Predikan av Stefan Hedkvist i Lutherska Bekännelsekyrkan i Norrköping / Västerås över Jes 12:1-6 på Tacksägelsedagen.

12:e oktober 2014

—

Nåd vare med er och frid från Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus. Amen.

Jesaja 12:1-6
1 På den dagen skall du säga: ”Jag tackar dig, Herre,
du var vred på mig,
men din vrede har upphört
och du tröstar mig.
2 Se, Gud är min frälsning,
jag är trygg och fruktar inte,
ty Herren Herren är min starkhet och min lovsång.
Han har blivit min frälsning.”
3 Med fröjd skall ni ösa vatten
ur frälsningens källor.
4 På den dagen skall ni säga:
”Tacka Herren,
åkalla hans namn,
gör hans gärningar kända bland folken.
Förkunna att hans namn är upphöjt.
5 Lovsjung Herren, ty han har gjort härliga ting.
Låt detta bli känt över hela jorden.
6 Ropa av fröjd och jubla, ni Sions invånare,
ty Israels Helige är stor,
han är mitt ibland er.”

Låt oss be!
Herre Jesus Kristus, vi prisar dig för dina frälsningsgärningar. Fyll oss med tacksamhet så att vi gör dina härliga gärningar kända bland folken. Amen.

En förutsägelse som sedan går i uppfyllelse är något fantastiskt. Människor kan inte förutsäga vad som ska ske, möjligtvis gissa, eller göra prognoser som är mer eller mindre sannolika. Men Gamla testamentet innehåller många detaljerade förutsägelser som ofelbart gått i uppfyllelse. En del förutsägelser handlar om stora och viktiga världshändelser, andra handlar om händelser i enskilda människors liv. En del förutsägelser gick i uppfyllelse under Gamla testamentets tid, andra fick sin uppfyllelse i de händelser Nya testamentet vittnar om. Alla dessa förutsägelser och deras uppfyllelse är ett kraftigt bevis på Guds ords sanning.

Gud använde sin tjänare Jesaja för att förkunna vad som måste ske. Jesaja framförde många detaljerade förutsägelser om olika historiska händelser. Vi som sitter med facit i hand kan bara förundra oss inför Guds ords sanning. Profetiorna och deras uppfyllelse visar att Gud är stor. Han är himmelens och jordens Herre. Han håller allt i sin hand och råder över allt som sker för att hans ord och löften ska gå i uppfyllelse.

Dagens text ur Jesaja är en lovsång till Gud för hans härliga frälsningsgärningar. Fast fullbordan av Guds frälsningsgärningar ännu låg flera hundra år framåt i tiden så betraktade profeten dem som redan fullbordade. Profeten lovsjöng Gud för den frälsning som skulle förkunnas som ett fullbordat faktum i Nya testamentet. Jesaja kap 12 skulle lika gärna ha kunnat stå bland Paulus brev eller i Uppenbarelseboken. Om lovsången stått att läsa i Nya testamentet hade den syftat tillbaka på de härliga ting Kristus gjort. Då hade det varit enklare att predika över denna text. Vi har ju lite enklare för den sortens tankegång – att orden berättar om något som skett. Men nu står dessa ord att läsa i Gamla testamentet. Orden syftar på händelser som skulle ske och Jesaja betraktar dem så säkra och vissa att han talar om dem som ett fullbordat faktum innan de skett. Mer än 700 år i förväg lovsjöng Jesaja Gud för frälsningen i Kristus.

Lovsången lär oss att vi ska tacka Gud för hans frälsningsgärningar och göra dem kända över hela jorden. Vi ska kungöra
– Att Guds vrede har upphört
– Att han erbjuder oss frälsningen som gåva
– Att frälsningen är till för alla
Lovsången lär oss också
– Att Guds namn blir upphöjt bland oss när vi tror på Kristus och förkunnar de härliga ting han har gjort.

Vi ska börja med det första: Vi ska tacka Gud för att hans vrede har upphört.

Jesaja har i föregående kapitel talat om friden i Kristi rike. Till detta rike ska människor samlas från jordens fyra hörn. På den dagen ska de sjunga: ”Jag tackar dig, Herre, du var vred på mig, men din vrede har upphört och du tröstar mig.”

Varje människa har anledning att frukta Guds vrede. Guds vrede uppenbaras från himlen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor. Vi är syndare och därför syndar vi varje dag med tankar, ord och gärningar. Många av våra synder kan andra människor inte märka. Synder som sker i hjärtat kan inte andra märka. Ingen annan människa kan veta vad vi tänker, om vi inte säger det för dem. En del av våra gärningar kan vi också dölja för andra människor. Men vi kan inte dölja något inför Gud. Inget skapat är dolt för honom, utan allt ligger naket och uppenbart för hans ögon. Och inför honom måste vi stå till svars. (Hebreérbrevet 4:13) Många synder är vi inte ens medvetna om. Också dessa synder är uppenbara för honom. Gud glömmer inget, inte ens det vi själva för länge sedan glömt. Inför honom måste vi stå till svars för allt. Det finns anledning för oss att frukta för Guds vrede. Straffet är fruktansvärt. Varje levande själ som syndar ska dö.

