Predikan av Stefan Hedkvist i Lutherska bekännelsekyrkan i Norrköping / Västerås över Joh 1:35-49 på andra söndagen efter Trefaldighet.

5:e juni 2016

Nåd vare med er och frid från Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus. Amen

Låt oss be!
Vi ber liksom de första lärjungarna om att få bli undervisade av dig. Undervisa oss med ditt ord och ge oss visa hjärtan. Vi tackar dig för den största av välgärningar, att du tagit bort våra synder. Ge oss en god vilja att dela med oss av evangeliets budskap. Amen.

Dagens text ur Johannes evangelium handlar om hur Jesus kallar sina första lärjungar. De två första lärjungarna var Andreas, Simon Petrus bror, och Johannes. Johannes nämner aldrig sig själv vid namn i sitt evangelium men vi förstår när han är med i berättelsen utifrån de andra evangelierna. Johannes och Andras hörde till Johannes döparens lärjungar. En del av Johannes döparens lärjungar tyckte att de blev konkurrensutsatta när Jesus trädde fram i sin offentliga verksamhet. Då började folk samlas till Jesus istället för att lyssna till honom. En del av Johannes döparens lärjungar började följa Jesus istället. Men det var precis vad Johannes döparen ville. Hans uppdrag var att bereda väg för Herren och hänvisa alla till honom. Han sa: Ni kan själva vittna om att jag sade: Jag är inte Messias, jag är sänd framför honom. Brudgum är den som har bruden. Men brudgummens vän står där och lyssnar till honom, och han gläder sig över brudgummens röst. Den glädjen är nu min helt och fullt. Han måste bli större och jag mindre.
 (Joh 3:28-30)

Vi får idag lära oss vilken metod Johannes använde när han undervisade sina lärjungar. Han undervisade om Messias utifrån Gamla testamentets skrifter. När han såg Jesus komma sa han: Se Guds lamm som tar bort världens synder. Nästa dag upprepades samma sak. Johannes döparen var tillsammans med två av sina lärjungar. När de såg Jesus komma gående sa Johannes döparen: Se, Guds lamm. Mer behövde inte sägas, för lärjungarna kunde den utförligare versionen: Se, Guds lamm som tar bort världens synder. Denna dag hörde de samma budskap i kortare version. De båda lärjungarna hörde vad han sade och följde efter Jesus.
 Deras respons har en djupare mening. Att de hörde vad Johannes döparen sa innebär mer än att de hörde orden med sina öron. Och att de följde efter Jesus betyder mer än att de började gå bakom honom. Bibeln lär att tron kommer av det hörda. Att de hörde vad Johannes döparen sa innebär att de tagit emot Johannes budskap i troende hjärtan. Det visar också deras handling; de följde efter Jesus. Det innebär att de verkligen följde honom i begreppets djupaste mening, dvs. de blev med själ och hjärta hängivna sin Frälsare som de kommit till tro på.

Men vi ska stanna upp vid Johannes döparens undervisning. Hans lärjungar var väl bevandrade i Skriften. När Johannes döparen sa: Se, Guds lamm så förstod de genast budskapet att Jesus är den utlovade Messias. Varje lamm som under århundraden offrats i tempelgudstjänsten, och speciellt påskalammet, var välkända förebilder som pekade fram mot den utlovade Återlösaren. Och vad kan vara tydligare än Jesajas profetia om Herrens lidande tjänare, Messias:

Han blev misshandlad,
men han ödmjukade sig
och öppnade inte sin mun.
Lik ett lamm som förs bort
till att slaktas…

Gamla testamentets folk visste att Guds lamm syftade på Herrens lidande tjänare, Messias, Återlösaren.

I profetian om Herrens lidande tjänare som liknas vid ett lamm blir det saliga bytet speciellt tydligt, dvs. att han tar vår synd på sig och blir straffad i vårt ställe för att vi ska bli förklarade rättfärdiga och gå fria från syndens straff. Det var klart redan i offerlagstiftningen att det felfria lammet bar folkets synd bort ur Guds åsyn. På det sättet var offerlammet en förebild som pekade fram mot Messias fullkomliga offer. Men i Jesajas profetia är det klart utsagt att han blev straffad i vårt ställe för att vi skulle bli frälsta:

Han var genomborrad för våra överträdelsers skull, slagen för våra missgärningars skull. Straffet var lagt på honom
för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade. Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg, men all vår skuld lade Herren på honom. (Jes 53:5-6)

och sedan i 12:e versen:

deras skulder är det han som bär.

Vilket betyder att han led straffet för synd i alla människors ställe.

