Predikan av Stefan Hedkvist i Lutherska bekännelsekyrkan i Norrköping / Västerås över Matt 26:17-30 på påskdagen.
5:e april 2015
Betydelsen av Kristi uppståndelse kan inte överskattas. Under fastan handlar texterna om Kristi förestående lidande och död för vår skull. Och det är helt rätt att Kristi offer får stå i centrum för vår uppmärksamhet. Men Kristi uppståndelse kommer helt plötsligt utan att på samma sätt vara förberedd i kyrkoårets texter. Därför finns det risk att uppståndelsens centrala betydelse inte uppmärksammas tillräckligt. Kristi kroppsliga uppståndelse ger oss hopp och frid och motiverar oss till allt gott. Varje dag lever vi av kraften från Kristi uppståndelse.
1. Uppståndelsen är för det första en bekräftelse på Kristi ords sanning och att Kristi offer på korset var fullkomligt.
När Jesus förutsade sitt lidande och död förutsade han också sin uppståndelse på den tredje dagen. Uppståndelsen var en bekräftelse att hans ord var sant. Kristi uppståndelse är en bekräftelse på att hela hans undervisning, varje ord, är absolut sant oavsett hur människor tar emot det. Varje dag nås vi av en mängd sanningar som förkunnas av vetenskapsmän, filosofer, religiösa auktoriteter, politiker, ekonomer osv. kort sagt: den här världens vise män. De sanningar som framförs är så motsägelsefulla att många börjat ifrågasätta om det alls finns en objektiv sanning. Men att man ifrågasätter om det alls finns någon sanning är i och för sig inget nytt. När Jesus inför Pilatus vittnade om att han är en Konung som blivit sänd för att vittna om sanningen svarade Pilatus: ”vad är sanning”. Han skulle snart bli varse, för snart skulle graven vara tom. Bibeln gör anspråk på att förkunna en absolut sanning. Den gör anspråk på att vara sann, rätt och riktig oavsett om den blir trodd eller inte, oavsett om den går att begripa, analysera eller förklara. Ingen annan sanning har fått en bekräftelse som denna: Kristi uppståndelse bekräftar att han blivit sänd för att vittna om sanningen.
På Långfredagen hörde vi hur Jesus av fri vilja, sedan han visat sin gudomliga makt och vem han var, lät sig gripas och korsfästas. Vi hörde också hur han på korset sa: ”Det är fullbordat” för att därefter böja ned huvudet och överlämna sin ande. Men en död frälsare är ingen Frälsare. Det är som Paulus skriver: ”Men om Kristus inte har uppstått, då är vår predikan meningslös och er tro meningslös. …och ni är ännu kvar i era synder. .”(1 Kor.15:14,17) Kristi uppståndelse är en bekräftelse på Kristi ords sanning. Det är en bekräftelse på att när vi förkunnar Guds ord så är det en angelägen sanning för varje människa att höra och tro. Kristi uppståndelse är också en bekräftelse på att hans offer verkligen var fullkomligt så att det tog bort världens synd.
2. För det andra: Uppståndelsen är en bekräftelse på att vår Konung är levande och allsmäktig, en Konung i ett rike som inte ens döden och helvetet rår på.
Jesus hade makt att ge sitt liv. Han hade också makt att ta det tillbaka. Det uppdraget hade han fått av Fadern. Hans uppståndelse är en bekräftelse på att han är Guds Son med makt och härlighet. Därför gav också hans uppståndelse frimodighet åt hans lärjungar. Vi ser hur lärjungarna fylldes av frimodighet efter att ha mött den Uppståndne. De visste att deras Kung levde och hade all makt och detta gav dem frimodighet att utföra hans befallningar och bli hans vittnen. Vissheten om att vi har en levande och allsmäktig Konung som lovat att vara med oss alla dagar borde ge också oss samma frimodighet. Att vi är försagda ibland kan bero på att vi tillfälligt glömmer vår privilegierade ställning, eller har svårt att hålla betydelsen av uppståndelsen levande för oss. Den uppståndne Kristus, som har all makt i himlen och på jorden, har lovat att vara med oss alla dagar.
3. För det tredje ger oss Kristi uppståndelse ett fast hopp om att vi ska uppstå på den yttersta dagen. Vi tror på kroppens uppståndelse.
Jesu uppståndelse är en bekräftelse på sanningen i vårt hopp. Han som lever ska en dag uppväcka också oss. Paulus skriver i Filipperbrevet: vi har vårt medborgarskap i himlen, och därifrån väntar vi Herren Jesus Kristus som Frälsare. Han ska förvandla vår bräckliga kropp och göra den lik hans härlighetskropp, för han har makt att lägga allt under sig (Fil 3:20-21).
