Predikan av Stefan Hedkvist i Lutherska Bekännelsekyrkan i Norrköping / Västerås över Matt 21:1-9 på 1:a advent.
30:e november 2014
Dagens evangelietext handlar om hur Jesus rider in i Jerusalem och mottas av folket med jubel. Vi ska idag lära oss att han är en verklig kung, långt mäktigare än jordens mäktigaste kungar. Men så ser det inte ut då han kommer ödmjuk, ridande på en åsna. Han kunde ha demonstrerat sin makt i den ena staden efter den andra så att alla tagit emot honom med bävan och respekt. Men han gjorde det inte. Istället dolde han sin makt under hela sitt jordeliv – så när som på korta ögonblick då han gjorde under. Han framträdde inte som den strålande gudomlige kung han var. Istället blev han en tjänare som gick omkring och gjorde gott mot alla. Till slut lät han sig gripas och dömas av sina fiender. Varför döljer en vår gudomlige kung sin makt och härlighet på detta sätt? Ja, han gjorde det frivilligt, av kärlek till oss. Han hade inte kommit för att bli betjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för alla. Han hade inte kommit för att vinna seger över romarna, eller någon annan världslig makt, utan för att vinna seger över våra andliga fiender, synden, döden och djävulen. Han kom för att med sitt liv och sin död frälsa oss från konsekvenserna av vår synd så att vi skulle gå fria från straff.
Det första vi får lära oss av dagens evangelium är att lita på Jesus och hans ord även om vi inte kan förstå hur de kan vara sanna. Vi kan tryggt lita på att sanningen i hans ord kommer att visa sig. Det han säger kommer också att ske. Det första vi får höra är att Jesus sänder sina lärjungar i förväg in i den lilla byn Betfage att hämta en åsna och hennes föl. Detta gjorde han för att profetian i Sakarja 9:9 skulle gå i uppfyllelse: ”Se, din konung kommer till dig, saktmodig, ridande på en åsna, på en arbetsåsnas fåle.” Denna händelse visar på uppfyllelsen av två profetior. Den ena profetian gavs flera hundra år i förväg, den andra bara minuterna innan förutsägelsen gick i uppfyllelse. Den ena var Sakarjas profetia, den andra var Jesu förutsägelse att lärjungarna skulle finna åsnorna i Betfage. Oavsett om profetian ges långt i förväg eller nära inpå är orden lika trovärdiga.
Hur är det möjligt att förutsäga vad som kommer att ske? Vi får t.ex. prognoser om vädret de närmaste dagarna. Ibland kan de visa sig stämma rätt bra. Men dessa prognoser är inte förutsägelser av framtiden i samma mening som profetiorna. De är mer sannolikhetsberäkningar som bygger på erfarenhet. Detsamma gäller händelserna i er egen planeringskalender. De är inte heller förutsägelser av framtiden i egentlig mening. Vi försöker ställa våra liv så att det vi planerat går att genomföra. Det som är markerat i kalendern kommer sannolikt att inträffa om inget oförutsett inträffar. Men vi råder inte över framtiden och kan därför inte bestämt veta vad som kommer att ske. Men Gud kan förutsäga vad som kommer att ske. Han vet allt innan det sker, och det han förutsett inträffar också. Han råder över allting så att endast det sker som han bestämt, förutsett och tillåter. Han har oinskränkt makt över allt skapat, både synligt och osynligt, och endast det sker som han förutsett.
Ingen av profetiorna i bibeln kommer att slå fel, och alla löften ska bli infriade. Gud, som gett löftena har också makt att uppfylla dem. 500 år i förväg hade Gud förutsagt att Messias skulle rida in i Jerusalem på en åsna och sedan styrde han hela universum i 500 år med suverän hand så att denna åsna skulle stå beredd på rätt dag i byn Betfage. När Jesus sände sina lärjungar i förväg att hämta åsnan visade han att han har en kunskap som bara finns hos Gud. Han visar att han är en gudomlig kung som vet allt. Jesus är den Kung som regerar över allting för att Guds ord och löften ska gå i uppfyllelse.
Detta är en stor tröst för oss. Jesus styr också över våra liv. Våra liv och dagar är inte utlämnade åt slumpen. Nej, Bibeln lär att alla våra dagar är uppskrivna i Guds bok, de är bestämda förrän någon av dem har kommit. Gud har kontroll över allting. Guds förutseende styr över allting så att allt måste samverka till det bästa för dem som älskar honom.
När Jesus sände lärjungarna i förväg till Betfage för att hämta åsnorna ifrågasatte de inte hur han kunde veta att där fanns åsnor som väntade. De gick i tron på hans ord och de fann det vara så som Jesus förutsagt. De litade på honom och visade sitt förtroende genom att lyda honom. Vi ska också lita på Jesus och vi ska visa vårt förtroende genom att följa hans ord.
Många människor hade kommit till Jerusalem inför påskhögtiden. Alla hyllade Jesus när han kom ridande på åsnan. De bredde ut sina mantlar på vägen, de skar kvistar från träden och strödde framför honom. Och alla ropade och sjöng: ”Hosianna Davids son! Välsignad vare han som kommer i Herrens namn! Hosianna i höjden!” Allt de sa var rätt och riktigt och en fin bekännelse. De bekände att Jesus var Davids ättling som GT:s profeter utlovat. Det var förutsagt av profeterna att han skulle vara Kung i ett evigt rike och världens Frälsare. Ja, hans makt och hans rike kunde inte jämföras med någon jordisk kung eller något jordiskt rike. Jesus äger all makt i himmelen och på jorden. Han som red in i Jerusalem regerar över hela skapelsen, inte bara den synliga utan också över den osynliga andliga världen. Men han framträdde inte i oinskränkt makt utan kom i ödmjukhet.
