Predikan av Stefan Hedkvist i Lutherska Bekännelsekyrkan i Norrköping / Västerås över Luk 2:1-20 på Juldagen.

25:e december 2017

1 Och det hände vid den tiden att från kejsar Augustus utgick ett påbud att hela världen skulle skattskrivas. 2 Detta var den första skattskrivningen, och den hölls när Quirinius styrde i Syrien. 3 Alla gick då för att skattskriva sig, var och en till sin stad.
4 Så reste också Josef från staden Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad som kallas Betlehem, eftersom han var av Davids hus och släkt. 5 Han kom för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade som var havande.
6 Medan de befann sig där var tiden inne för henne att föda, 7 och hon födde sin son, den förstfödde. Hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem i gästrummet.
8 I samma trakt fanns några herdar som låg ute och vaktade sin hjord om natten. 9 Då stod en Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de blev mycket rädda. 10 Men ängeln sade: ”Var inte rädda! Jag bär bud till er om en stor glädje för hela folket: 11 I dag har en Frälsare fötts åt er i Davids stad. Han är Messias, Herren. 12 Och detta är tecknet för er: Ni ska finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba.”
13 Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud:
14 ”Ära åt Gud i höjden,
och frid på jorden
bland människor
som han älskar.”
15 När änglarna hade lämnat dem och återvänt till himlen, sade herdarna till varandra: ”Vi måste gå in till Betlehem och se det som har hänt och som Herren låtit oss veta!” 16 De skyndade i väg och fann Maria och Josef och barnet som låg i krubban. 17 När de hade sett det, berättade de vad som var sagt till dem om detta barn. 18 Alla som hörde det förundrades över vad herdarna berättade för dem. 19 Men Maria bevarade och begrundade allt detta i sitt hjärta.
20 Och herdarna vände hem och prisade och lovade Gud för allt de fått höra och se, just så som det hade blivit sagt till dem.

Låt oss be!
Herre Jesus Kristus, lär oss idag vad ditt namn innebär så att vi fylls av glädje liksom herdarna. Ta bort vår skuld – som gör oss förskräckta inför din härlighet – genom det glada budskapet om din frälsning. Amen.

Tiden hade kommit då Gud skulle uppfylla sina forntida löften att sända Frälsaren. Och det hände vid den tiden att från kejsar Augustus utgick ett påbud att hela världen skulle skattskrivas. Augustus var kejsare i Romarriket och han trodde att han styrde över hela världen. Han befallde att hela världen skulle skattskrivas. Han visste inte att han var ett redskap för Gud, den Allsmäktige som nu skulle uppfylla sina löften och förutsägelser om Frälsaren. Gamla testamentets folk hade säkert undrat hur profetiorna om Messias skulle bli uppfyllda. Det var förutsagt om Messias att han skulle vara en avkomling till David och att han skulle födas av en jungfru i Betlehem. Men också att Herren skulle kalla honom ut ur Egypten. Herren skulle också genom honom ge ära åt hednafolkens Galileen och han skulle kallas nasaré. Hur ska så olika information gå i uppfyllelse på en person? Men den underbara uppfyllelsen tog sin början när Josef och Maria, som båda var av Davids släkt, for upp från Nasaret i Galileen till Davids stad, Betlehem, i Judeen för att skattskriva sig. Där födde jungfrun Maria sin förstfödde son. Därifrån fick de sedan fly för sitt liv till Egypten. När Herodes var död kallade Gud dem ut ur Egypten och de flyttade tillbaka till Nasaret i Galileen.

Stycket vi läste ur GT ur Jesaja 9 är just den profetia som handlar om att Gud ska ge ära åt hednafolkens Galileen och låta det folk som vandrar i mörkret se ett stort ljus. Det sker genom barnet som blir fött. I profetian förkunnar Gud att barnet ska bära underbara namn. Ett litet nyfött barn brukar inte förknippas med makt men om detta nyfödda barn heter det: På hans axlar vilar herradömet,
och hans namn är: Under, Rådgivare, Mäktig Gud, Evig Fader, Fridsfurste.

Dessa namn sammanfattar vem Kristus är och allt han gjort och fortfarande gör för oss. I dagens evangelium finns en kortare lista av namn på Jesusbarnet. Det är de underbara namn som ängeln förkunnar för herdarna. De säger oss också vem Jesus är och vad han gjort för oss. Vi ska lära oss vad Jesu namn innebär för oss.

I trakten av Betlehem uppehöll sig några herdar, som låg ute och vaktade sin hjord om natten. Då stod en Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de blev mycket förskräckta. Men ängeln sade: ”Var inte förskräckta! Se, jag bär bud till er om en stor glädje för hela folket. Ty i dag har en Frälsare blivit född åt er i Davids stad, och han är Messias, Herren. 12 Och detta är tecknet: Ni ska finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba.” (Lukas 2:9-12)

Det nyfödda barnet skulle ligga lindat i en krubba. Det visar att han föddes i stor fattigdom under extremt enkla förhållanden. Men ängeln kallar honom ändå Herren. På grekiska kan ordet användas både om en mäktig och inflytelserik människa och om Gud. Det finns en hebreisk motsvarighet som används på samma sätt, både om en mäktig människa och om Gud. Men bland judarna använde man också ordet ”Herren” i en tredje speciell betydelse. Det användes för att ange det högsta Gudsnamnet som Gud hade gett sig själv och som ingen annan kan bära.

