Predikan av Stefan Hedkvist i Lutherska bekännelsekyrkan i Norrköping / Västerås över 2 Petr 1:19-21 på 3:e söndagen i advent.
13:e december 2015
I sitt andra brev påminner Petrus oss om vad som befäster oss i sanningen. Det är apostlarnas muntliga förkunnelse och Skriften. Att han uttrycker sig så beror på att apostlarnas skrifter ännu inte var samlade när han skrev sitt brev. Skriften som Petrus hade var Gamla testamentet. Vi har nu apostlarnas skrifter samlade i Nya testamentet så för oss gäller anspråket hela Bibeln. Det är Gamla och Nya testamentet som befäster oss i sanningen.
Petrus meddelar vad vi framför allt ska veta. Framför allt ska vi veta att Skriften kommit till genom att den helige Ande lett människor att tala och skriva vad de fått från Gud. Därför ska den som vill veta något om sin Skapare och Frälsare gå till Skriften och läsa den som ett budskap direkt från Gud. Orden har förmedlats av människor men de kommer från Gud. Det är Gud som är upphovsman till Bibeln.
Förra söndagen talade vi om hur uppenbarelsen av HERRENS härlighet visat sig vid avgörande händelser i historien – viktiga händelser som fört Guds frälsningsplan mot fullbordan. Begreppet ”HERRENS härlighet” syftar på hur Gud har uppenbarat sig i rök och eld och på så sätt sitt sigill på händelsen. För Abraham uppenbarade sig Gud med en rykande ugn, för Israels folk och Egyptens armé uppenbarade sig Gud i en pelare av rök och eld, och för Mose i en brinnande buske. När Salomos tempel invigdes och arken blivit placerad i det allra heligaste uppenbarade sig Gud med en rök som fyllde hela templet. På det sättet godkände Gud det hela.
I sitt andra brev skriver Petrus om ytterligare ett tillfälle då Herrens härlighet uppenbarat sig. Han berättar om vad han, Jakob och Johannes fick se och höra när de var med Jesus på förklaringsberget. Ni känner alla till händelsen. Jesus visade dem sin härlighet: hans ansikte lyste som solen och hans kläder blev vita som ljuset. Och det kom ett lysande moln och sänkte sig över dem. Och en röst ur molnet sade: ”Han är min älskade Son. I honom har jag min glädje. Lyssna till honom!” När Petrus i sitt andra brev berättar om händelsen kallar han det lysande molnet för ”den majestätiska Härligheten”. På detta sätt fick Jesus ära och härlighet från Gud Fadern inför utvalda ögonvittnen.
Uppenbarelsen av Herrens härlighet går hand i hand med budskapet om vad Gud gör för vår frälsning. Också denna gång markerade uppenbarelsen av Herrens härlighet ett viktigt steg fram mot uppfyllelsen av alla profetior; för när de kom ner från berget förutsade Jesus att han skulle bli utlämnad till hedningarna. Sedan ställde han färden till Jerusalem. Han gick för att fullborda allt som krävdes för vår frälsning. Han gick för att offra sig själv en gång för alla och med sitt offer sona all vår skuld – och uppstå på tredje dagen för att vi ska leva med honom.
Vår text börjar med orden: Så mycket fastare står nu det profetiska ordet för oss…Med det syftar Petrus på Gamla testamentet. Det som apostlarna blev ögon- och öronvittnen till på förklaringsberget bekräftade Skriftens sanning. Att en profetia går i uppfyllelse är ju själva testet på om profeten är sänd av Gud eller inte. Gud sa detta till Mose: om du tänker i ditt hjärta: Hur skall vi känna igen det ord som Herren inte har talat? så vet: När profeten talar i Herrens namn och det han säger inte sker och inte går i uppfyllelse, då är detta något som Herren inte har talat. I sin förmätenhet har profeten talat. Men apostlarna blev ögonvittnen till hur Jesus uppfyllde allt det som var förutsagt om Messias i Gamla testamentet. Dessutom fick de med egna ögon se hans gudomliga härlighet och vid tre tillfällen höra Gud Fadern ge honom ära och härlighet med en röst från himlen: en gång vid hans dop, en gång på förklaringsberget och en gång i Jerusalem strax före hans stora lidande. Och vid tillfället på berget kom rösten dessutom ur det lysande molnet, från ”den majestätiska härligheten” som Petrus kallar det. Allt detta var Guds eget vittnesbörd om sin Son och en bekräftelse på att profeterna talat vad de fått från Gud. Apostlarna var ögonvittnen till hur de profetiska skrifterna gått i uppfyllelse. Därför kan han skriva: så mycket fastare står nu det profetiska ordet.
