Predikan av Stefan Hedkvist i Lutherska bekännelsekyrkan i Norrköping / Västerås över Luk 2:41-52 på söndagen efter nyår.
4:e januari 2015
Vårt tema för dagen är ”Guds ord är till för alla”. Jesus visar med sitt exempel att Bibeln är till också för barn. Det är meningen att vi alla från vår barndom ska göra som han gjorde: vi ska studera Skriften, ställa frågor och ur Skriften hämta svar.
Vi vet inte så mycket om Jesu uppväxt. Evangelierna redogör för en enda händelse som inträffade när Jesus var tolv år gammal. Vid tolv års ålder fick judiska barn samma förpliktelser gentemot den levitiska lagen som vuxna. Man kan säga att de då blev konfirmerade. Därför följde Jesus nu för första gången med sina föräldrar till Jerusalem för att fira påskhögtiden. Mose lag stadgade att alla män i Israel skulle fira gudstjänst vid templet i Jerusalem tre gånger om året, och påsken var en av dessa.
De som färdades från Galileen slog sig ofta ihop till ressällskap, bland annat för att bättre klara den farliga sista dagsresan från Jeriko upp till Jerusalem. Troligtvis gick inte familjen tillsammans utan som brukligt var gick kvinnor och barn först och männen följde efter. Vid tolv års ålder kunde nog Jesus välja om han ville gå med Maria eller Josef. När ressällskapet med Jesu föräldrar, släkt och vänner efter högtiden lämnade Jerusalem var Jesus inte med bland dem. Maria var nog inte så orolig till en början eftersom hon trodde att han vandrade tillsammans med Josef eller släktingar och bekanta. De upptäckte inte att Jesus saknades förrän mot dagens slut. De sökte först bland ressällskapet men när de inte hittade honom vände Josef och Maria tillbaka till Jerusalem. Efter tre dagars sökande fann de honom i templet. Han satt då mitt bland lärarna och frågade dem och alla som hörde honom häpnade över hans förståndiga svar. Maria blev bestört när hon såg honom och sa till honom: ”Mitt barn! Varför har du gjort så här mot oss? Din far och jag har varit så oroliga och letat efter dig.” Då sade han till dem: ”Varför har ni letat efter mig? Visste ni inte att jag måste vara hos min Far ?” Men de förstod inte vad det var han sade till dem.
Därefter följde han med dem ner till Nasaret och underordnade sig dem. Hans mor bevarade allt detta i sitt hjärta. Och Jesus växte i vishet, ålder och välbehag inför Gud och människor.
Denna berättelse visar att Jesus även som barn var medveten om sitt ursprung. Han visste vem hans rätte Far var. Han visste att han var Guds Son och att han hade fått en gudomlig uppgift. Berättelsen visar att det var nödvändigt för honom att påminna sin fosterfar Josef och sin mor Maria om att han var Guds Son. De hade fått uppenbarelser om honom från ängeln men det var länge sedan och vardagens mödor gjorde kanske att de inte alltid höll ängelns ord aktuellt. Fast Jesus påminde dem om sitt himmelska ursprung förstod de inte vad han sa till dem. Men Maria bevarade allt detta i sitt hjärta.
Den andra viktiga lärdomen i berättelsen är att Jesus visste mer än man kunde vänta av en pojke i den åldern. Som Guds Son har han en gudomlig kunskap om allt. Han lät sin gudomliga insikt och kunskap glimta fram när han ställde frågor och svarade lärarna i templet. Också såsom människa, som pojke, hade han en fullständig kunskap om Guds uppenbarelse i Bibeln. Han är Guds Son som blivit människa. I honom är vishetens och kunskapens alla skatter gömda. Här i vår berättelse låter han sin gudomliga visdom glimta fram så att även de lärdaste häpnade.
Det ligger ett mysterium i detta som vi inte kan fatta. Vi läser ju om honom att han följde med sina föräldrar ner till Nasaret, alltid underordnade sig dem, och växte till i vishet och ålder. Han lärde sig mer och mer och fick mer och mer kunskap precis som andra barn. Samtidigt vittnar Skriften om att visdomens och kunskapens alla skatter är gömda i honom. Det är inte en kunskap han vunnit i skolan utan en gudomlig vishet. Hur detta går ihop fattar vi inte. Han har samtidigt en mänsklig kunskap som växer till, och en gudomlig kunskap om allt. Det ena är en mänsklig egenskap, den andra en gudomlig. Ja, hela hans person är ett mysterium för oss. Han är Gud och människa i en person. Det betyder inte att han är till hälften människa och till hälften Gud utan han är helt och fullt Gud och människa i en person. Vi kan inte utforska honom utan tror på honom så som Bibeln lär oss. Profeten Jesaja hade förutsagt om barnet som skulle födas av jungfrun att hans namn ska vara: Under, Rådgivare, Stark Gud, Evig Fader, Fridsfurste. Han gör sannerligen skäl för namnet ”Under”.
Men nu ska vi stanna inför vårt tema: Guds Ord är till för alla. Bibeln är till för att vi ska studera den, ställa frågor och där finna svaren. Bibeln är ingen svårtillgänglig bok. Man behöver inga specialkunskaper för att kunna börja studera Bibeln eftersom innehållet inte ska förstås på annat sätt än orden lyder i sitt sammanhang. Därför är Bibeln en bok för alla. Därför är Bibeln också en bok för barn. Barn är i regel mycket bra på att ta berättelserna på orden.
