Predikan av Stefan Hedkvist i Lutherska bekännelsekyrkan i Norrköping / Västerås över 1 Tess 5:1-11 på söndagen före domsöndagen.

15:e november 2015

Idag blir vi påminda om Kristi frälsningsverk, att han dött för oss för att vi ska leva med honom. Guds vilja och plan är att vi ska vinna frälsning genom vår Herre Jesus Kristus. Vi ska uppmuntra och uppbygga varandra med detta budskap. Det ska vi påminna varandra om när vi träffas. Det ska vi inte göra bara när vi samlas till gudstjänst utan också på tu man hand. När vi gör det hjälper vi varandra att vara väl förberedda för Herrens dag. När Herrens dag kommer har vi nått målet för våra liv. Det är att nå fram till uppståndelsen från de döda och livet tillsammans med vår Frälsare.

Det är mycket vi behöver prata om under vårt liv, varje dag. Små barn växer till och lär sig nya saker, de leker med kompisar, börjar skolan och lär sig sakta men säkert vad det innebär att vara vuxen av vuxnas exempel. Ungdomarna kämpar ännu hårdare i skolan, skaffar olika intressen, reser och knyter kontakter och börjar intressera sig för pojkvän respektive flickvän. Vuxnas dagar är fyllda av arbete, kanske familj och ansvar för barn, hus och hem, och en massa grejor man skaffar sig. Allt som möter oss i livet ger uppslag till en massa samtal, viktiga och oviktiga. Det mesta av vad vi pratar om rör det som möter oss på resan mot målet. Men Paulus påminner om hur viktigt det är att vi uppmuntrar och uppbygger varandra med att tala om målet för vårt liv. Det är att vi ska vinna frälsning genom vår Herre Jesus Kristus. Och när Paulus i vår text uttrycker sig så då har han den slutliga frälsningen i tankarna, att vi ska leva med Jesus i evig härlighet. Det ska vi tala med varandra om, och uppmuntra och uppbygga varandra så att vi är beredda att möta Herren med glädje när han kommer.

I vår text målar Paulus kontrasten mellan ljus och mörker, mellan dag och natt, mellan att vara vaken och sova, mellan att vara nykter och berusa sig. Den som tillhör natten och mörkret, sover och berusar sig är inte redo för Kristi stora dag. Vad innebär det att tillhöra natten och mörkret, eller att sova eller att berusa sig? Ja, det är ett bildspråk som innebär att man inte är medveten om vad som är på gång och därför inte gör sig redo. Man är förblindad av mörker. Likt en som sover är man inte medveten om vad som pågår. Och om någon får sig en tankeställare så dövar man det likt en som dövar sina problem med alkohol. En berusning löser inga problem men kan ju göra att man blir obekymrad om dem för en stund. Samvetet kanske säger till någon att Gud en dag ska döma honom. Men samvetets röst dövas med olika bortförklaringar. Psykologer har kämpat i årtionden för att den moderna människan inte ska behöva känna skuldkänslor. Man förstår inte att synden separerar oss från Gud och att man med oförlåtna synder drar på sig Guds rättvisa dom. För de flesta blir Kristi dag en katastrof, därför att de inte gjort sig redo.

Ingen vet vilken dag eller timme Kristus kommer tillbaka. Gud har inte uppenbarat det för oss. Herrens dag kommer som en tjuv om natten. Innebörden i denna bild är att Herrens dag kommer när människor minst anar det. Så fort någon försöker förutsäga tid och stund för Kristi ankomst så bevisar han sig vara en falsk profet som säger tvärt emot Jesu ord: den dagen eller stunden känner ingen – inte änglarna i himlen, inte ens Sonen, ingen utom Fadern.
 Ändå framträder det då och då predikanter som har räknat ut när Kristus ska komma tillbaka. Och folk lyssnar till dem därför att det väcker deras nyfikenhet. Men ännu vanligare är det att man invaggar sig själv i en falsk säkerhet med föreställningen att först måste något inträffa innan Herrens dag kommer. Det är ganska vanligt inom kristenheten att man fantiserar om ett ”uppryckande”, eller ett ”jordiskt tusenårsrike”, eller omvändelse av alla judar, eller något annat som först måste ske innan Kristi stora dag. Det gör att det inte längre är så viktigt att ständigt vara beredd. Om det först ska bli ett tusenårsrike här på jorden så kan man kosta på sig att slumra lite så som vi hörde om de oförståndiga jungfrurna i Jesu liknelse.