Petrus fortsätter: och ni gör rätt i att hålla er till det som till ett ljus som lyser på en dyster plats tills dagen gryr och morgonstjärnan går upp i era hjärtan. Det är helt klart att ljuset som lyser syftar på Skriften. Men vad är den dystra platsen där ljuset lyser? Ja, den dystra platsen är världen dit budskapet går ut, och våra hjärtan dit budskapet förhoppningsvis går in. I Bibeln finns det ingen gråzon mellan ljus och mörker. Den som inte vandrar det rättas stigar färdas på mörkrets vägar, heter det i Ordspråksboken. Aposteln manar oss att lägga bort mörkrets gärningar och ta på oss ljusets vapenrustning. Paulus skriver att Gud har frälst oss från mörkrets välde och fört oss in i sin älskade Sons rike, osv. Det finns ingen gråzon mellan ljus och mörker. Det finns ingen väg som människor kan vandra som går mitt mellan det rättas stigar och mörkrets vägar. Det finns inget rike som människor kan tillhöra som varken är mörkrets välde eller Kristi rike. Antingen tillhör man det ena eller det andra. Jesus sa också vid ett tillfälle: Den som inte är med mig är mot mig, och den som inte samlar med mig skingrar.
Satan är denna världens furste och hans välde är mörkrets välde. Men de människor han håller fångna i mörkret i regel inte medvetna om det. Det är ytterst få människor som medvetet tar parti för Satan. De flesta är omedvetna om sin situation och vilket slut de får. Det ligger i sakens natur. Den som vandrar i mörkret vet inte vart han går för mörkret har förblindat hans ögon, skriver Johannes. Omedvetna fångar i mörkrets välde är de människor som är belåtna med sin egen godhet och sina gärningar och fientliga mot tanken på att vi behöver en Frälsare, och de tycker sig själva kunna räkna ut vad som är rätt och fel. Andra lider svårt av förtvivlan och skuldkänslor men vet inte att det finns en Frälsare för dem. Åter andra bryr sig inte ett dugg om andliga ting. De ser inte sin egen existens eller skapelsen runt omkring dem som något under utan likt djuren lever de bara för att tillfredsställa sina behov och begär tills de dör. Falska lärare försöker förleda kristna till någon av dessa dystra platser, antingen självrättfärdighet, förtvivlan eller andlig likgiltighet.
Det bästa sättet för oss att bli befästa i sanningen är att gå till Guds skrivna ord. Skriften kan inte upphävas. Den är absolut pålitlig och sann. Vi kan bygga våra liv på den. Det är ljuset som lyser på en dyster plats. Utan Guds ord skulle våra hjärtan och sinnen vara denna dystra plats. Men när Guds ord får verka i oss så gryr dagen och Morgonstjärnan går upp i våra hjärtan.
Planeten Venus kallas aftonstjärnan då den syns på aftonen och morgonstjärnan när den syns på morgonen. Det är egentligen ingen stjärna utan en planet som reflekterar solens ljus. Men eftersom den lyser så starkt kallas den en stjärna. Under oktober till december i år syns den i gryningen som en klart lysande vit morgonstjärna i öster. När den syns är det ett säkert tecken på att natten är över och dagen gryr. Jesus kallas den klara Morgonstjärnan i Uppenbarelseboken. När han kom till vår värld var det ett säkert tecken på att mörkrets välde nu var över. Han kom för att göra slut på djävulens gärningar, syndens och dödens makt. Skriften visar oss till honom. Skriften reflekterar hans ljus och upplyser våra hjärtan.
Petrus fortsätter: Framför allt ska ni veta att ingen profetia i Skriften har kommit till genom egen tolkning . Ingen profetia har burits fram genom någon människas vilja, utan ledda av den helige Ande har människor talat vad de fått från Gud.