I de två första kapitlen i Lukas evangelium fram till ängelns ord till herdarna så har ordet ”Herren” använts 19 gånger. Varje gång syftar det på Gud – aldrig på en människa. I många fall står det helt klart att det används för att ange det högsta Gudsnamnet, som Gud gett sig själv, och som ingen kan människa kan bära. Vad är det då ängeln förkunnar för herdarna? Ja, det är ingen tvekan om saken. Med sina ögon skulle de få se ett litet nyfött barn som låg lindat i en krubba. De skulle inte med sina ögon kunna se annat än fattigdom. De skulle inte se makt och ära. Men de skulle tro ängelns ord att barnet är HERREN. Jesus är sann Gud och sann människa i en person. Ängelns ord lär oss detta.

Ängeln säger också att barnet är ”Messias”. Det betyder ”den Smorde”. Att smörja någon, eller hälla olja på någons huvud, var en gammaltestamentlig ceremoni för att insätta en person i sitt ämbete. De som blev insatta i sina ämbeten på detta sätt var präster, kungar och profeter. Mose smorde Aron och hans söner till präster, Samuel smorde Saul och David till kungar, och Elia smorde Elisa till profet i sitt ställe. Messias skulle vara smord till dessa tre ämbeten: profet, präst och kung.

Profetens uppgift var att förkunna Guds ord. Guds folk visste att Messias var smord för att predika glädjens budskap. I Jesaja 61 heter det: Herrens, Herrens Ande är över mig, ty Herren har smort mig till att predika glädjens budskap för de ödmjuka. Han har sänt mig att förbinda dem som har ett förkrossat hjärta, att ropa ut frihet för de fångna och befrielse för de bundna, till att predika ett nådens år från Herren…

Profetiorna förutsäger också att han ska bringa försoning för världens synd genom sitt offer. Att bära fram offer hörde till prästens sysslor. Men om Messias sägs det att han ska offra sig själv. Han skulle alltså vara både präst och offer. I Jes 53:10 står det skrivet: Det var Herrens vilja att slå honom och låta honom lida. När du gör hans liv till ett skuldoffer, får han se avkomlingar och leva länge, och Herrens vilja ska ha framgång genom honom. Och i Sakarja 6:13 heter det: En präst ska han vara på sin tron…Denna profetia säger inte bara att han ska vara en präst, den säger också att han ska ha en tron. Därmed är profetian också en av många som säger att Messias är en kung. Herren uppenbarade för kung David att hans avkomling skulle vara Guds Son och Herren skulle befästa hans kungatron för evigt. Messias är en evig konung som ska krossa alla sina fiender och förlossa sitt folk till sitt eviga rike.

Ängeln gav också barnet namnet Frälsare. Han säger: i dag har en Frälsare blivit född åt er i Davids stad. För oss är namnet Frälsaren välbekant. Varje gång vi hör det borde vi fyllas av glädje och tacksamhet. Det namnet påminner oss om att vi är syndare som behöver en gudomlig Frälsare. Varför skulle Gud annars sända sin Son som Frälsare? Men det påminner oss framför allt om att Guds Son blev människa för att frälsa oss från våra synder som annars skulle leda till vår eviga undergång.

Namnet Frälsare sammanfattar vem han är och vad han kommit för att göra: Han är Guds Son som blev människa för att frambära sitt liv som skuldoffer och dö för att sona hela världens syndaskuld. Det är hans uppgift som överstepräst. Guds Son blev människa för att uppenbara för oss vägen till himmelen och förkunna glädjens budskap för alla fattiga syndare. Det är hans uppgift som profet. Guds Son blev människa för att som vår broder regera över allting så att vi en dag ska få möta honom i himlen och bli förhärligade med honom. Det är hans uppgift som vår himmelske kung. Alla dessa uppgifter är sammanfattade i namnet Fräsaren. Det innebär att han har gjort allt och fortfarande gör allt för att vi ska bli frälsta från synden, döden och djävulens makt.

När änglarna hade farit upp till himlen, sade herdarna till varandra: ”Låt oss nu gå till Betlehem och se det som har hänt och som Herren har låtit oss få veta.” De skyndade i väg och fann Maria och Josef och barnet som låg i krubban. Och när de hade sett det, berättade de vad som hade sagts till dem om detta barn. Alla som hörde det förundrade sig över vad herdarna berättade för dem. Men Maria bevarade och begrundade allt detta i sitt hjärta. Och herdarna vände tillbaka och prisade och lovade Gud för allt som de hade hört och sett, alldeles som det hade blivit sagt till dem.

Det herdarna hört av ängeln och barnet de fick se i stallet förändrade helt deras liv. De blev fyllda av lovsång och de vittnade om vad de hört och sett. På samma sätt ska vi ta emot julens gåva, Jesus Kristus. Vi firar jul som de allra första julfirarna: herdarna på marken utanför Betlehem, då vi gläder oss över vår Frälsare, prisar och lovar Gud och berättar om allt vi hört om honom för andra. Amen.

Låt oss be!
Herre Jesus Kristus, vi tackar dig för att du blev människa i stor fattigdom för att tjäna oss och ge ditt liv som skuldoffer för att vinna nåd och förlåtelse åt oss. Vi tackar dig för att du tröstar våra hjärtan med försäkran om syndernas förlåtelse. Vi tackar dig för att du med din makt bevarar oss till ditt eviga rike. Fyll oss med glädje och lovsång, och mod att vittna om dina väldiga gärningar. Amen.