Predikan av Tim Buelow i Lutherska bekännelsekyrkan i Norrköping / Västerås över Jes 25:6-9 och Matt 22:11-14 på reformationsdagen.
25:e oktober 2015
Kära medarvingar till Reformationen:
Vad kommer du att tänka på när du hör ordet svepning? En kropp som ligger på en bår med en ID-lapp om foten? Kringspridda kroppar från ett nedskjutet flygplan i Ukraina, övertäckta med smutsiga lakan? Det är just sådana hemska bilder som Jesaja ville vi skulle få när han beskrev täcket som ligger över folket. Det finns inget vackert med döden. Den är ful. Den luktar illa. Den är full av sorg för dem som gråter och den är ofta full av smärta och lidande för den döende.
Vilken bild kommer upp hos dig när du tänker på bröllopskläder? En frack kanske? En brudklänning med spetsar och en lång vit slöja? Bröllopskläder ger verkligen gladare bilder än svepningar. Det evangelium Martin Luther upptäckte för 500 år sedan tar bort täcket och ersätter det med den vita klädnad som Kristi fullkomliga rättfärdighet ger. Vilken förändring: från att ligga på marken i en ruttnande kropp övertäckt med ett lakan till att stå inför Guds altare klädd som en brud beredd att möta Kristus. Det är vad evangeliet gör med oss. Det är vad som gick förlorat före reformationen och återupprättades för Guds folk. Sorgligt nog har det gått förlorat igen i de flesta kyrkor idag.
Jag hade en gång en granne, en vänlig äldre man som hette Lester. Han växte upp i en bra kyrka där han hört om rättfärdiggörelsen genom tron – om Kristi rättfärdighets klädnad. Men, senare, efter en flytt, blev han medlem i en liberal kyrka som inte brydde sig om Bibelns läror. Jag har alltid undrat hur de människor som tillhör sådana kyrkor tänker. Varför protesterar de inte mot de tokigheter som pågår i deras kyrkor, t.ex. utvecklingsläran, prästvigning av frånskilda kvinnor, normalisering av ett homosexuellt levnadssätt, att korset tas bort från kyrkan för att muslimer ska känna sig välkomna osv. Listan kan göras lång.
Lester och jag blev vänner och pratades ofta vid när vi var ute och krattade löv i trädgården. En dag försökte jag vittna för honom genom att berätta vad jag just skulle predika om, nämligen att Kristus var rättfärdig i vårt ställe, att han är fullkomlig för oss, att hans oskyldiga död på korset har betalat för alla våra synder så att vi kan komma till himlen. Jag ville helt enkelt förvissa mig om att min vän visste hur han skulle bli frälst. Då fick jag svaret på min fråga varför folk inte protesterar mot ickekristna läror i sina kyrkor. När jag hade framställt för honom evangeliet om Kristi rättfärdighet i vårt ställe sammanfattade han sin tro genom att säga: ”Nåja, jag vet att jag inte är fullkomlig, men jag försöker hjälpa min nästa och vara en god människa.”
Förstår du vad jag menar? Han missade helt vad lag och evangelium handlar om. Han visste inte att Gud kräver fullkomlighet av oss. Han visste inte att Jesus var fullkomlig i vårt ställe. Han förstod inte att våra gärningar inte åstadkommer något annat än att lägga oss på rygg i döden övertäckta med en svepning. Han förstod inte att det bara är Kristi rättfärdighet som kan göra oss levande och vackra och ge oss tillträde till bröllopsfesten.
Om man inte förstår det grundläggande evangeliet om frälsningen, hur kan man då vara angelägen att skydda Skriftens dyrbara sanningar från falsk lära? Utan lag och evangelium är inte Skriften dyrbar alls! Jesus har gett oss en skrud istället för en svepning.
