Predikan av Stefan Hedkvist i Lutherska bekännelsekyrkan i Norrköping / Västerås över Luk 2:1-20 på juldagen.
25:e december 2015
Låt oss be!
Herre, lär oss ta emot julbudskapet på samma sätt som Maria så att vi bevarar och begrundar det i våra hjärtan. Amen
För 2000 år sedan föddes ett barn i Betlehem och alla kristna kyrkor firar hans födelsedag därför att det var något alldeles speciellt med detta barn. En ängel gjorde hans födelse känd och förkunnade vem han var: I dag har en Frälsare fötts åt er i Davids stad. Han är Messias, Herren. Tydligare kunde ängeln inte ha presenterat honom. Herdarna förstod vad som låg bakom dessa ord Frälsare, Messias, Herren – de förstod storheten i vad som hänt. De var enkla människor men kunde sin Bibeln. För att vi också ska förstå storheten i denna händelse behöver vi samma bakgrund.
Bibeln handlar till större delen om mänsklighetens historia men talar också om vad som var före tiden, vad som kommer efter tiden och om den som står över och utom tiden. Före någon människa fanns, före jorden och universum, ja, före själva tiden fanns Gud. Han är den evige, allsmäktige Gud. Han har skapat allting och regerar allting. Han är till sitt väsen evig – han står över och utom tiden. Tiden är en storhet han bundit sin skapelse till – inte sig själv.
För att vi ska förstå storheten i vad som hände i Betlehem en natt för 2000 år sedan tar aposteln Johannes oss på en svindlande resa från evigheten, sedan genom tiden från skapelsen för att till slut stanna upp vid den person som föds just denna natt. Han gör denna svindlande resa med några korta ord i sitt första kapitel: I begynnelsen var Ordet , och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. Han var i begynnelsen hos Gud. Allt blev till genom honom, och utan honom blev ingenting till av det som är till…Och Ordet blev kött och bodde bland oss , och vi såg hans härlighet, den härlighet som den Enfödde har från Fadern. Och han var full av nåd och sanning.
Gud, den evige, som var till före skapelsen, han som skapat jorden och universum, lät sig födas av en jungfru och blev människa. Han upphörde inte att vara Gud när han blev människa utan blev Gudamänniskan, Jesus Kristus. Jesus betyder Frälsare, Kristus är detsamma som Messias och han är Gud den allsmäktige – Herren. Det är detta ängeln förkunnade för herdarna: I dag har en Frälsare fötts åt er i Davids stad. Han är Messias, Herren.
Gud fick inte bara helt plötsligt för sig att bli människa. Vi måste gå tillbaka i historien för att förstå varför den evige Guden blev människa. Vi kan följa ett säkert spår och sätta ganska säkra årtal på händelser ungefär 4000 år tillbaka i historien. Men från tiden före Abraham är det svårt att sätta årtal på händelser och de historiska återgivningarna är få och kortfattade. Det är egentligen bara Bibeln som är ett trovärdigt dokument om den tidiga världshistorien. Men vi vet ändå inte när Noas flod inträffade eller när världen blev skapad. Från Abrahams tid måste man nog lägga ett par tusen år för vara vid världens skapelse och våra första föräldrar, Adam och Eva. Här är nyckeln till allt som sedan händer. Det är mot den bakgrunden vi kan förstå julnattens stora händelse.
Våra första föräldrar skapades heliga till gemenskap med Gud. 1:a Moseboks 2:a kapitel berättar om hur människan levde i gemenskap med Gud i en ofördärvad och fullkomlig skapelse. Men våra första föräldrar bröt den gemenskapen genom att bryta mot Guds bud. Det krävs en helig människa för att leva ett heligt liv inför Gud. Denna helighet förlorade våra första föräldrar när de lurade av djävulen bröt mot Guds bud. De hamnade i en hopplös situation. Eftersom de förlorat sin helighet och blivit syndare var också allt de gjorde verk av syndare – alltså synd. Deras barn blev lika sina föräldrar, och deras barn efter dem och så har det fortsatt genom historien. Vi är syndare och syndens lön är döden. Men för att våra första föräldrar hade hamnat i en hopplös situation blev de inte lämnade utan hopp. Gud lovade att en Frälsare skulle födas som skulle göra djävulens gärningar om intet.
