Predikan av Stefan Hedkvist i Lutherska bekännelsekyrkan i Norrköping / Västerås över Ps 130 på 2:a söndagen i fastan.

1:a mars 2015

Kristendomen skiljer sig från alla andra religioner. Bibeln visar oss en frälsningsväg som ingen annan religion förkunnar. Alla andra religioner, oavsett om de uppstått tidigt eller sent i historien, förkunnar regler och metoder för att människor med sina gärningar, böner eller offer ska försöka vinna frälsning. Religioner som människor hittat på förkunnar alla att man måste försöka uppnå en viss moralisk standard för att kunna hoppas på frälsning. Där finns regler om högtider och ceremonier, böner, meditationer, fastor, allmosor, vallfärder, ren och oren mat, klädedräkt, botgöringar osv. Värdens stora religioner, islam, judendom, och katolicism förkunnar med små variationer samma frälsningslära. Det handlar om människans strävan efter något att berömma sig av inför Gud eller rädsla för att inte hålla måttet när ens liv ska granskas. Allt beror nämligen på vad människan presterat.

Kristendomen är unik därför att den förkunnar ett budskap som inte finns någon annanstans än i Bibeln. Det finns inte ett spår av den förkunnelsen i Talmud, inte hos påven, och inte i Koranen. Modern bibelforskning utgår från att Bibeln har ett allt igenom mänskligt ursprung, alltså innehållet är människotankar. Om det stämde så borde samma budskap kunna uppstå någon annanstans oberoende av Bibeln. Åtminstone om människor får tillräckligt lång tid på sig att tänka ut ett budskap. Men så har inte skett på fler tusen år. Bibeln förkunnar vad ”vad intet öga har sett och intet öra har hört, och vad ingen människas hjärta har kunnat tänka”. Dessutom är det så att Bibelns böcker förkunnar samma budskap genom historien från första till sista bok. Beroende på dateringen av Job och åldern på förlagorna till 1:a Mosebok rör det sig om ca 2000 år. Oavsett hur den politiska eller religiösa situationen varit så har budskapet varit konstant. Profeterna drar en skarp och distinkt linje mellan Guds budskap till oss människor och den ena eller andra falska läran som människor tänkt ut eller populära strömningar i tiden. Och under hela denna långa tid har ingen annan i hela världen kunnat tänka ut samma budskap, vilket man ju väntat sig om profeterna bara förkunnat vad människor i deras situation kunnat föreställa sig. Det är ju liberalteologins förutsättning: Bibelns innehåll är en konsekvens av den miljö som influerat författarna.

Kort sagt: evangeliet är okänt av människor men har gjorts känt för oss av Gud som förkunnat samma budskap från begynnelsen. Från begynnelsen har Gud riktat människors blickar och hopp till Frälsaren som ska krossa ormens välde. Till världens slut ska inget annat evangelium förkunnas, för det finns inget annat evangelium. Aposteln Petrus förkunnar om Jesus: Hos ingen annan finns frälsningen, och under himlen finns inget annat namn som människor fått genom vilket vi blir frälsta.

Bibeln är unik även på ett annat sätt: Det finns ingen annan helig skrift som hand i hand med ett unikt budskap även kommit med flera hundra förutsägelser om smått och stort, om personer och riken, förutsägelser som spänt över tidsrymder från en stund till hundratals och tusentals år, och allt har gått i uppfyllelse precis så som det var förutsagt. Och i centrum för dessa profetior finns förutsägelserna om Frälsaren som Gud utlovat, Messias, Guds Son. Konsekvent har Gud fäst människors blickar och hopp till Frälsaren från tidernas begynnelse. Och Gud har visat genom att göra allt han har förutsagt och lovat att vi kan lita på hans löften och vänta på Herren, för det blir precis så som han har sagt i förväg. Jesus gjorde allt Gud förutsagt om honom. De gudomliga gärningar han gjorde precis så som Gud förutsagt är Guds eget vittnesbörd om sin Son. Det var inte bara Jesus som uppfyllde allt som var förutsagt. Människor gjorde också med honom allt som var förutsagt att människor skulle göra med honom. Allt var förutsagt i detalj flera hundra år i förväg. Och fortfarande idag ser vi att inget annat sker i människors sociala, religiösa och politiska liv än det Jesus förutsagt ska ske. Inte heller sker något annat i naturen än vad Jesus förutsagt ska ske.

