Predikan av Stefan Hedkvist i Lutherska Bekännelsekyrkan i Norrköping / Västerås över Luk 20:37-38 på söndagen efter alla helgons dag.

5:e november 2018

Nåd vare med er och frid från Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus. Amen.

Luk 20:37-38
Men att de döda uppstår, det har också Mose visat vid stället om törnbusken, när han kallar Herren Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud. 38 Han är inte de dödas Gud utan de levandes. För honom är alla levande.

Herre, helga oss i sanningen, ditt ord är sanning. Amen.

Människor har i alla tider undrat vad som ska hända efter döden. Möjligheten till ett liv efter detta har fyllt människor med både hopp och rädsla. Många i vårt moderna samhälle tror att allt är slut med döden. De tror att livet uppkommit av sig självt. De tror att döden innebär att människans existens upphör. Det är också deras hopp, för då behöver de inte stå till svars inför Gud för sina gärningar. Moderna människor liknar sadduceerna på Jesu tid. De trodde inte på något annat än vad de kunde se med sina ögon eller förstå med sitt förnuft. De trodde inte på en fortsatt existens efter döden. De trodde inte på kroppens uppståndelse, eller att människan har en odödlig själ, inte heller på änglarnas existens.

Vår text för idag är en del av det svar Jesus gav till sadduceerna. De hade kommit till Jesus och försökt förlöjliga tron på uppståndelsen med ett konstruerat exempel om en kvinna som varit varit gift med flera bröder. Den förste hade dött och då hade hon gift sig med den andre, den ene efter den andre, sju bröder. Sadduceerna hade frågat vems hustru hon skulle bli i uppståndelsen eftersom alla sju hade varit gifta med henne. Jesus svarade: ”De som lever i den här världen gifter sig och blir bortgifta. 35 Men de som anses värdiga att nå den andra världen och uppståndelsen från de döda, de varken gifter sig eller blir bortgifta. 36 De kan inte dö längre, för de är som änglarna och är Guds barn, eftersom de är uppståndelsens barn.

Jesu svar innebär att änglarna verkligen existerar. Och i uppståndelsen ska vi likna änglarna, men inte i allt. Änglarna kan uppenbara sig i mänsklig form men har inte kroppar som vi utan är goda andar som står i Guds tjänst. Det är inte så uppståndelsens barn ska likna änglarna. Vi ska inte i evigheten leva en okroppslig tillvaro som andar. Vi ska vara uppståndelsens barn, dvs. våra kroppar ska uppstå. Men vår eviga tillvaro ska vara lik änglarnas på två andra sätt. Änglarna varken gifter sig eller blir bortgifta, och de kan inte dö. Så ska det bli också för oss. Äktenskapet är något som Gud instiftat för oss som lever i den här världen, men inte för det tillkommande livet. Vi ska inte leva i äktenskap i evigheten, inte heller ska vi kunna dö. Döden kom in som en följd av synden. Döden kom över alla människor eftersom alla hade syndat. Men Jesus har tagit bort våra synder, och när uppståndelsens dag kommer ska vi inte mer kunna dö.

Någon kan känna oro inför en tillvaro där man inte lever i sin familj som ger så mycket trygghet här i livet. Av Jesu undervisning förstår vi att vi ska känna igen varandra när vi kommer till Guds eviga rike. Jesus visar med berättelsen om den rike mannen och Lasarus att personerna kände igen varandra i tillvaron efter döden. Vi hör också att Petrus, Jakob och Johannes kände igen Mose och Elia på förklaringsberget utan att de blivit presenterade för varandra. Visst ska vi känna igen våra närmaste i den andra världen, men vi ska inte leva i evigheten på samma sätt som vi har levt här. Men ingen behöver känna sig ensam eller övergiven. Vi ska se Kristi ansikte och det är den största välsignelsen.

Själva huvudfrågan, om kroppens uppståndelse, svarade Jesus på i de två verser som utgör vår text för idag: Men att de döda uppstår, det har också Mose visat vid stället om törnbusken, när han kallar Herren Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud . 38 Han är inte de dödas Gud utan de levandes. För honom är alla levande.

Detta är ett underbart ord av Jesus som visar att det är Guds nådiga vilja att vi ska leva med honom. Livet i evigheten är något vi kan se fram emot med stor gläjde.

Jesus använde Skriften för att bevisa uppståndelsen från de döda. Han hänvisade till stället om busken i 2:a Mosebok. Det innebär att han hänvisade till början på 3:e kapitlet, och vi ska läsa det stället. Det här är vad Mose berättar hände:
1 Mose vallade fåren åt sin svärfar Jetro, prästen i Midjan. En gång drev han fåren bortom öknen och kom till Guds berg Horeb. 2 Där uppenbarade sig Herrens ängel för honom i en eldslåga som slog upp ur en buske. Han såg att busken brann av elden utan att busken brann upp. 3 Då tänkte Mose: ”Jag måste gå dit och betrakta den underbara synen och se varför busken inte brinner upp.” 4
När Herren såg att han gick för att se efter, ropade Gud till honom ur busken: ”Mose! Mose!” Han svarade: ”Här är jag.” 5 Då sade Gud: ”Kom inte hit! Tag av dig skorna, ty platsen där du står är helig mark.” 6 Och han sade: ”Jag är din faders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud.” Då dolde Mose ansiktet, ty han bävade för att se på Gud.

Jesu svar visar för det första att vi kan lita på Skriftens egna uppgifter. Många moderna bibelforskare tror inte att Mose kan ha skrivit Moseböckerna. Jesu svar visar att Mose visst skrev Moseböckerna. Mose berättar själv om sin kallelse och vad han såg med sina ögon och hörde med sina öron och vad han tänkte i sitt hjärta.