Berättelsen
Berättelserna om Kristi uppståndelse och kvinnornas och lärjungarnas besök vid graven i evangelierna innehåller inga motsägelser men det är ett litet pussel att få ihop. Många är snabba att undergräva evangelisternas trovärdighet med att säga att vittnesbörden motsäger varandra. För att konstruera en motsägelse måste man förutsätta att det bara fanns en väg till och från graven och att alla var tvungna att färdades på den. Men om man föreställer sig att graven gick att nå från flera håll på olika vägar finns ingen motsägelse. Det är väl inte så långsökt att tro att en grav som låg i en trädgård kunde nås från olika håll? Kvinnorna och lärjungarna gick flera gånger mellan staden och graven på olika vägar och Matteus, Markus, Lukas och Johannes ger var för sig bara de detaljer som de ansett väsentliga för sin läsekrets. Vi ska idag stanna inför de detaljer som Markus återgivit. Det finns ingen återgivning av själva uppståndelsen men däremot hur den tillkännagavs.
Markus skriver. När sabbaten var över, köpte Maria från Magdala, Maria, Jakobs mor, och Salome välluktande oljor för att gå och smörja honom. Mycket tidigt på första dagen i veckan kom de till graven då solen gick upp. Sabbaten var över kl 18 lördag eftermiddag. På kvällen hade kvinnorna gått ut och köpt de oljor och kryddor som behövdes till smörjelsen. De förberedde allt på lördagskvällen. Tidigt på första veckodagens morgon gick de ut till graven för att smörja Jesu kropp. Det var mycket tidigt på morgonen medan det ännu var dunkelt och bara en strimma ljus från soluppgången syntes. Kvinnorna visste tydligen inte att man satt en romersk vaktstyrka vid graven. Om de vetat det skulle de nog ha oroat sig för om de alls skulle beviljas tillträde till graven. Nu gick de och tänkte på ett annat problem: De sade till varandra: ”Vem skall rulla bort stenen från gravöppningen åt oss?” Men när de såg upp, fick de se att stenen var bortrullad, den var mycket stor.
Det som hänt var Jesus uppstått tyst och stilla, vikt ihop huvudduken och lagt den för sig och gått ut ur graven. Men sedan hade det börjat dundra. Det hade blivit ett jordskalv och en Herrens ängel hade stigit ned från himmelen och rullat undan stenen. Han hade liknat blixten som ljungar och hans kläder var vita som snö. Vaktmanskapet hade darrat av rädsla och legat där som döda. När kvinnorna i gryningen kom till graven hade vakterna redan flytt in till staden och var på väg att rapportera allt som hänt för översteprästerna. Vaktstyrkan blev sedan mutad med en stor summa pengar för att hålla tyst om skalvet och ängeln och istället sprida en lögn om att lärjungarna kommit och tagit kroppen medan de sov.
När kvinnorna kom fram var det tyst och tomt vid graven och de såg den stora gravstenen utslängd på marken. När Maria Magdalena såg stenen drog hon en förhastad slutsats av vad som hänt. Hon drog slutsatsen att Jesu fiender skändat graven och rövat bort kroppen. Utan att närmare undersöka saken lämnade hon de andra och sprang iväg för att meddela lärjungarna vad hon trodde hade hänt. Hon träffade Petrus och Johannes och sa: De har tagit bort Herren ur graven och vi vet inte var de har lagt honom. När Petrus och Johannes hörde det sprang de iväg mot graven. Maria Magdalena följde efter i långsammare tempo.
Under tiden hade de övriga kvinnorna kommit fram till graven. De gick då in i graven och fick se en ung man sitta på höger sida, klädd i en lång vit dräkt, och de blev mycket förskräckta. Men han sade till dem: ”Var inte förskräckta! Ni söker Jesus från Nasaret, den korsfäste. Han är uppstånden, han är inte här. Se, här är platsen där de lade honom. En ängel visade sig för dem och talade till dem. Precis som vid andra tillfällen när änglar uppenbarat sig med ett budskap reagerade kvinnorna med förskräckelse, men ängeln sa ”var inte förskräckta”. Kvinnorna hade inget att frukta, tvärtom, de fick nu höra det glada budskapet om Kristi uppståndelse.
Ängeln förkunnade uppståndelsen med den auktoritet och trovärdighet som hans himmelska väsen och uppdrag gav. Men som om det inte räckte visade han dem även platsen där Jesus legat som bevis för Jesu uppståndelse. Detta förutsätter att spåren i graven kunde vittna om vad som hänt. Bindlarna låg kvar medan huvudduken låg för sig, hopvikt. Vid uppståndelsen gick Kristus ut rakt genom bindlarna på samma sätt som han gick ut ur den stängda och förseglade graven. Bindlarna låg ännu kvar som ett tomt skal. Huvudduken låg ordentligt hopvikt för sig. Spåren visade att ingen stulit hans kropp. Om någon stulit kroppen hade det varit omöjligt att lägga tillbaka bindlarna på detta ursprungliga sätt. Tjuvar skulle väl knappast heller gjort sig besvär att vika ihop huvudduken och lägga den för sig.