Men profeten tackar för att Guds vrede mot honom upphört. Hur har det skett? Ja, det beror inte på att Gud upphört att vara arg på samma sätt som en människa låter vreden rinna av. Det är bra om vi hittar en strategi att stilla vår vrede så att ingen far illa. När vi blir arga kan det hjälpa att gå ut och hugga ved eller gräva i jorden tills vreden gått över. Kanske borde vi tänka på att ha mer överseende och tålamod med varandra. Men vad är det som har fått Guds vrede mot oss att upphöra? Har han lärt sig vara mer tolerant med våra synder? Har han bestämt sig för att se mellan fingrarna på synden och låta udda vara jämt? Nej, inget av detta. Det beror på att vår synd blivit försonad.

Bibeln lär oss: utan att blod utgjuts ges ingen förlåtelse. Vår skuld måste betalas. Gamla testamentet lär en sanning som ingen bibelläsare kan undgå. I stort sett hela 3:e Mosebok lär oss att det krävs ett blodigt offer för att synden ska bli förlåten. I syndares ställe blev offerdjurets blod utgjutet och så bringades försoning för synden. De mer än tusen blodiga offer som varje år skulle offras lärde Guds folk att utan att blod utgjuts ges ingen förlåtelse. Men offren var inte fullkomliga. Ständigt blev det nödvändigt att på nytt frambära ett offer. De var upprepade påminnelser och förebilder till det fullkomliga offer som en gång för alla skulle göra syndens, dödens och djävulens makt om intet: det offer som var utlovat från begynnelsen och som skulle göra djävulens gärningar om intet.

Jesus är Guds offerlamm som tar bort världens synder. Den människa som tror på honom kan säga: ”Jag tackar dig, Herre, du var vred på mig, men din vrede har upphört. För Kristi skull har Guds vrede mot oss upphört, istället tröstar Gud oss med sin nåd och förlåtelse. Skriften bekräftar att den som tror på Kristus kan vara viss om att Guds vrede mot honom har upphört. Den som förkastar Kristus och söker andra alternativ får däremot ingen sådan försäkran. Skriften säger: ”Den som tror på Sonen har evigt liv. Den som inte lyder Sonen skall inte se livet, utan Guds vrede blir kvar över honom.”

Det andra vi ska tacka Gud för, är att han erbjuder oss frälsningen som en fri gåva.

Hur ska en människa bli frälst? De allra flesta som försöker besvara den frågan börjar tänka på vad som krävs av människan. De allra flesta religioner ger samma svar, bara med olika variationer: en människas förtjänster måste vara större än hennes brister om hon ska hamna på plus när livet summeras. En människa måste göra sitt bästa, sedan får hon hoppas och se – säker kan hon aldrig vara. Detta är innehållet i alla religioner som människor skapat. Det finns inte ett spår av denna religion i Bibeln, annat än när den beskriver de hedniska religionerna och det avfälliga Israels tro. Bibeln lär oss klart att hela vår skuld måste betalas för att Guds vrede ska upphöra. Utan att blod utgjuts ges ingen förlåtelse. Så enkelt är det. Och Skriften visar till Jesus Kristus och förkunnar: Se, Guds lamm som tar bort världens synder.

Profeten utropar: ”Se, Gud är min frälsning”. Vår frälsning består inte i våra förtjänster, ansträngningar, eller över huvud taget vad vi är eller gör. Gud är vår frälsning. Guds Sons blod renar oss från alla våra synder. Jesus Kristus har gjort allt som krävs för vår frälsning. Han är det fullkomliga offerlamm som blivit vår frälsning. För hans skull har Guds vrede mot oss upphört. När vi vet det kan vi också vara helt trygga. Frälsningen beror inte på vår förtjänst utan är en fri gåva som Gud ger för Kristi skull.

Kristus inbjuder oss att komma och av honom ta emot frälsning och evigt liv som en fri och generös gåva. Jesaja utbrister: Med fröjd skall ni ösa vatten ur frälsningens källor. Denna vers användes senare vid sången i tempelgudstjänsten. När folket i templet, mer än 700 år senare, sjöng denna vers förklarade Jesus vad orden betydde. Han stod där och ropade: ”Om någon törstar, så kom till mig och drick! Den som tror på mig, ur hans innersta skall strömmar av levande vatten flyta fram, som Skriften säger.” Detta sade han om Anden, som de skulle få som trodde på honom.

