Predikan av Stefan Hedkvist i Lutherska bekännelsekyrkan i Norrköping / Västerås över 2 Tim 3:14-4:5 på Sexagesima.
8:e februari 2015
Alla människor förändras, utvecklas och gör framsteg – till det bättre eller till det sämre. Strax före vår predikotext har Paulus talat om onda människor och bedragare som går allt längre i ondska. I motsats till en sådan negativ utveckling manar han Timoteus att hålla fast vid den undervisning han lärt sig från barndomen och som kan göra honom vis så att han blir frälst genom tron på Jesus och undervisa honom så att han bli fullt färdig, väl rustad för varje god gärning.
Vårt mentala och andliga tillstånd är aldrig statiskt. På många ställen i Bibeln framställs denna sanning för oss. Men många människor inser inte att deras vilja och personlighet förändras. Många tror att de är neutrala och att de fritt kan välja mellan gott och ont, andligt och världsligt, tro och otro, precis när de vill. Det är vanligt att människor tänker sig att detta tillstånd av frihet är statiskt över en människas livstid så att hon när som helst i livet kan använda sin vilja på samma sätt som tidigare. Bibeln tecknar en annan bild för oss. På många ställen framställs en människas liv som vandringen längs en väg som har ett slut. Och det finns bara två vägar. Den ena är ljus och rak. De som går på den går mot ljuset. Den vägen andra är mörk och krokig. Den är så mörk att de som vandrar på den inte vet vart de går. Den ena vägen leder till liv och salighet, den andra till död och dom. En människa befinner sig inte mitt mellan dessa vägar utan befinner sig antingen på den ena eller den andra. Och allteftersom vi lever våra liv kommer vi att gå allt längre på den ena eller andra vägen. Vi gör med andra ord framsteg. Men de som vandrar i otro gör framsteg till det sämre. Onda människor går allt längre i ondska. Ett liv i otro leder till hjärtats successiva förhärdelse. Mörkret tätnar och motståndet mot Gud blir hårdare. Steg för steg närmar sig den otroende människan slutet för vandringen, som är död och dom. Vår text handlar om att vi ska vandra en annan väg och göra andra framsteg.
Timoteus hade fått en bra start. Han var barn i ett blandäktenskap. Hans far var grek och hans mor judinna. Hans mor och mormor var troende judar och de hade undervisat pojken i de heliga Skrifterna. Timoteus far var inte troende och han kunde därför inte ta sitt ansvar att undervisa honom. Bibeln visar att undervisningen av barnen är ett delat ansvar mellan far och mor. Men det är fadern som har huvudansvaret för att barnen ska få lära sig Guds väldiga frälsningsgärningar som Skriften uppenbarar. I den familj där Timoteus växte upp hade mannens plikt burits av kvinnorna som så ofta sker. Det är inte sällan så att om barnundervisningen ska bli av så är det kvinnorna som får ta tag i saken.
Paulus hedrade i sitt brev Timoteus mormor och mor. I det första kapitlet skriver Paulus att han är övertygad om att den uppriktiga tro som först fanns hos Timoteus mormor Lois och hans mor Eunice nu också finns hos honom. Undervisade av dessa kvinnor kände Timoteus från barndomen de heliga Skrifterna som kunde göra honom vis så att han blev frälst genom tron i Kristus Jesus. Vi ska sträva efter att samma sak ska kunna sägas om oss, nämligen, att vi förmedlat vår tro till våra barn. Speciellt fäder behöver denna uppmaning. Det är bara män som frestas att begå mannens största synd. Mannens största synd är att dra sig undan sitt andliga ansvar för familjen. Synden att inte ta ansvar har häftat vid män sedan tidernas begynnelse då Adam passivt stod och lyssnade till ormens samtal med Eva fast han själv var den ansvarige. Han kunde väl ha avbrutit det hela och sagt till ormen ”det är mig du ska tala med för det är mig Gud har satt att ansvara för allt som ska göras i den här trädgården, jag ansvarar för vad som ska ätas och inte ätas i denna trädgård”. Men det gjorde han inte. Sedan skyllde Adam ifrån sig på kvinnan fast ansvaret var hans. På samma sätt är det än idag, det är mannen som är huvudet, dvs. han har ansvaret för sin familj och han är den förste som ska ställas till svars.