235 år därefter, när Adam och Eva började få barnbarn, började man också offentligt förkunna Frälsaren som skulle födas. Så har sedan skett genom årtusendena. Än idag förkunnar vi honom som alla människors Frälsare och hopp, men med den skillnaden att vi förkunnar hur Gud uppfyllt sitt löfte.
Men löftet till Adam och Eva var inte det enda Gud gav före Frälsarens ankomst. Guds ord till Noa, Abraham, Isak, Jakob och Mose gav ytterligare detaljer om Frälsaren. David fick veta många detaljer om Frälsaren. Gud gav honom detta löfte: När din tid är ute och du vilar hos dina fäder, ska jag efter dig upphöja den avkomling som ska utgå ur ditt liv, och jag ska befästa hans kungadöme. Han ska bygga ett hus åt mitt namn, och jag ska befästa hans kungatron för evigt. Jag ska vara hans fader och han ska vara min son… (2 Sam 7:12-14a).
Ytterligare 300 år senare uppenbarade Gud genom profeten Mika att Frälsaren skulle födas i Davids stad Betlehem: Men du, Betlehem Efrata, som är så liten bland Juda tusenden, från dig ska det åt mig komma en som ska härska i Israel. Hans ursprung är före tiden, från evighetens dagar. (Mika 5.2)
Vid samma tid fick Guds folk genom profeten Jesaja veta att Frälsaren skulle födas genom ett under av en jungfru. Hans namn avslöjar att han är mer än en människa – han är Gud och människa i en person: Se, jungfrun ska bli havande och föda en son och hon ska ge honom namnet Immanuel. (Jesaja 7:14) Ty ett barn blir oss fött, en son blir oss given. På hans axlar vilar herradömet, och hans namn är: Under, Rådgivare, Mäktig Gud, Evig Fader, Fridsfurste
. (Jesaja 9:6)
Sedan styrde Gud historien på ett suveränt sätt så att dessa löften och profetior gick i uppfyllelse ca 700 år senare. När kejsar Augustus gav befallning om en skattskrivning så var det en maktdemonstration från Roms sida och en förödmjukelse för judarna. Oavsett om det kom lägligt eller olägligt så var alla tvungna att skattskriva sig i sin hemstad. Och eftersom både Maria och Josef var av Davids släkt som var Maria tvungen till denna mödosamma resa, höggravid som hon var, från Nasaret i Galileen till Betlehem i Judeen. Men vad var lämpligare för den kung som skulle ärva kung Davids tron än att födas i Davids stad Betlehem? Det var ju också förutsagt. Så kejsar Augustus, och Quirinius som ansvarade för skattskrivningen i Israel, var bara verktyg i Guds hand för att löftena skulle gå i uppfyllelse.
Under hela denna tid från våra första föräldrar hade inte människans förmåga i andliga ting utvecklats ett dyft. Kultur och traditioner hade förändrats, teknik och levnadssätt hade förändrats. Och från kejsar Augustus dagar till idag har en ännu större förändring skett på dessa områden. Men människans hjälplöshet inför döden har inte förändrats. Människans förmåga i andliga ting har inte utvecklats. Människan är fortfarande en syndare inför Gud och kan inte utföra annat än en syndares verk vad hon än gör. Gud kräver helighet och det saknar vi. Vi behöver en Frälsare som vinner förlåtelse åt oss och skänker oss Guds frid. Det som hände vid denna tid i historien angår i högsta grad varje människa.
Frälsaren föddes i all enkelhet. Vi firar jul och det är den kanske största högtiden i kyrkoåret. Vid julkonserterna i de stora kyrkorna kan det vara så fullt med folk att alla inte får sittplats, där är körsång och musik. Annars kan det vara tomt och tyst men nu är allt ljus, vackert och upphöjt. Det kan ge en skev bild av händelsen. För Jesus föddes i alla enkelhet. Allt som hände var på ett sätt förödmjukande. Kejsarens påbud var förödmjukande för judarna. När de kom fram till Davids stad fanns ingen annan plats för dem än ett stall. Den nyfödde blev lindad och lagd i en krubba. Allt utom uppenbarelsen av HERRENS härlighet för herdarna andades enkelhet. Och egentligen även denna uppenbarelse. Till vilka sände HERREN änglarna? För vilka valde HERREN att presentera den nyfödde? Han gjorde det inte för kejsaren, eller för kung Herodes i hans palats, inte heller för prästerna i templet i Jerusalem, utan för de enklaste och fattigaste människor som fanns i trakten, herdarna som låg ute och vaktade sin hjord om natten.