Jesus inbjöd alla att komma till honom för att i sanning bli andliga människor. Den som tror på honom som sin Frälsare har fått frälsningen och Anden som gåva. Kristus är frälsningens källa. Alla har råd att komma och dricka av livets vatten eftersom det är gratis. Var och en som törstar inbjuds att komma till Kristus och ta emot livets vatten för intet. Frälsningen är en fri gåva.

Jesajas lovsång lär oss för det tredje att frälsningen är till för alla:
”Tacka Herren,
åkalla hans namn,
gör hans gärningar kända bland folken.
Förkunna att hans namn är upphöjt.
Lovsjung Herren, ty han har gjort härliga ting.
Låt detta bli känt över hela jorden.”

Det finns bara en enda motivering till ett kristet liv: tacksamhet. Den som försöker köpa något av honom, förtjäna något, eller först ge Gud något för att få något av honom, är fortfarande kvar i en falsk religion. Utan vår förtjänst har Gud gett oss frälsningen som gåva. Fritt och för intet får vi med fröjd ösa ur frälsningens källa. Denna frälsning är köpt och betald, men inte av oss utan av Kristus. För allt detta ska vi tacka honom med hela vårt liv.

Alla människor har anledning att tacka Gud men av kristna kan man förvänta sig tacksamhet. Tacksamhet borde prägla hela vårt liv. Otacksamhet är kännetecknande för ateism och hedendom. Men att en kristen är otacksam och grinig stämmer illa med att vara ett välsignat Guds barn. Tacksamhet återspeglar den välsignelse vi fått och då blir vi även en välsignelse för andra. Vi borde fråga oss om våra liv kännetecknas av tacksamhet till Gud. Kan andra märka att vi är tacksamma mot Gud?

Tacksamhet för de härliga ting Gud gjort är en förutsättning för att kunna vittna på ett bra sätt. Tacksamhet motiverar oss att göra hans underbara gärningar kända för andra. Alla bör få veta det. De härliga ting HERREN gjort omfattar alla människor och är till för var och en. Jesus är Guds offerlamm som tagit bort världens synder. Gud vill att alla människor ska bli frälsta och komma till insikt om sanningen. Därför ska hans gärningar också förkunnas för alla.

Jesajas lovsång lär oss för det fjärde att Guds namn blir ärat bland oss när vi tror på Kristus.

Jesaja lär oss att förkunna att Herrens namn är upphöjt. Israels Helige är stor. Gud är stor och hans namn är upphöjt även om ingen förkunnar det och ingen tror på det. Gud äger härlighet, höghet, ära och majestät i sig själv. Det kommer alla att få erfara, om inte förr så den dag de ställs till svars inför honom.

Lovsången handlar inte om hur Guds namn är upphöjt i sig självt, utan om hur hans namn blir upphöjt ibland oss. Guds namn blir upphöjt ibland oss när vi tror på Kristus och förkunnar de härliga ting han har gjort. Gud är stor mitt ibland oss när vi prisar honom för den frälsning han gett oss fritt och för intet.

Däremot blir Guds namn vanärat ibland oss när människor förkastar Kristus och förkunnar andra vägar till frälsning. Den människa som anstränger sig till det yttersta för att förtjäna frälsning vanärar Kristus. Den som försöker uppnå största möjliga förtjänst inför Gud uppnår inget annat än att han trampar Guds namn under fötterna. Gud är vår frälsning. Kristus har vunnit frälsningen åt oss med sina härliga gärningar. Vi kan inte visa honom större ära än att komma till honom och fritt och för intet ösa ur frälsningens källa. Hans namn blir upphöjt bland oss när vi tror och förkunnar de härliga ting han gjort.

Lovsången i Jesaja 12 är ett stycke nya testamente i Gamla testamentet. Lovsången lär oss att vi ska tacka Gud för hans frälsningsgärningar och göra dem kända över hela jorden. Det vi själva ska ta till oss och ge vidare till andra är:
– Att Guds vrede har upphört för Kristi skull
– Att han ger oss frälsningen som en fri gåva
– Och att frälsningen är till för alla
Lovsången lär oss också
– Att Guds namn blir upphöjt ibland oss när vi tror på Kristus och förkunnar de härliga ting han har gjort. Amen.

Låt oss be!
Herre, himmelske Fader, vi prisar dig för de härliga gärningar du har gjort. Du har uppenbarat din kärlek genom att sända din Son till försoning för våra synder. Ge oss kraft att göra dina härliga gärningar kända bland folken. Dra alla människor till din Son, Kristus, så att de med fröjd får ösa ur frälsningens källa. Hjälp vår svaga tro, och lär oss av tacksamhet leva till din ära så att ditt namn blir upphöjt också ibland oss. Amen.