Framför allt ska ni veta är starka ord. Orden gör oss uppmärksamma på att aposteln nu förmedlar en kunskap som är viktigare än något annat vi kan veta. Varje människa som vill veta något om sin Skapare och Frälsare måste gå till en tillförlitlig källa. Var ska vi söka tillförlitlig information om vad Gud sagt och gjort? Petrus hänvisar oss till Skriften. Framför allt ska vi veta att ingen författare till någon bok i Bibeln själv hittat på vad han ska skriva. Gud gav dem budskapet och ledde dem så att de inte talade eller skrev något annat än vad de fått från Gud.
Vi känner inte till alla profeter Gud sänt att för att tala Guds ord till människor i olika tider. Bara under 800-talet rörde det sig om över hundra profeter som Gud sände till folket i Israel. På den tiden hade Israels kung Ahab tagit feniciskan Isebel till hustru. Hon var en härsklysten och ogudaktig kvinna som tog sig för att utrota HERRENS profeter. Ahabs överhovmästare som hette Obadja räddade hundra profeter som han gömde i en grotta. Hur många som Isebel dödade vet vi inte. Vi känner knappt namnet på någon av profeterna Gud sände till Israels folk under denna tid. Och Elias och Elisas mäktiga predikningar finns bara mycket summariskt bevarade. Det innebär att mycket av den muntliga förkunnelsen inte blivit bevarad åt oss. Det som finns bevarat åt oss är det som profeterna fick befallning att skriva ner. Det är dessa gudsmän och profeter vi bäst känner till och deras skrifter finns bevarade i Bibeln.
Det handlar om olika författare från olika tider. Den historiska bakgrunden, språket och stilen växlar mellan böckerna. Men Gud använde profeternas personlighet, förmåga och bakgrund på ett sådant sätt att orden inte hade sitt ursprung i deras egen vilja utan ledda av den helige Ande har människor talat vad de fått från Gud. Detsamma gäller författarna till Nya testamentets böcker. De var ledda av den helige Ande att skriva vad de fått från Gud.
Denna process kallas inspiration. Den innebär att den tredje personen i den heliga Treenigheten, den helige Ande, har gett Guds ord till utvalda människor. Den helige Ande har lett dem att skriva och övervakat innehållet så att varje ord är Guds sanna och ofelbara ord till oss. Paulus skriver till Timoteus: Hela Skriften är utandad av Gud… Ordet ”utandad” kan också översättas ”inspirerad”. Hela Skriften är inspirerad av Gud. Det är egentligen en ordlek med det grekiska ordet pneuma som kan betyda både ”Ande” och ”andedräkt”. Guds utandning kommer till oss från varje sida i vår Bibel som om Gud själv talat högt till oss och vi då känt hans andedräkt. Det är Guds eget ord vi har för ögonen när vi läser vår Bibel.
Så mycket fastare står nu det profetiska ordet för oss, skrev Petrus sedan han redogjort för hur Jesus fick ära och härlighet från Gud Fadern när rösten kom till honom från den majestätiska Härligheten: ”Han är min Son, min Älskade. I honom har jag min glädje.” Jesus blev bekräftad av Gud Fadern från himlen. Jesus i sin tur bekräftade Skriften många gånger. Han sa: Skriften kan inte upphävas. Han sa också: förr ska himmel och jord förgå än att en enda prick av lagen faller bort. Vi kan lita på Skriften. Vi ska vara uppmärksamma på varje ord. Och vi kan bygga våra liv på Bibelns budskap. Ni gör rätt i att hålla er till det som till ett ljus som lyser på en dyster plats tills dagen gryr och morgonstjärnan går upp i era hjärtan. Amen.
Låt oss be!
Herre Jesus, du som är den klara Morgonstjärnan. Upplys våra hjärtan och sinnen med ditt ords ljus. Gör oss uppmärksamma på Skriftens undervisning så att vi uppskattar den, tar till oss den och låter Guds ord forma våra tankar, vår attityd och vår vilja. Du ska en dag komma tillbaka i härlighet och då ska vi alla få se dig som du är. Bevara oss i en rätt tro så att vi alltid är redo för din stor dag. Amen.