Predikan av Stefan Hedkvist i Lutherska bekännelsekyrkan i Norrköping / Västerås över Joh 6:1-15 på midfastosöndagen.

15:e mars 2015

Av evangelieberättelsen om hur Jesus mättar fem tusen män ska vi lära oss fyra saker:
1. Vi behöver inte gå omkring och oroa oss för om vi ska få vad vi behöver för vårt livsuppehälle.
2. Jesus visar i detta under sin gudomliga makt. Vi lär oss att han också som människa äger gudomlig makt och gudomliga egenskaper.
3. När vi i undret sett att han är en gudomlig person och dessutom god och kärleksfull ska vi frimodigt komma till honom för att få, inte bara dagligt bröd utan också andlig mat för våra själar.
4. Jesus är verkligen en Kung men inte i något jordiskt rike.

Vi börjar med det första: Vi behöver inte bekymra oss för om vi ska få vad vi behöver för vårt livsuppehälle.

Vi har av Gud fått ett förnuft så att vi kan räkna och planera hur vi ska använda våra pengar och resurser. Men förnuftet kan bara ta med i beräkningen vad som finns för handen. Förnuftet beräknar hur mycket som finns, hur mycket som saknas, hur långt förråden räcker osv. En sådan förnuftig beräkning gjorde Filippus och Andreas i vår text. Men när man uttömt alla möjligheter och resultatet av räkningen ändå säger: Pengarna räcker inte, förråden räcker inte, behovet är större än tillgångarna…ja, då finner inte förnuftet någon utväg utan utbrister som Andreas: ”…vad räcker det till så många?”

Ska vi nu fortsätta räkna, grubbla och plåga oss med bekymmer? Nej, ni ska få höra vad Luther säger i sin predikan över denna text på sitt vanliga träffande sätt: ”…vi kan aldrig grubbla eller sörja oss till rikedom, men väl kan vi grubbla och sörja oss till sjukdom, tvinsot, galenskap eller vansinne – såsom man ser av ofta förekommande fall…Men vi kristna har inte endast förnuft utan också Guds ord; vi bör därför kunna inte blott räkna noga utan även tro fast och visst. Och när vi inte kommer till rätta med räkningen så bör vi hålla oss till ordet och tron.”

Förnuftet räknar med vad som finns och vad som saknas, men tar inte med den avgörande faktorn i beräkningen – Gud – förnuftet kan det inte heller. Tron gör det däremot, eftersom tron omfattar Guds ord och löften som säger: Alla hoppas de på dig,att du ska ge dem mat i rätt tid. Du ger dem och de samlar in, du öppnar din hand och de mättas av goda gåvor.
Likaså: Bekymra er därför inte och fråga inte: Vad ska vi äta? eller: Vad ska vi dricka? eller: Vad ska vi klä oss med? Allt detta söker hedningarna efter, men er himmelske Far vet att ni behöver allt detta. Nej, sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så ska ni få allt det andra också. Av vårt evangelium ska vi lära oss att inte bekymra oss när räkningen slår fel utan hålla oss till Kristus som både vill och kan hjälpa oss.

Om vi börjar bekymra oss för vårt dagliga bröd beror det på att vi glömt vad Jesus förmår. Lärjungarna glömde vid ett tillfälle detta och började bekymra sig. Jesus påminde dem då om bespisningsundret: ”Varför säger ni till varandra att ni inte har något bröd? Så lite tro ni har! Förstår ni fortfarande inte? Kommer ni inte ihåg de fem bröden till de fem tusen och hur många korgar ni fick?” Om vi fattat innebörden i bespisningsundret och kommer ihåg det behöver vi sedan aldrig bekymra oss för vårt dagliga bröd. Oro och bekymmer för vårt dagliga bröd beror antingen på att vi har för lite tro, fortfarande inte förstår någonting, eller att vi inte kommer ihåg vad Jesus gjort, som Jesus här säger till lärjungarna.

För det andra: Av dagens evangelium lär vi oss att Jesus såsom människa äger gudomlig makt och gudomliga egenskaper.