Jerusalem hade genom historien sett många kungar komma som gjort anspråk på överhöghet – egyptiska, assyriska, babyloniska, persiska, grekiska och romerska kungar. Dessa kungar hade framträtt med makt och myndighet. De hade kommit ridande på häst, eller kommit i en vagn dragen av stridshästar. De hade varit beväpnade med svärd och spjut. De hade haft en mäktig eskort av soldater som marscherat på led. Vilken skillnad mot Honom som verkligen har all makt. Han demonstrerade inte sin makt utan kom i ödmjukhet och saktmod. Han kom inte ridande på en stridshäst utan på ett åsneföl. Han skramlade inte med vapen utan där han drog fram vajade palmkvistar. Han hade inte med sig en armé utan där gick tolv lärjungar, de flesta av dem fattiga fiskare och alla obeväpnade, och en skara pilgrimer som kommit för att fira gudstjänst i templet.
Men han hade inte heller kommit som en världslig härskare för att upprätta ett jordiskt rike med vapenmakt. Nej, han kom till Jerusalem, så som han förutsagt, för att utge sig själv i fiendernas hand, låta sig gripas, dömas, överlämnas till hedningarna, lida och dö. Kom han för att bli besegrad? Nej, han kom för att vinna seger över synd och död. Han kom för att göra djävulens gärningar om intet. Genom profeternas förutsägelser i Gamla testamentet får vi veta att människosläktets största problem, synd och död, skulle lösas av Guds Son. Han skulle komma, bli född av en jungfru och träda i vårt ställe. Han skulle vinna seger genom att leva ett fullkomligt liv och sedan ta vårt straff, lida och dö i vårt ställe, för att vi skulle gå fria. Han gjorde allt detta frivilligt, av sin kärlek, för att vi inte skulle gå förlorade utan ha evigt liv.
Det finns två anledningar till att han framträdde i ödmjukhet när han kom. Dels för att framhäva att han inte är en kung i ett vanligt jordiskt rike utan en evig kung i ett andligt rike. Han är inte en kung som andra kungar. Men den främsta anledningen är att visa oss syndare att vi inte behöver vara rädda för att komma till honom. Han kom inte för att slå ned allt motstånd med våld utan för att tjäna, upprätta och frälsa.
Jesu ankomst till Jerusalem är inledningen på en räcka händelser som inträffar på kort tid. Dessa händelser upptar en stor del av evangeliernas innehåll. Trots pilgrimernas välkomnande rop skulle han om några dagar stå övergiven av alla. Han skulle lida och dö som han förutsagt. Han hade ju förutsagt att han gick upp till Jerusalem denna sista gång för att bli utlämnad, dömd och dödad. Men på tredje dagen skulle han uppstå. Döden skulle inte kunna behålla denne Konung.
Efter sin uppståndelse visade han sig för apostlarna och sedan för mer än fem hundra bröder på en gång. Hans uppståndelse bevisar att han besegrat vår största fiende – själva döden. Hans uppståndelse bevisar att vår synd – som hindrar oss från att komma till Gud – är försonad och borttagen. Jesus uppstod för att dra alla till sig. Han regerar nu med nåd i sin Kyrka och låter budskapet om frid förkunnas i hela världen. Ödmjuk kommer han också till oss i sitt ord för att vi ska ta emot honom, tro på honom och jubla som folket en gång jublade när han kom till Jerusalem.
Men Jesus ska en gång komma tillbaka i makt och härlighet. Det har han förutsagt och det kan vi lita på. Allt annat han förutsagt har ju gått i uppfyllelse, varför då inte detta? Dessutom är han den kung som har makt att se till att profetiorna går i uppfyllelse. Då den dagen kommer ska Konungen inte längre framträda i ödmjukhet och saktmod. Han ska inte längre locka människor till tro med evangeliets milda ord. Nej, då ska jordens alla folk jämra sig, när de ser Människosonen komma på himlens moln med stor makt och härlighet. Då ska han med sin makts ord kalla alla döda ut ur sina gravar. Då ska alla människor dömas efter sina gärningar. Då ska ”himlarna med dånande hast förgås, materien ska upplösas med hetta och jorden och alla dess verk ska brännas upp”. Gud give att vi här i livet tar emot honom då han kommer till oss i ödmjukhet som vår Frälsare och lockar oss till tro med evangeliets milda ord. Då har vi inget att frukta när han en dag kommer i makt och härlighet för att hålla dom. Tvärtom, vi kan då se fram emot hans ankomst med glädje, precis som han uppmanar oss till: ”Då skall man se Människosonen komma i ett moln med stor makt och härlighet. Men när detta börjar ske, så räta på er och lyft upp era huvuden, ty då närmar sig er förlossning.” (Luk 21:27-28). Amen.
Låt oss be!
Herre, du som har all makt i himmelen och på jorden, du kom i ödmjukhet för att vinna seger över våra andliga fiender. I ödmjukhet kommer du också till oss i ditt ord för att vi ska ta emot dig. Gör oss till ditt folk genom tron och bevara oss hos dig, så att vi utan fruktan kan se fram emot din andra ankomst. Kom snart och ta oss in i ditt eviga rike. Amen.