Vilken välsignelse för oss om det kan sägas att den uppriktiga tro som först fanns hos oss nu också finns hos våra barn. Vilken välsignelse för våra barn om det kan sägas att de från barndomen känner de heliga Skrifterna som kan göra dem visa så att de blir frälsta genom tron på Jesus. Vilken välsignelse är det inte för barnen om de redan från början av sina liv får vandra den rätta vägen och sedan göra framsteg på den.
Då vi nu talar om framsteg i tron så måste vi först och främst tala om Bibeln, så som Paulus gör. Det går inte att tala om framsteg i tron utan att tala om Bibeln. Framsteg i tron gör vi när vi håller fast vid det vi har lärt oss och blivit undervisade om. Och den enda rätta undervisningen som vi ska hålla fast vid är den bibliska undervisningen.
Det första vi lägger märke till är att Paulus säger att Skrifterna kan göra oss visa så att vi blir frälsta genom tron på Kristus Jesus. Det säger rätt mycket om hur mormor Lois och mor Eunice gjorde när de undervisade Timoteus. De heliga Skrifterna som Timoteus kände från barndomen var Gamla testamentet. Nya testamentet fanns inte när Timoteus var barn. Det höll på att skrivas när han var vuxen och han blev själv mottagare av två brev från Paulus som skulle ingå i Nya testamentet. Ändå hade han från barndomen blivit undervisad om frälsningen genom tron i Kristus Jesus. Hans mormor och mor hade använt berättelserna ur Gamla testamentet för att undervisa honom om Frälsaren. Jag tror att dessa kvinnors undervisning var väldigt lik den undervisning barnen får i materialet ”Kristus vårt ljus.” Där får barnen lära sig vad Gamla testamentet lär oss om Frälsaren. Timoteus mormor och mor var mycket större teologer än många moderna bibelforskare. Många moderna teologer påstår att Gamla testamentet inte kan handla om Jesus. Men Lois och Eunice använde Gamla testamentet för att lära pojken att tro på Kristus. Det är också syftet med de heliga Skrifterna.
Men nu var Timoteus vuxen och Paulus påminde honom om Skrifternas ursprung och syfte på ett vuxet sätt. Han skriver: Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, tillrättavisning, upprättelse och fostran i rättfärdighet, så att gudsmänniskan blir fullt färdig, väl rustad för varje god gärning.
Skriften är inspirerad av Gud. När vi använder ordet ”inspiration” så bygger det på ett ord som användes i en tidig översättning av NT. Om vi idag skulle använda samma ord i våra bibelöversättningar så skulle stället lyda: ”Hela Skriften är inspirerad av Gud…” Men en bättre översättning är att använda ordet ”utandad” som Svenska folkbibeln gör. Ordet visar tydligt vilket ursprung Bibeln har. Varje bok i Bibeln och varje ord i dessa böcker kommer från Gud och är därför ofelbara och sanna.
Det är också därför de har en sådan mäktig verkan som Paulus beskriver. Bibeln är nyttig till undervisning, tillrättavisning, upprättelse och fostran i rättfärdighet. Med andra ord: Bibeln lär oss vad vi ska tro och vad vi inte ska tro, den lär oss vad vi ska göra och vad vi inte ska göra. Därför bekänner vi att Bibeln är en ofelbar auktoritet och vägledning till allt vad Gud vill att vi ska tro och göra.
Vi tror också att Guds uppenbarelse i Bibeln är fullt tillräcklig. Bibeln lär oss klart allt vi behöver veta för vår frälsning. Den gör oss visa så att vi blir frälsta genom tron på Kristus Jesus. Den lär oss vad vi ska tro och vad vi inte ska tro, vad vi ska göra och vad vi inte ska göra på ett kraftfullt sätt för att gudsmänniskan skall bli fullt färdig, väl rustad för varje god gärning. Därför behöver vi inte vänta andra uppenbarelser eller hämta kunskap från annat håll för att göra framsteg i tron. Bibeln är allt vi behöver.
Den bibliska undervisning Timoteus fått hade burit frukt. Undervisningen som hans mormor och mor hade börjat hade fört honom till andlig mognad. Han blev som son för Paulus och hans trogna medarbetare för evangeliet. Paulus skrev så här om honom till församlingen i Filippi: ”Jag har ingen som han, ingen som så uppriktigt kommer att ha omsorg om er. Alla söker de sitt, inte Jesu Kristi sak. Men ni vet att han har hållit provet. Som en son vid sin fars sida har han stått tillsammans med mig i arbetet för evangeliet.” Även om vi inte fått samma uppgift som Timoteus så ska vi också delta i arbetet för evangeliet. Det är ett av syftena med Guds inspirerade ord. Gud har gett oss sitt ord inte bara för att vi själva ska göra framsteg i tron utan också för att vi ska dela med oss av undervisningen till andra, först och främst till våra barn och sedan till alla människor.