Lukas framställer i denna berättelse Jesus som vår förebild – en förebild speciell för alla barn. Vad gjorde Jesus som alla barn ska ta efter? Ja, han lyssnade till lärarna som undervisade ur Bibeln, ställde frågor och svarade. På samma sätt vill Gud att alla pojkar och flickor ska intressera sig för Guds Ord och lära sig vad som står i Bibeln så att också de kan ge svar på vad de tror. Hela berättelsen visar hur viktigt det är med barnundervisningen. Hela situationen som utmålas för oss är välbehaglig för Gud. Det är Guds vilja att människor studerar Bibeln, ställer frågor och får svar. Lärarna i templet är i detta fall också goda exempel. Det är Guds vilja att de som fått kunskap om Biblens lära ska ägna sig åt att undervisa andra, och speciellt barnen.
Varför är det så viktigt att lära sig vad som står i Bibeln? Varför ska man lära sig det redan som barn? Ja, Bibeln är Guds Ord som kan ge oss den vishet som gör att vi blir frälsta. Vi hittar inte den visdomen någon annanstans. I skolan kan vi lära oss hur samhället fungerar, naturkunskap och matematik och andra nyttiga kunskaper. På en musikskola kan man lära sig att spela instrument eller sjunga. I skolan, på kurser och med praktik kan man också lära sig bygga hus, reparera bilar, sy kläder, laga mat osv. Men ingenstans får vi lära oss den visdom som frälser oss utom i Bibeln. Därför är de barn lyckliga som har föräldrar som undervisar dem om vad Gud sagt i sitt Ord.
Sådana föräldrar hade Timoteus, i alla fall mor och mormor. Han blev senare en av aposteln Paulus trognaste medarbetare. Paulus skrev till Timoteus: Du däremot, håll fast vid det du har lärt dig och blivit övertygad om. Du vet av vilka du har lärt det, och du känner från barndomen de heliga Skrifterna som kan göra dig vis så att du blir frälst genom tron på Kristus Jesus. Det var Timoteus mor Eunike och hans mormor Lois som undervisat honom när han var barn så att han lärt känna de heliga Skrifterna. Genom undervisningen hade han fått den visdom som frälst honom genom tron på Kristus.
Barn upplever ofta tiden, eller rättare sagt väntan, som lång. De kan uppleva att det är länge kvar till till sportlovet, för att inte tala om sommarlovet. Dagarna kan också verka långa. En del dagar tycks aldrig ta slut. Men när man blivit vuxen upptäcker man sedan plötsligt att man börjat bli gammal. Man upptäcker rynkor på pannan och grå hår i tinningen. Tiden har flugit iväg. Man tänker att man inte fått så mycket gjort, att man inte hunnit med allt man planerat. Mycket av det man påbörjat har inte blivit avslutat. När man sedan blir ännu äldre så infinner sig en sorg över att större delen av livet dragit förbi, som en vindpust. Vårt liv gick hastigt förbi, som om vi flög bort. Men det är nyttigt att tänka på detta sätt. Det är nyttigt att tänka på att våra dagar är få, att vårt liv är kort, att livet snart är förbi – så att vi inte glömmer att skaffa oss den vishet som frälser oss. Det är viktigt att vi inte glömmer Bibeln för allt annat vi sysslar med i vårt liv. Särskilt viktigt är att barn får lära känna de heliga Skrifterna. Då ligger livet fortfarande framför dem. Den visdom Bibeln ger har de glädje av hela livet. Bibeln ger oss visdom så att vi blir frälsta genom tron på Jesus. Den lär oss vad vi ska tro och vad vi inte ska tro, vad vi ska göra och vad vi inte ska göra, så att vi blir fullt färdiga att tjäna Gud under hela den livstid han ger oss.
Vi ska också lära oss ytterligare en sak av Lukas berättelse om Jesus som tolvåring i templet. Denna berättelse tror jag Lukas skrev ner för att trösta alla barn. Ingen är ju särskilt bra på att trösta sig själv och man kan inte vänta sig att barnen ska trösta sig själva. Därför är det också föräldrarnas sak att lägga denna berättelse på minnet för att kunna trösta sina barn med den.
Gud har gett ett bud som särskilt gäller alla barn: Hedra din far och din mor så att det går dig väl och du får leva länge på jorden. Detta bud befaller alla barn att lyda sina föräldrar. Det är inte alltid så lätt. Olydnad och ett ont samvete kan bli ett stort bekymmer för barn. Olydnad är verkligen ett problem för det är en synd inte bara mot föräldrarna utan också mot Gud som sagt: Hedra din far och din mor…
Men nu hör vi om Jesus, vår Frälsare, att han alltid var lydig sina föräldrar. Han var till glädje för Gud och människor. Allt Jesus gjorde, gjorde han i vårt ställe, som vår ställföreträdare. Guds Son blev människa och blev ställd under lagen för att friköpa dem som stod under lagen för att vi skulle få söners rätt. När det heter om honom att han blev ställd under lagen innebär det att han också blev ställd under det fjärde budet för att uppfylla det. Han var alltid lydig sina föräldrar. Allt detta gjorde han för vår skull för att genom sin lydnad friköpa oss från det straff vi förtjänat med vår olydnad. Han uppfyllde det fjärde budet perfekt och Gud räknar hans lydnad som vår lydnad. Därför har Gud förlåtit oss våra synder och räknar oss helt rättfärdiga för Jesu Kristi skull.
Så var det med allt Jesus gjorde; Han gjorde allt för vår skull för att vi skulle kunna frimodigt träda fram inför Gud, utan rädsla, fria från skuld och straff. För Jesu skull kan alla barn vara helt frimodiga inför Gud i förvissningen om att de är förlåtna. Amen.
Låt oss be!
Jesus Kristus, vår Frälsare, vi tackar dig för att du med din lydnad vunnit förlåtelse och frälsning åt oss. Herre förnya vår vilja så att vi gärna lyder dina bud. Herre, väck i oss en iver att studera ditt ord så att vi får den vishet som frälser oss. Amen.