Kristus har tagit bort vår liksvepning
Vi är alla som kropparna som låg och ruttnade i två veckor efter flygolyckan i Ukraina. Alla har vi ärvt syndens dödliga sjukdom. Synden är inte som en liten prick på fingret när vi stuckit oss på en tagg. Den är inte som ett påstående många gör: ”Jag vet att jag inte är fullkomlig.” Den är som tuberkulos som angriper varenda fiber i våra lungor tills vi kvävs till döds. Det är nedärvd synd som får oss att synda med de tankar, ord och gärningar vi hatar men gör det ändå. De är bara symptomen som visar att vi är sjuka.
Inte att undra på att vi alla måste dö.
Hela jorden är täckt med dödens svepning. Om ingen hade tro, skulle hela världen vara ännu mera militant mot Gud, precis som före syndafloden. Då var världen i total revolt mot Gud, och död och förödelse kom över allt och alla. Millioner dog. Alla trodde de skulle leva för evigt eftersom man på den tiden levde så länge. Men de dog i alla fall – plötsligt. Så ska det bli på domedagen. Alla jordbävingar och översvämningar och krig som förekommer är en påminnelse om den mycket större förödelse som kommer. Liksvepningen ligger över alla.
Mot denna deprimerande bakgrund ger Jesaja oss underbara nyheter! Kristus var täckt av liksvepningen i vårt ställe. Han ska på detta berg utplåna den slöja som beslöjar alla folk, det täckelse som täcker alla folkslag. Han ska utplåna döden för evigt. Herren Gud ska torka tårarna från alla ansikten och ta bort sitt folks vanära från hela jorden, för Herren har talat.
Jesus betalade för alla våra synder. Vår död blev lagd på honom. Han tog på sig vår tuberkulos, vår synd, och led av konsekvenserna tills han dog – den friska för de sjuka. Han begravdes. Han kläddes i vår svepning och lades i en grav. Men han som är Gud och helig besegrade döden för oss. Han uppstod och vek ihop svepningen snyggt för den behövdes inte längre. Den behövdes inte längre för honom och den behövs inte heller för världen.
Kära vänner. Synden är inte någon förkylning som går över på en vecka eller 10 dagar. Det är en dödlig sjukdom som stinker död och sprider förruttnelse. Likt när pesten svepte över Europa under den mörka medeltiden, håller alla på att dö idag också. Om vi bara kan fatta hur hopplösheten hänger över hela världen, då kan vi bättre förstå gåvan – den underbara måltiden Kristus har lagat åt oss som är helade och överlever genom tron på honom.
Jesus har ersatt svepningen med bröllopsskrud
Gud har inte bara tagit bort liksvepningen. Han har ersatt den med bröllopsskruden – klädseln som ger oss entre till festmåltiden han förberett åt sina inbjudna gäster.
HERREN Sebaot ska på detta berg göra en festmåltid för alla folk, en festmåltid med feta rätter och lagrade viner, feta, mustiga rätter och lagrat, klarat vin.
Det finns olika slags måltider. Det finns begravningsmåltider. Du kanske har varit på en. Maten smakar inte lika bra som vanligt därför att man äter med tårar. En bröllopsmiddag smakar däremot bra hur enkel den än är, därför att man är glad.
Din Herre har bjudit in dig till en bröllopsmiddag. Han har gett dig bröllopskläder att ha på dig så att du blir insläppt. Hör vad han säger: När kungen kom in för att se sina gäster, fick han där syn på en man som inte var klädd i bröllopskläder. Han sade till honom: Min vän, hur kom du in hit utan bröllopskläder? Mannen teg. Då sade kungen till tjänarna: Bind honom och kasta ut honom i mörkret här utanför. Där ska man gråta och gnissla tänder. Många är kallade, men få är utvalda.