Paulus gav Timoteus en allvarlig uppmaning att troget utföra sitt arbete för evangeliet. Allvarligare uppmaning får man leta efter eftersom Paulus uppmanar honom vid Gud och Kristus och hans rike. Jag uppmanar dig allvarligt inför Gud och Kristus Jesus som ska döma levande och döda, inför hans uppenbarelse och hans rike: predika ordet, träd fram i tid och otid, tillrättavisa, varna och förmana med allt tålamod och all undervisning… var du sund och förnuftig på alla sätt. Bär ditt lidande, utför en evangelists gärning och fullgör din tjänst. Detta ord är direkt tillämpligt på alla pastorer.
Varför behövs denna allvarliga uppmaning? Ja, därför att det ska komma en tid då människor inte längre står ut med den sunda läran utan samlar åt sig mängder av lärare efter sina egna begär, så som det kliar i deras öron att få höra. De vägrar att lyssna till sanningen och vänder sig till myter. När den tiden kommer innebär det att alla som utför en evangelists gärning får lida.
Om den tid Paulus syftar på kom redan under Timoteus levnad så är den definitivt inne nu. Och vi ser alla de tecken Paulus talar om gå i uppfyllelse. Avfallet är stort inom de olika kristna samfunden. Människor står inte ut med den sunda läran utan samlar åt sig mängder av lärare som bara säger vad folk vill höra. Det framförs idag en mängd myter under sken av vetenskap, men man vill inte tro Bibeln fast den bevisat sin sanning. I sådana tider är det ett lidande att utföra en evangelists gärning. En evangelist ska inte bara säga vad Bibeln lär att vi ska tro och göra. En evangelist ska även tillrättavisa och fostra, dvs. undervisa om vad Bibeln lär att vi inte ska tro och vad vi inte ska göra. Det har människor svårt att tåla.
Paulus uppmanar Timoteus att predika ordet i tid och otid. Den som nu för tiden vittnar om allt vad Bibeln lär måste ofta göra det i otid. Ett bibliskt vittnesbörd kommer alltid i otid för människor som inte vill lyssna till sanningen. Människor i dagens samhälle reagerar knappast om vi bara vittnar om vad Bibeln lär att vi ska tro och göra. Men om vi dessutom vittnar om vad Bibeln lär att vi inte ska tro och vad vi inte ska göra så kommer de negativa reaktionerna ganska snart. Då är vi kärlekslösa och dömande. Ingen människa skulle reagera om vi bara vittnade om Kristus men om vi dessutom listar alla falska läror som Bibeln fördömer så är vi intoleranta och respektlösa. Om någon bara vittnar om att man och kvinna ska leva trogna varandra i äktenskapet som Gud instiftat det så reagerar knappast någon. Men om vi dessutom säger att äktenskapet inte är instiftat för homosexuella utan det är en synd mot Guds vilja om sex, och mot naturen, så riskerar vi åtal. Men en evangelists gärning är att förkunna allt Bibeln lär. Det som ska predikas i och av kyrkan är inte vad människor önskar höra utan vad Bibeln lär och vad Gud befallt ska förkunnas.
I en mening är alla kristna evangelister eftersom alla kristna fått rätt att delta i arbetet för evangeliet. Guds ord är till för att vi själva ska bli visa så att vi blir frälsta genom tron på Kristus Jesus. Därför ska vi nyttja Guds ord för egen del. Men till en evangelists gärning hör att undervisa andra. En mormor kan tjäna som evangelist för sitt barnbarn, en mor för sin son, var och en för sin nästa. Ett sådant arbete för evangeliet kan bära god frukt som vi sett hos Timoteus. En sådan tjänst kan bära god frukt eftersom Guds Ord är mäktigt och verksamt och tillräckligt för att göra gudsmänniskan fullt färdig, väl rustad för varje god gärning. Amen.
Låt oss be!
Vi tackar dig, Gud, för att du gett oss ditt sanna och ofelbara Ord. Vi ber att du ska verka tro och goda gärningar hos oss genom ditt ord. Gör oss ivriga att undervisa andra i din frälsande sanning, framför allt våra närmaste. Ge oss vishet att göra det på rätt sätt. Låt ditt ord verka en uppriktig tro hos oss, och hos dem. Amen.