Ängeln sände även bud med kvinnorna och gjorde dem på det sättet till de första glädjebudbärarinnorna om Kristi uppståndelse. Ängeln gav dem detta uppdrag: Men gå och säg till hans lärjungar och särskilt till Petrus: Han skall gå före er till Galileen, och där skall ni få se honom så som han har sagt er.”
Jesus hade förutsagt sin uppståndelse på tredje dagen vid flera tillfällen. Men när de gick ut till Getsemane hade han sagt till lärjungarna att de alla skulle komma på fall och skingras men att han efter uppståndelsen skulle gå före dem till Galileen. Innan de skildes och han gick till korset och lärjungarna flydde stämde han alltså träff med dem i Galileen. Kvinnorna skulle nu förkunna hans uppståndelse och påminna lärjungarna om detta avtalade möte.
De skulle särskilt säga detta till Petrus. Här ser vi en härlig själavårdande omsorg. Petrus måste ha varit fruktansvärt nedstämd och förvirrad och sorgsen efter sitt fall och sin förnekelse på översteprästens gård. Han hade ju också gått ut och gråtit bittert. Han fick nu en speciell hälsning som innebar att den Uppståndne förlåtit honom och ville ha honom som sin lärjunge. Detta måste ha varit ett synnerligen glatt budskap för Petrus.
Detta visar också för oss att Jesus aldrig avvisar en av de sina som ångrar sin synd. Hos oss finns mycket övermod, oförstånd, svaghet och synd. Men vi ska tänka på hur Jesus vårdade Petrus efter hans förnekelse. Och vi kan vara säkra på att Jesus inget annat vill än att också vi kommer till honom och tror på honom. Vår synd har han tagit hand om och han vill ha oss som sina lärjungar och vittnen.
Innebörden i Jesu uppståndelse kunde kvinnorna inte ta till sig med en gång. Det var för stor händelse för att de skulle kunna glädja sig med ens. Ängelns uppenbarelse var ju en tillräckligt stor händelse för att de skulle få svårt att bearbeta den direkt. Det heter: Då gick de ut och flydde från graven, fyllda av bävan och bestörtning. Och de sade ingenting till någon, eftersom de var rädda.
Kvinnorna måste ha tagit en annan väg in till staden. I alla fall mötte de inte Petrus och Johannes som i den stunden kom springande mot graven för att kontrollera Marias meddelande. Petrus kom inte först fram men han gick genast in i graven när han kom fram, och Johannes följde honom. De träffade inte ängeln men Petrus och Johannes förstod att Jesus uppstått när de såg bindlarna. När de sett det återvände de till staden. Nu var det återigen tyst vid graven. Då kom Maria Magdalena tillbaka för andra gången. Hon gick inte in i graven utan stod utanför och grät. Så blickade hon in i graven och fick se änglarna som frågade varför hon grät. Därefter uppenbarade sig Jesus för henne. Maria var troligtvis den första personen som fick se Jesus uppstånden. Sedan visade han sig även för de övriga kvinnorna och lärjungarna.
Sanningen om Kristi uppståndelse gav lärjungarna och den första kristna kyrkan en anmärkningsvärd frimodighet att bli hans tjänare trots hot och våld från både judar och hedningar. Kristi uppståndelse ger också oss glädje och frimodighet. Jesu uppståndelse ger oss för det första tröst gentemot alla anklagelser för synd som djävulen kommer med i våra hjärtan. Kristi uppståndelse bekräftar att vår synd är fullkomligt sonad genom hans offer. Den ger oss också frimodighet gentemot den otroende världen som attackerar vår tro med alla möjliga argument, eller rent av fiendskap. Vi är vissa om att vår Konung lever och har all makt i himmelen och på jorden. Den som tror på honom äger livet medan den som strider mot honom endast skadar sig själv.
Kristi uppståndelse ger oss frid varje dag. Det är betecknande hur Petrus beskriver Kristi evangelium i vår epistel för idag: Detta är det ord som Gud sände till Israels folk när han förkunnade frid genom Jesus Kristus. Evangeliet ger oss frid med Gud, en frid som vi behåller alla dagar vad dessa dagar för med sig. När vi märker hur våra krafter avtar och det blir uppenbart för oss att vår kropp långsamt gör sig klar att lyda Guds befallning: Jord är du, och jord skall du åter bli så kan vi ändå behålla friden i våra hjärtan. Ålder, svaghet och sjukdom behöver inte störa oss det minsta. Vi kan med den gamle Simeon säga: Herre, nu låter du din tjänare gå hem i frid, ty mina ögon har sett din frälsning. Uppståndelsens sanning ger oss frimodighet inför döden eftersom Kristi uppståndelse är en bekräftelse på vår kommande uppståndelse. Jesus är förstlingen av de avsomnade. Vi ska en gång få se honom sådan han är i sin härlighet och förvandlas att bli lika honom. Amen
Låt oss be!
Herre Jesus Kristus, på uppståndelsens dag visade du din seger över döden. Låt oss av din uppståndelse hämta frimodighet att tjäna dig. Du som lever och har all makt har ju lovat att vara med oss alla dager. Amen