Jesus föddes inte som en prins i ett palats. Han kom inte som en kung för att bli den främste politiske ledaren. Han kom som en tjänare för att utföra det verk Gud sänt honom att utföra till vår förmån. Han kom för att utföra det ingen människa förmår sedan Adams syndafall. Han kom för att i vårt ställe uppfylla alla krav på lydnad och helighet som Gud har på oss människor. Han kom för att i vårt ställe bära straffet för vår synd. Han kom som Frälsare för alla människor från världens begynnelse till dess slut. Gud har hänvisat alla syndare till honom från världens begynnelse och vi fortsätter förkunna evangeliet om Frälsaren till tidens slut. Det finns inget annat namn som människor fått genom vilket vi blir frälsta.
Herrens härlighet lyste kring herdarna och gjorde dem förskräckta. Oavsett om vi är troende eller inte gör HERRENS närhet oss människor förskräckta. Vi är syndare och syndare kan inte bestå inför Gud. Men ängeln sa att de inte behövde vara rädda. Ängeln kom med ett budskap om en stor glädje för alla syndare. Den sedan länge utlovade Frälsaren hade blivit född åt dem i Davids stad och han är Messias, Herren. De skulle finna ett nyfött barn som låg lindat i en krubba. Sannolikheten att de skulle hitta andra nyfödda barn i Betlehem var stor, men inte att de skulle hitta en nyfödd som låg i en krubba. Tecknet var säkert och de kunde inte ta fel. Då de såg barnet visste de att de såg Frälsaren, Messias, Herren, som kommit för att uträtta ett gudomligt verk.
Tillsammans med en stor himmelsk här förkunnade ängeln att Frälsaren kommit för att sluta det största och märkligaste fredsavtal som slutits i historien. Den gemenskap med Gud som människorna förlorat genom sina synder skulle han återupprätta. Fredsavtal brukar innehålla villkor som bägge parterna ska hålla. Men detta fredsavtal ställer inga krav på oss, istället ger Gud oss en fri gåva av nåd. Jesu verk ger all ära åt Gud och ger åt oss människor frid med Gud. Det innebär inte en känsla av frid. Det är inte julstämning som änglarna sjunger om. Det är en objektiv frid som grundar sig på Kristi verk. Änglarna förkunnar nåd för människor som inte förtjänat nåd. Änglarna sjunger om Guds kärleksbevis till en värld som inte förtjänat hans kärlek. Det är detta som ligger i änglarnas ord: frid på jorden bland människor han älskar. Dvs. så högt älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son… Vårt julfirande består i att ta emot budskapet, tro det och glädja oss över det.
De enkla fattiga herdarna blev de första som förkunnade om Frälsaren som har kommit – uppfyllelsen av det forntida löftet. Sedan dess har detta förkunnats och så sker än idag hos oss. När vi hör om Frälsarens födelse ska vi göra som Maria – bevara och begrunda det i våra hjärtan. Vi har verkligen god anledning till det. För syndens skull sa Gud till Adam: Jord är du, och jord ska du åter bli. Detsamma har Gud sagt till alla människor som gått före oss och det säger han till oss också. Tiden stannar inte upp med oss utan går mot sitt slut. För oss personligen slutar tiden när vi dör. Men också tiden – hela skapelsen går mot sitt slut. Då kommer Jesus en andra gång, men inte som Frälsare utan som alla människors domare. Då kommer döden att ge igen sina döda och alla, både stora och små, stå inför honom. Salig är då den som i sitt hjärta bevarat och begrundat det budskap änglarna och herdarna förkunnat.
Jesus kom för att återupprätta gemenskapen med Gud. Den gemenskapen tar sin början för oss personligen när vi tar emot Jesus som vår Frälsare och Herre. Men den gemenskapen upphör inte den dag vi vänder tillbaka till jord. Löftet sa att Davids tron skulle bli befäst till evig tid. Kristi rike är ett evigt rike. Han kom som vår Frälsare för att vi ska tillhöra honom och leva under honom i hans eviga rike. Amen
Låt oss be:
Gud Fader vi tackar dig för din trofasthet – att du uppfyllt dina forntida löften och sänt din Son som vår Frälsare. Lär oss ta vara på tiden så att vi bevarar och begrundar det glada budskapet om Frälsaren i våra hjärtan. Bevara oss i tron på Jesus så att vi får leva under honom i hans eviga rike. Amen.