Men de flesta människor gör sig inte redo helt enkelt därför att de inte räknar med Kristi återkomst över huvud taget. Evolutionsteorin ligger i grunden för hur de flesta människor ställer sina liv, medvetet eller omedvetet. Evolutionsteorin lärs ut som fakta i grundskolan och i gymnasiet och formar hos många synen på livet och meningen med livet. Evolutionsteorin gör också människor stolta och högmodiga så att de inte tar intryck av gamla böcker som Bibeln. Man tycker att Bibeln är sagor som förklarade livet för primitiva och okunniga människor. Utvecklingen har gått framåt och nu vet vi bättre. Man bryr sig inte ett dugg om budskapet om Kristi återkomst, för man anser det inte vara möjligt. Går jorden under så sker det om miljoner år på grund av helt andra saker. Det har vetenskapen räknat ut. Vem med den föreställningen gör sig redo för Herrens dag?

Herrens dag kommer att överraska de flesta som en tjuv. När folk säger: ”Fred och trygghet”, då drabbar undergången dem lika plötsligt som värkarna hos en kvinna som ska föda, och de slipper inte undan.
 Jämförelsen med en kvinna som ska föda används på olika sätt i Bibeln, både positivt och negativt. Men här är jämförelsen: ”de slipper inte undan”. När värkarna väl satt igång kan kvinnan inte säga: ”jag drar mig ur, vi får ta det någon annan gång”. Hon slipper inte undan. På samma sätt slipper ingen undan när Herrens dag kommer. Den kommer plötsligt för alla och den överraskar de flesta. Jesus beskriver sin ankomst så här: som blixten går ut från öster och lyser ända bort i väster, så ska det vara när Människosonen kommer. …Stjärnorna ska falla från himlen, och himlens makter ska skakas… jordens alla folk ska jämra sig när de ser Människosonen komma på himlens moln med stor makt och härlighet. Med starkt basunljud ska han sända ut sina änglar, och de ska samla hans utvalda från de fyra väderstrecken, från himlens ena ände till den andra.


När detta sker är det för sent att göra sig redo. Ingen kan då säga: ”kan vi göra omstart från den dag då Herren kallade mig och jag sa nej?” eller, ”Kan vi börja om från den dag jag avsade mig tron och lämnade församlingen – det var ingen bra idé.” eller, ”Jag har sysslat med allt annat i livet utom att förbereda mig för denna dag. Får jag göra om det hela?”, eller ”Jag kom just att tänka på att evolutionsteorin inte är så bra – jag vill få tid att gå konfirmandklass.” Nej, jordens alla folk ska jämra sig när de ser Människosonen komma på himmelens skyar. De som varit emot honom under sitt liv slipper inte undan. Undergången drabbar dem plötsligt.

För de flesta blir Kristi dag en katastrof – helt i onödan. Det finns inget så onödigt som att en människa går förlorad. Det är ett totalt slöseri av dyrbara människor. Paulus skriver: Gud har inte bestämt oss till att drabbas av vredesdomen utan till att vinna frälsning genom vår Herre Jesus Kristus. Han har dött för oss för att vi ska leva med honom, vare sig vi är vakna eller insomnade. Det tillhör inte Guds vilja eller plan att vi syndare ska dömas till helvetet och där lida straffet för våra synder. Nej, Guds plan var att frälsa oss från vredesdomen som vi dragit över oss med våra synder. Guds vilja och plan är att vi ska vinna frälsning – som en gåva av nåd. Och allt detta har han fullbordat genom vår Herre Jesus Kristus.

