Gud blåste in livsande i hans näsa. Genom syndafallet kom förbannelsen över honom och alla hans efterkommande. På grund av synden måste vi alla vända tillbaka till den jord vi är tagna från. Vi är alla lika Adam och hans livsvillkor blev våra livsvillkor, och det kommer först. Först kommer det jordiska, därefter kommer det andliga. Det jordiska har vi erfarenhet av. Sedan kommer det andliga och det får vi vänta på. Men ett är säkert. Det kommer. Liksom det finns en jordisk kropp så finns det också en andlig.
Till skillnad mot Adam var det inte nödvändigt för Gud att blåsa in livsande i näsan på Kristus för att han skulle bli en levande varelse. Han är Guds Son och hans ursprung är av evighet. Han har liv i sig själv och han kom från himlen för att ge världen liv. Han blev en livgivande ande. Han blev förhärligad efter att han fullbordat allt som krävdes för att ge andligt och evigt liv åt oss som är lika den förste Adam.
Och så som den himmelska människan är, – alltså så som Kristus är – så är också de himmelska. Och liksom vi har burit den jordiska människans bild, ska vi också bära den himmelska människans bild. Det är vår största längtan och vårt fasta hopp. Vi ska en dag bli lika Kristus som med sitt liv och sin död köpt oss för att vi ska tillhöra honom. Han har uppstått som den förste bland många. På uppståndelsens dag ska han förvandla oss så att vi blir lika honom.
Ögonvittnesskildringarna i evangelierna ger oss en föraning om vad vi ska bli. Efter uppståndelsen ser vi inte längre smärta och lidande hos honom, enbart seger och härlighet. Vi kommer att få del av hans härlighet och seger. Han ska upphöja oss till en härlighet och ära som är helt ofattbar. Jesus säger i brevet till Laodicea: Den som segrar ska jag låta sitta hos mig på min tron, liksom jag själv har segrat och sitter hos min Far på hans tron. Vi hör att Jesus åt mat efter sin uppståndelse men det verkade inte vara därför att kroppen behövde mat utan av andra anledningar: Han åt för att visa sina förskräckt lärjungar att han inte var en ande utan samma kropp som blev lagd i graven hade uppstått i förhärligad form. Han åt också för att identifiera sig. Lärjungarna kände igen honom när han bjöd dem på frukost vid Genesarets sjö. Vi ska också äta i himlen. Där blir vi bjudna till Lammets festmåltid och vi ska få äta av livets träd. Men våra kroppar ska ha andra egenskaper, för vi ska aldrig hungra eller törsta mer. Vi ska inte längre leva med graven som bortre horisont för vår tillvaro, för döden ska inte finnas mer. Liksom vi burit den jordiska människans bild så ska vi bära den himmelska människans bild. Gud har makt att göra detta. Det är vårt hopp. Amen.
Låt oss be!
Vi tackar dig Jesus att du köpt oss med din lydnad och ditt lidande för att vi ska tillhöra dig och leva med dig. Du har gått före och visat vägen. Du har för oss dött och blivit begraven och uppstått på tredje dagen. Därför är vi inte rädda för att följa dig även om vägen går genom död och grav. Du har gett oss ett fast hopp om kroppens uppståndelse. Vi ser fram emot uppståndelsens dag då vi ska få se dig i din härlighet. Dig tillhör all ära. Amen.