Bibeln är unik också på det sättet att den är en väldig kraft till förnyelse i människors liv, oavsett ålder, kön, bildning, språk, folkslag eller kulturell bakgrund. När människor väl slutar hålla Bibeln ifrån sig utan tar den i sin hand och läser så är Herren nära, för evangeliet är en Guds kraft till frälsning. De kristnas förkunnelse och vittnesbörd om Frälsaren har samma effekt, för tron kommer av predikan och predikan i kraft av Kristi ord.

Men tyvärr är det många som håller både Bibeln och de kristnas vittnesbörd ifrån sig med samma slags tankar som människor också använt för att förvanska kristendomen eller uppfinna egna religioner. De vill inte läsa Bibeln för de vill inte ha fler levnadsregler och moraliska föreskrifter. Och de kan leva utan ceremonier och religiösa högtider. Det är allt man tror Bibeln innehåller. De förargar sig på de kristna som tror sig vara bättre än andra bara för att de går i kyrkan. De retar sig på oss därför att vi anser att de är syndare som ska gå förlorade.

Ja, är det så att kristna är bättre än alla andra, och att alla andra är syndare som ska gå förlorade? Vår psalm ger uttryck inte bara för vad som rört sig i psalmistens hjärta utan vad alla troende kan stämma in i. Det är så här vi tänker om oss själva:

Ur djupen ropar jag
till dig, Herre .
2 Herre, hör min röst,
låt dina öron lyssna
till mina rop om nåd!
3 Om du, Herre , tillräknar synder,
Herre, vem kan då bestå?
4 Men hos dig finns förlåtelse,
för att man ska vörda dig.

Vi bekänner alltså våra synder och litar på Herrens förlåtelse. Och den förlåtelse som finns hos Herren är precis den förlåtelse vi behöver. ”Djupen” som psalmisten ropar ur kan vara djupa bekymmer, svåra motgångar eller olyckor men eftersom det inte finns några andra hänsyftningar till sjukdom eller förföljelse i psalmen så får vi hålla oss till vad som nämns i sammanhanget. ”Djupen” syftar på djupen av synder. Alla kristna är medvetna om att det är våra synder som skiljer oss från Gud. Vi är medvetna om vår skuld inför Gud. Våra synder plågar oss och vi är djupt ångerfulla. Vi vet också att vi inte kan hjälp oss själva. Positivt tänkande är inte tillräckligt för att dra oss upp ur detta djup. Inte heller något annat som människor hittat på. Högtider, ceremonier, bönetimmar, fastor, allmosor, slöjor, heliga platser, vallfärder, gottgörelser, ren och oren mat är alltihop yttre företeelser som inte kan ändra på vår natur. Vi är och förblir syndare vad vi än tar oss för. Kristendomen är inte ytterligare en religion som lär människor hur de ska försöka frälsa sig själva, för det går inte.

Vi ropar till Herren ur syndens djup. Vi kan inte själva dra oss upp ändå blir vi inte kvar i djupet. Alla kristna vet att om Herren skulle tillräkna synd så kan ingen bestå. Men Bibeln har också lärt oss att Herren inte tillräknar synd. Det sker inte för att han har missat något. Han har en fullkomlig kunskap om våra synder. Han känner våra hjärtan och ingenting är dolt för honom. Men han tillräknar inte våra synder eftersom Kristus har betalt för dem. Evangeliet förkunnar: Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser (2 Kor 5:19). Det heter också: Mina barn, detta skriver jag till er för att ni inte ska synda. Men om någon syndar, har vi en som för vår talan inför Fadern: Jesus Kristus, den rättfärdige . Han är försoningen för våra synder, och inte bara för våra utan också för hela världens (1 Joh 2:1,2). Med Jesus Kristus som vår Frälsare som för vår talan inför Fadern ska vi klara domen och kunna bestå inför Gud. Ja, evangeliet förkunnar: I honom och genom tron på honom kan vi frimodigt och tryggt komma till Gud.