Vår Herre Jesus Kristus tog vredesdomen i vårt ställe och sonade hela vår skuld när han dog för oss. Hur gjorde Gud så att Guds Son kunde byta plats med oss ta bort alla människors synder? Ja, Gud sände sin Son att bli född av jungfru Maria för bli lik oss på allt sätt. Fast Guds Son antog en ödmjuk tjänares gestalt när han blev människa behöll han sin gudomliga natur. Därför har hans blod ett oändligt värde så att det kan rena hela världen från synd och skuld. Petrus skriver: Ni vet ju att det inte var med förgängliga ting som silver eller guld ni blev friköpta från det meningslösa liv ni ärvt från era fäder. Nej, det var med Kristi dyrbara blod, som med blodet av ett lamm utan fel och brist. Och Johannes skriver: Han är försoningen för våra synder, och inte bara för våra utan också för hela världens.


Han har dött för oss för att vi ska leva med honom, vare sig vi är vakna eller insomnade. Det innebär att Jesus har dött för alla, troende och otroende. När Paulus här talar om ”vakna eller insomnade” syftar det tillbaka på dem som håller sig vakna eller är sovande inför Herrens dag. Innebörden är att Jesus dött för alla människor oavsett om de ser fram emot hans återkomst eller inte. Detta ställe är därför väldigt likt versen ur 1:a Johannesbrevet som vi läste: Han är försoningen för våra synder, och inte bara för våra utan också för hela världens. Vår frälsningsvisshet grundar sig på sådana ställen. Skulle Jesus ha dött bara för vissa människor så skulle vi inte kunna vara säkra på att han dött just för oss. Men nu har han dött för alla och därför kan vi vara vissa om att han dött också för oss. Och vi kan vara vissa om att det är Guds goda vilja och plan för oss att vi inte ska drabbas av vredesdomen utan leva med honom. Samtidigt visar dessa ställen vilket slöseri det är med dyrbara människoliv att människor drabbas av undergång på Herrens dag. Det finns inget som är så onödigt, för Jesus har dött för alla. Men det tragiska är att människor ska få precis som de vill. De som inte vill tillhöra honom ska inte heller få göra det. De slipper inte undan den dag Gud rullar ihop himlarna som en bokrulle.

Vad innebär det att hålla sig vaken inför Herrens dag? Paulus skriver: Men vi som tillhör dagen ska vara nyktra, iförda tron och kärleken som rustning och hoppet om frälsning som hjälm. Tron är övertygelsen att Gud håller alla sina löften och uppfyller allt han förutsagt. Kärleken är tron i handling. Det är att i handling uttrycka tacksamhet för allt vad Jesus gjort för oss. Hoppet om frälsning håller oss uppe så att tron och kärleken växer och blir starkare. Utan hoppet om uppståndelsen från de döda och ett evigt liv tillsammans med vår Frälsare vore vår tro meningslös. Det är Gud som förser oss med denna rustning: tron, kärleken och hoppet. Gud ger oss den andliga styrka som vi behöver så att vi inte faller i den andliga sömn som har brett ut sig i världen.

Som medlemmar i samma andliga familj manar Paulus oss: Uppmuntra därför varandra och uppbygg varandra, så som ni redan gör.
 Vi delar hoppet om frälsning med varandra. Men vi behöver påminna varandra om detta hopp, så att vi inte somnar in som resten av världen och blir överraskade när Herrens dag plötsligt kommer. Amen.

Låt oss be!
Käre Jesus, vi väntar dig från himlen som Frälsare. Behåll oss i denna väntan. Stärk tron, kärleken och hoppet hos oss så att vi inte går vilse i en mörk värld. Hjälp oss uppmuntra varandra med den tröst och glädje du ger oss. Amen.