Jesus kunde ha valt något annat ställe ur Gamla testamentet för att bevisa uppståndelsen men han valde detta därför att hans motståndare bara accepterade Moseböckernas auktorietet. Men det är, i vilket fall som helst, ett kraftfullt bevis för att Skriften lär kroppens uppståndelse och det eviga livet. Mose kallar Herren Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud. Och Jesus förklarar det så här: Han är inte de dödas Gud utan de levandes. För honom är alla levande.

Jesu argument följer denna tankelinje: Gud har skapat människan med kropp och själ. Gud skapade människan av stoft från jorden och blåste in livsande i hennes näsa och så blev människan en levande själ. Fast själen fortsätter leva när kroppen dör så är det meningen att människan ska leva så som hon är skapad, dvs. med kropp och själ. Om Abraham, Isak och Jakob skulle bli kvar i sina gravar skulle HERREN vara en Gud för döda. Men det är omöjligt. Han är de levandes Gud. Han är Abrahms, Isaks och Jakobs Gud, det innebär att de fortfarande lever och i uppståndelsen kommer deras kroppar och själar att förenas igen. Abraham kommer i uppståndelsen att vara den människa han var när han blev kallad ut ur det kaldeiska Ur, en människa med kropp ock själ. Fast förvandlad, han ska inte mer kunna dö.

Jesus säger att för Gud lever alla. Det innebär att alla som dött fortsätter leva. Det är bara deras kroppar som vilar i graven, tillfälligt skilda från dem. Men deras själar lever för Gud. Men så ska det inte vara för alltid. Gud skulle aldrig överge Abraham, Isak och Jakob och lämna deras kropppar i ett tillstånd av död. Han skulle heller aldrig överge oss och lämna våra kroppar i ett tillstånd av död. Människans ursprungliga tillstånd ska återupprättas. Vi ska leva så som vi blev skapade, med kropp och själ. En dag ska kroppen uppstå ur graven och förenas med själen som lever för Gud.

Jesus visar med detta ställe ur 2:a Mosebok att kroppens uppståndelse är helt säker. Men Jesu ord beskriver också vilken relation Gud har till oss, helt i enligt det förbund han har upprättat med oss. Lite längre fram i 2:a Mosebok hör vi HERREN säga: jag skall ta er till mitt folk och vara er Gud. Ni skall få erfara att jag är Herren , er Gud. Herren säger också i Jeremia 24: 7: jag skall ge dem ett hjärta som känner mig, att jag är Herren . De skall vara mitt folk och jag skall vara deras Gud.

Det är inte upp till oss att försöka skaffa oss en nådig Gud. Gud har tagit oss till sitt folk. Det är han som gett oss hjärtan som känner honom. Det har han gjort genom evangelium som väckt tron i våra hjärtan. Vi vet nu vad Gud har gjort för oss. Gud har sänt sin Son som Frälsare för att var och en som tror på honom ska ha evigt liv. Jesus har återlöst oss från alla synder och döden för att vi ska tillhöra honom och leva med honom i hans rike för evigt. Det är Guds förbund med oss. Jesus har också visat den väg vi måste gå. Jesus har gått före oss. Han dog och blev begravd men uppstod och lämnade graven tom. Vi ska en dag följa honom genom död till liv. När den dagen kommer ska vi inte längre kunna dö, utan ska vara som änglarna, som Jesus säger.

Många som inte har detta hopp försöker göra sig ett lyckorike här på jorden. Det här livet blir det viktigaste för dem. Jesus har visat oss i berättelsen om den rike mannen och Lasarus att det viktigaste är inte hur vi har det här i livet, utan vad vi tror på. Vårt liv varar bara ett ögonblick i jämförelse med evigheten. Och det som avgör vår eviga existens är inte hur vi har haft det här i livet utan vårt förhållande till Gud. Och det viktigaste då är att känna Herren och det förbund han slutit med Abraham. Det är ett förbund som gäller för alla människor. Guds eget förbund med oss är att han har tagit oss till sitt folk och är vår Gud och att han gett oss hjärtan som känner honom. När vi lärt känna Jesus då har vi lärt känna Gud för Jesus har uppenbarat vem han är och hurdan han är. Då har vi fått hjärtan som känner Gud och vet att han återlöst oss för att vi ska tillhöra honom för evigt.

Vi ska akta oss för att dra slutsatser om vår eviga existens utifrån hur vi lever idag. Föreställningen att man gifter sig eller blir bortgift i den andra världen är en sådan slutsats som inte stämmer. Andra har föreställt sig en andlig tillvaro utan den kropp som gett dem så mycket smärta här i livet. De har har blivit förvånade när de upptäckt att det inte är ett symbolspråk när Skriften talar om kroppens uppståndelsen. Vi ska komma ihåg att Skriften med klara och tydliga ord, från första till sista bok, lär att kroppen ska uppstå. Den lär också att Gud ska skapa nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor. Vi ska tänka om evigheten så som Bibeln lär oss. När vi läser skildringarna i Uppenbarelseboken förstår vi att vi ska leva i gemenskap med Gud i fullkomlig trygghet, glädje och salighet, där den största lyckan är att se Jesus sådan han är. I tron såg Abraham, Isak och Jakob fram emot detta, och så gör även vi. Amen.

Låt oss be!
Vi tackar dig Jesus att du försäkrar oss om kroppens uppståndelse. Vi ser fram emot den dag vi ska se dig med egna ögon. Vi tackar dig för att vi genom tron har fått rätt att bli Guds barn och uppståndelsens barn. Hjälp oss att se fram emot tryggheten och glädjen i ditt eviga rike så vi får uthållighet i de bekymmer som detta liv för med sig. Amen.