Hur kan Jesus, som föddes av Maria och växte upp i Nasaret, äga gudomlig makt? Ja, därför att han är mer än en människa – han är Gud och människa i en person. Johannes inleder sitt evangelium med att skriva: ”I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud… Och Ordet blev kött och bodde ibland oss…” Dvs. Gud blev människa. Jesus är Gud och människa i en person. I Jesus är den gudomliga och mänskliga naturen förenade i en person. Därför har Jesus fler egenskaper än andra människor. Han har en människas alla mänskliga egenskaper: han växte upp och lärde sig mer och mer, han blev trött, hungrig, han grät, han led och kände smärta precis som alla andra människor, han gav upp andan. Men samtidigt ägde han alla gudomliga egenskaper också såsom människa: han har fått all makt i himlen och på jorden, han visste allt och förmådde allt, han har fått makt att döma världen och han regerar som Kung i ett evigt himmelskt rike.

Under sitt jordeliv dolde han för det mesta sina gudomliga egenskaper. Det gjorde han därför att han inte kommit för att bli betjänad utan för att tjäna oss och låta sig gripas och dö i vårt ställe. Men ibland visade han sin gudomliga makt för att människorna skulle förstå att han var en gudomlig person och hålla sig till honom. Bespisningsundret är ett sådant tillfälle där han visar sin gudomliga makt. Ingen människa kan mätta femtusen män, förutom kvinnor och barn, med fem bröd. Men denna människa, Marias son från Nasaret gjorde det. Hur kunde han göra det? Ja, därför att Gudomens hela fullhet, Gud själv och alla gudomliga egenska­per, bor i honom som i sin egen kropp.

Direkt efter brödundret gjorde Jesus en annan sak som är omöjlig för en människa. Det är en fysisk omöjligt för en människa att gå på vatten. Det vet alla och det visste lärjungarna. När de därför satt i båten och såg en person komma gående på sjön drog de slutsatsen; det kan inte vara en människa, det måste vara ett spöke och så skrek de av förskräckelse. Sedan gjorde Jesus ytterligare en sak som är omöjlig för en människa. Han talade till vinden och sjön och det blev stilla. Då blev lärjungarna utom sig av häpnad. Evangelisten Markus förklarar varför de blev så rädda och häpna: De var helt utom sig av häpnad, för de hade inte förstått detta med bröden. Deras hjärtan var förhärdade. Om vi nu inte är helt förblindade utan rätt förstår brödun­dret så förstår vi att Jesus är mer än en vanlig människa. Han är en gudomlig person och äger gudomlig makt. Han förmår göra allt han vill.

Och nu förstår vi ännu bättre varför vi aldrig behöver bekymra oss för vårt dagliga bröd. Han som lovat att ge oss vårt dagliga bröd förmår göra allt han vill. Han är den trofaste Guden själv som håller sina löften.

För det tredje: När vi genom undret förstått att han är en gudomlig person och dessutom god och kärleksfull så ska vi frimodigt komma till honom för att få, inte bara dagligt bröd utan också andlig mat för våra själar.

De flesta av de människor som blev mättade av Jesus förstod inte innebörden av det tecken han utfört. Nästa dag sökte de upp honom eftersom undret väckt hoppet hos dem om bättre tider och mat i överflöd. Jesus svarar dem då: Jag säger er sanningen: Ni söker mig inte för att ni har sett tecken, utan för att ni fick äta av bröden och bli mätta. Arbeta inte för den mat som tar slut, utan för den mat som består och ger evigt liv och som Människosonen ska ge er. På honom har Gud Fadern satt sitt sigill.

Jesus hade utfört ett ”tecken”. Det är en gärning som på ett otvetydigt sätt bekräftar förutsägelserna om Messias i Skriften och leder oss till Jesus Kristus. Förutsägelsen och uppfyllelsen är Faderns vittnesbörd om sin Son. De ”tecken” Jesus utförde be­kräftade att han var den i Gamla testamentet utlovade Frälsaren, en gudomlig person, Guds Son. Tecknet visade också hans vilja mot oss människor. Han hade kommit för att förbarma sig över oss, visa oss sin kärlek och ge oss goda gåvor.

När hans ”tecken” bekräftat allt detta hade man inte förstått så mycket av det då man som folket i Kapernaum sökte upp honom bara för att få ytterligare en portion mat. Han gjorde tecknet för att vi ska känna igen honom som Guds Son, världens Frälsare och komma till honom för att få näring för våra själar och evigt liv. Evigt liv ger han också till alla dem som tror på honom. Jesus säger i sin predikan som han sedan höll för folket: Jag är livets bröd. Den som kommer till mig ska aldrig hungra, och den som tror på mig ska aldrig någonsin törsta… Ja, detta är min Fars vilja: att var och en som ser Sonen och tror på honom ska ha evigt liv, och jag ska låta honom uppstå på den yttersta dagen.