Skruden är Kristi rättfärdighet som han vävde åt oss genom sitt heliga, fullkomliga liv här på jorden. Varje kärleksgärning, varje ord i rätt tid till rätt människa, varje under som helade någon, varje ”nej” till Satan under frestelsen vävde en ny tråd i skruden som är vår entrebiljett till bröllopsfesten. Den räcker och täcker för att Jesus är helig Gud. I den är vi vackra och heliga inför Gud. Den gömmer vår smuts och synd och död. Alla som tror har klätt sig i den skruden och ska dricka vinrankans frukt på nytt med vår Förlossare vid hans kungliga bord i skyarna.
Vem skulle välja svepningen i stället för skruden? Ingen, skulle man tro, men folk tar av sig skruden och ber att få svepningen tillbaka, för Jesus säger: ”Många är kallade, men få är utvalda.”
Vem skulle gör något så dåraktigt? Jo, för det första: fariseerna på Jesu tid. De stod i gathörnen med sina sjuka och döende själar och lyfte ögonen mot himlen och ropade: ”Min Gud, tack för att jag inte är som andra – tatuerade, sambos och snattare.” De var i förnekelsestadiet likt en cancerpatient som vägrar tro att han ska dö.
Vem skulle göra något så dåraktigt? Vem skulle vägra ta av sig svepningen och låta sig bli täckt av Kristi skrud? För det andra: kyrkan som på Luthers tid hellre ville bränna honom och som under trettioåriga kriget försökte ta Europa med våld hellre än att ta emot Guds gåva – Kristi rättfärdighet och evigt liv.
Vem skulle göra något så dåraktigt? De flesta kyrkor idag. Hur många vägrar tro på lagen när den säger att vi är gående lik utan Kristus – som stackars Lester som hoppades stå inför Kristus och säga: ”Jag försökte vara snäll.” Hur många andra skulle hellre lita på sina egna maskfyllda gärningar, sin egen stinkande andlighet, än medge att all vår rättfärdighet är som en fläckad dräkt.
Vem skulle göra något så dåraktigt? Jo, de flesta i världen, trots en hel del bevis på att alla håller på att dö av den dödliga sjukdom som kallas för synd. Jag såg en rapport på TV för 25 år sedan om folk som låg döende i AIDS. Det var ett hospice i San Fransisco och de intervjuade kvinnan som drev sjukhuset. Hon berättade att alla som kom till det hemmet kände stor skuld över vad de hade gjort. ”Mitt jobb”, sa hon, ”är att övertyga dem om att de inte har något att känna skuld över.” De längtade efter Kristi rättfärdighets skrud så att deras synder kunde bli övertäckta. I stället försökte kvinnan övertyga dem om att deras svepning var ganska vacker.
Mina vänner! Vare sig vi dör i AIDS, tuberkulos, cancer eller vanligt åldrande, dör vi – för att vi föddes med synd som vi ärvde av våra första föräldrar. Inget prat kan ändra vår svepning till en bröllopsskrud!
Men vi tror på Jesus. Och genom tron har vår liksvepning tagits bort och ersatts med Kristi heliga, rena, vita rättfärdighetsklädnad. Genom tron SKA VI vara med på Banketten. På den dagen ska man säga: Se, här är vår Gud! Honom hoppades vi på, att han skulle frälsa oss. Ja, här är HERREN som vi hoppades på. Låt oss vara glada och jubla över hans frälsning.
Vilken otrolig överraskning! Från en begravning till ett bröllop! Från en liksvepning till bröllopskläder. Det är det som gjorde kristna så ivriga att dela med sig av sin tro för 2000 år sedan. Det är det som drev aposteln Paulus att segla till främmande land som missionär. Det är det som gav Luther mod att stå emot både påven och kejsaren. Och det är det som ger oss viljan att inte ge upp ett enda ord i den heliga Skrift.
Gud vare tack för att döden har uppslukats för er genom Jesus Kristus! Ni som vet detta är Sveriges salt. Ni är landets hopp inför döden. Hjälp andra att ta av svepningen och ikläda sig skruden. Led andra från begravningen till festmåltiden. Amen.