Psalmisten fortsätter:
5 Jag väntar på Herren ,
min själ väntar,
och jag hoppas på hans ord.
6 Min själ längtar efter Herren
mer än väktarna efter morgonen,
mer än väktarna efter morgonen.
7 Israel, hoppas på Herren ,
för hos Herren finns nåd,
full lösen finns hos honom.
8 Han ska friköpa Israel
från alla dess synder.

”Lösen” är i Bibeln betalningen för våra synder, syndernas förlåtelse som följer på det och den fullkomliga frihet som förlåtelsen till slut ska ge. Allt detta är innefattat i begreppet ”lösen”. Vi blev friköpta när Kristus betalade för alla våra synder på korset. I Romarbrevet förkunnar Paulus: de förklaras rättfärdiga som en gåva, av hans nåd, därför att de är friköpta av Kristus Jesus. Och då kan man undra vilka ”de” är? Vilka är friköpta av Kristus Jesus? Ja, Paulus har ägnat tre kapitel till att visa att hedningar och judar, oavsett om de har Guds skrivna lag eller inte, oavsett om de försökt leva rättfärdigt eller inte, så har alla människor en sak gemensamt: alla har syndat och saknar härligheten från Gud. Det är alla dessa syndare som är friköpta av Kristus Jesus.

Som ett resultat är våra synder förlåtna. Det heter: I honom är vi friköpta genom hans blod och har förlåtelse för våra synder (Ef 1:7) Vi är friköpta och vi har syndernas förlåtelse för Kristi skull. Samtidigt ser vi fram emot vår slutliga befrielse. Och Jesus säger att vi kan göra det med stor frimodighet. Jesus säger om tecknen som förebådar den yttersta dagen och domen: Men när det här börjar hända, så räta på er och lyft era huvuden, för er befrielse närmar sig. När Jesus kommer tillbaka ska vi bli helt befriade från syndens skada.

Psalmisten väntade ivrigt på den dag när han slutligen skulle bli befriad från syndens skada: Min själ väntar efter Herren mer än väktarna efter morgonen. Vi gör detsamma. Vi väntar på Herrens återkomst lika intensivt som väktarna efter morgonen. Eller borde i alla fall göra det, för då ska vi slutligen bli befriade från syndens skada och få tjäna Gud i evig rättfärdighet.

Väktarna längtade efter morgonrodnaden. Det var ett tecken på att deras arbetspass snart var över och de inte längre behövde hålla sina sinnen på helspänn för att upptäcka en attack från fienden i skydd av mörkret. När morgonen kom var faran över. I vår moderna tid med elektriskt ljus både inomhus och utomhus har vi kanske förlorat lite av rädslan för mörkret och längtan efter morgonljuset som fanns hos forntidens folk. I vår moderna tid då vi får njuta av välfärd och frihet har vi kanske också har förlorat den här intensiva väntan på Herrens återkomst som psalmisten ger uttryck för. Väntar vi på Herren mer än väktarna efter morgonen?

Psalmisten avslutar sin psalm med en uppmaning till hela Guds folk att förena sig med honom i det som är unikt för Guds folk. På Bibelns grund – och detta budskap finns inte någon annanstans – bekänner vi våra synder och förlitar oss på Guds frälsning. Vi kan lita på att full lösen för alla våra synder finns hos Herren. I Kristus är vi friköpta genom hans blod och har förlåtelse för alla våra synder. Och han ska slutligen befria oss så att vi inte mer ska leva i djupet av våra synder utan bli förhärligade tillsammans med Kristus. Det ska ske när vår Frälsare kommer tillbaka i härlighet. Amen.

Låt oss be!
Himmelske Fader, vi tackar dig för att du frälst oss och fört oss in i din älskade Sons rike. Vi tackar dig för att du sänt din Son att friköpa oss från synd och skuld och vi tackar dig för vissheten om syndernas förlåtelse. Nu ber vi dig om vishet och mod att föra evangeliet vidare till människor som ännu är blinda för din nåd och din frälsning. Amen.