Liksom våra kroppar behöver näring så behöver våra själar det också. Och för våra själar är Jesus Kristus det rätta livets bröd och den som tror på honom har evigt liv. Av hans gärningar ska vi lära oss att han är Guds Son, världens Frälsare så att vi kommer till honom för att få evigt liv.

För det fjärde: Vi lär oss också av vår text att Jesus inte är någon jordisk kung som kommit för att upprätta något yttre synligt rike här på jorden.

Han är ingen ”brödkonung” som kommit för att ge framgång, mat i överflöd och goda dagar här på jorden. Det heter: ”När människorna såg vilket tecken han hade gjort, sade de: ”Han måste vara Profeten som ska komma till världen!” Jesus förstod att de tänkte komma och göra honom till kung med våld, och han drog sig undan upp till berget igen, helt ensam.” Gamla testamentet utlovar och förutsäger verkligen en särskild Profet som skulle tala Guds ord direkt till folket. Skriften säger också att profeten ska vara en kung. Det stämmer också att Jesus var uppfyllelsen av dessa profetior. Så långt hade folket rätt. Men de gjorde inte med honom som Skriften säger att de ska göra. Folket hade en felaktig uppfattning om den Profet och Kung som utlovats. När de förstod att Jesus måste vara Profeten som skulle komma till världen tänkte de komma och med våld göra honom till sin nye kung i Jerusa­lem. De trodde att han var den kung som skulle besegra romarna, göra slut på nöden och upprätta ett lyckori­ke på jorden.

Men att de med våld skulle göra honom till sin kung hade Gud inte befallt dem i sitt ord. Tvärtom säger Gud i den andra Psalmen: Det är jag som har insatt min kung på Sion, mitt heliga berg. Det var inte folkets sak att göra honom till kung i Jerusalem. Att insätta honom i ämbetet som Kung tillhörde inte folkets uppgift utan det skulle Gud själv göra. Inte heller skulle han insättas som kung i något världsligt rike utan ”på Sion, [Guds] heliga berg”. Sion, Guds heliga berg är i Gamla testamentet beteckningen på de troendes församling inte något kungaresidens här på jorden. Jesus visste väl att han var en kung, men inte någon jordisk kung utan en andlig och himmelsk, därför drog han sig undan när folket ville utropa honom till sin kung. Senare säger också Jesus på en direkt fråga: ”Mitt rike är inte av den här världen.”

Likaså säger Gud ingenstans i profetian om Profeten att folket med våld skulle göra honom till sin kung. Nej, Gud befaller i profetian: ”Herren , din Gud, skall låta uppstå åt dig en profet bland ditt folk, av dina bröder, en som är lik mig. Honom skall ni lyssna till… jag skall lägga mina ord i hans mun, och han skall tala till dem allt vad jag befaller honom. Och om någon inte lyssnar till mina ord, de ord han talar i mitt namn, skall jag själv utkräva det av honom.” Gud befaller alla att lyssna till honom och om någon inte vill lyssna till honom ska Gud själv straffa honom. Men det Gud befallt ville man inte lyda. Nästa dag höll Jesus en lång predikan för folket där han gång på gång utlovar uppståndel­sen och det eviga livet åt alla som tror på honom. Men när folket hörde det sa de: ”Det här är en svår tanke. Vem står ut med att höra den?”

Vårt evangelium lär oss att Jesus är en gudomlig person som har all makt och regerar allt – en verklig Kung. Men han är inte en kung i ett jordiskt rike inte heller ska vi komma till honom bara för att få det vi behöver för vårt livsuppehälle – även om han lovat att ge oss också det. Vi ska först och främst komma till honom för att få näring för våra själar, lyssna till honom, tro på honom och så leva för evigt i hans rike. Amen.

Låt oss be!
Käre Jesus, lär oss lyssna till ditt ord och bevara det som vårt hjärtas skatt. Du har för vår frälsning utfört alla de härliga gärningar som Gud förutsagt ända sedan begynnelsen. Hjälp oss komma ihåg detta och förstå vad det betyder för vår existens. Du är vår Frälsare till kropp och själ och hos dig är vi trygga. Vi tackar dig för att vi får tillhöra ditt eviga rike. Amen.