Det gudomliga, felfria Lammet skulle fullborda Guds fantastiska frälsningsplan: att ta bort alla människors synder. Jesus är Guds lamm som tar bort världens synd. Det innebär att Frälsaren tog den olidliga bördan av all världens synd på sig och bar den bort ur Guds åsyn och vi tillräknas hans felfrihet. Ingen kan längre anklaga oss inför Gud för våra synder och Gud ska inte komma ihåg dem. Jesu offer skedde för världens synd, dvs. alla människors alla synder, från Adams första synd till den siste syndare som blir född innan den yttersta dagen. Alla dessa synder är samlade som en enda stor massa och blev lagd på Messias. Alla dessa synder tog Jesus, Guds lamm, bort med sitt fullkomliga offer.

Hela denna undervisning är till stor tröst för oss och vi ska komma ihåg Johannes döparens förkunnelse när vi blir anklagade i vårt samvete för synder vi begått. Det är bara ge det anklagande samvetet rätt och säga: ”du anklagar för lite, för jag är större syndare än så, jag har omedvetna synder också. Men jag litar på min Frälsare som tagit bort världens synder, och där är också alla mina synder inneslutna. Jag har inget att berömma mig av på domens dag annat än att Guds lamm tagit bort mina synder.” Och Skriften säger: Den som berömmer sig ska berömma sig av Herren.


Lärjungarna hörde vad Johannes döparen sa, dvs. de trodde budskapet om Messias, Guds lamm. Och de följde honom i begreppets djupaste mening; de blev hängivna sin Frälsare som de trodde på. Jesus vände sig om och såg att de följde honom, och han frågade dem: ”Vad söker ni?” De svarade: ”Rabbi” – det betyder lärare – ”var bor du?” Han sade till dem: ”Kom och se!” Då gick de med honom och såg var han bodde, och de stannade hos honom den dagen. Det var omkring tionde timmen.
 När Jesus frågade ”vad söker ni?” och Johannes och Andreas svarade ”Rabbi, var bor du” så ska vi på samma sätt även här söka den egentliga betydelsen, och den är djupare än att de bara var intresserade av att veta adressen. Jesu fråga var en inbjudan. Johannes och Andras var inte sena att inbjuda sig själva till hans hem. De tilltalade honom ”Rabbi” – det betyder lärare. De ville höra Jesus undervisa. I berättelsen om Marta och Maria säger Jesus att Maria valt den goda delen som ville sitta vid Jesu fötter och lyssna till honom. Johannes och Andreas valde också den goda delen. De ville bli undervisade av honom. Vi ska också välja den goda delen. Vi kan inte lyssna till honom i egen person. Men Jesus bygger sin kyrka på profeternas och apostlarnas grund. Genom deras skrifter talar Herren till oss än idag. Jesu ord är oss nära för var och en som vill lyssna.

Det var vid omkring tionde timmen som de kom dit Jesus för tillfället bodde. Var det tionde timmen enligt judisk eller romersk tidräkning? Tionde timmen var enligt judisk tidräkning kl 16 på eftermiddagen. Då är de inte så mycket kvar av dagen och Johannes anmärker ju att de stannade hos honom den dagen. Romersk tid motsvarade vår, så tionde timmen var kl 10 på förmiddagen. Det är det troligaste. De stannade hela dagen hos Jesus och hann sedan också föra Simon Petrus till honom innan dagen var slut. Vi vet inte vad Jesus sa till dem. Men troligtvis undervisade han de första lärjungarna på samma sätt som vi sedan i evangelierna läser att han brukade göra. Han gick antagligen igenom Skrifterna och visade allt som var skrivet om honom i lagen, profeterna och psalmerna. Dessa första lärjungar var redan bekanta med undervisningsmetoden. Johannes Döparen hade använt samma metod. När Johannes Döparen sa ”se Guds lamm” var det en hänvisning till gamla testamentets förebilder och profetior om Messias, Frälsaren.

Det första Andreas och Johannes gjorde sedan de tillbringat dagen tillsammans med Jesus var att berätta om honom för Simon Petrus. Nästa dag kallade Jesus Filippus och han i sin tur berättade genast för Natanael. När Andreas och Johannes tillbringat dagen med Jesus hade de blivit ivriga att evangelisera. Samma missionerande sinne väcktes hos Filippus när han blev Jesu lärjunge. Ett missionerande sinne väcks hos alla syndare som tar emot Jesus som sin Frälsare och blir hans lärjungar. För Jesus är inte bara vår Frälsare utan hela världens, och alla behöver honom lika väl som vi själva.

När Filippus evangeliserade för Natanael använde han samma metod som Johannes Döparen använde när han undervisade sina lärjungar eller som Jesus använde när han undervisade. Filippus sa till Natanael: ”Vi har funnit honom som Mose skrev om i lagen och som profeterna skrev om – Jesus, Josefs son från Nasaret.” Filippus använde gamla testamentet för att identifiera Jesus som den utlovade Frälsaren. Vi kan använda samma metod, för det ligger en övertygande kraft i att se hur fantastiskt Gud hållit alla sina löften och uppfyllt alla profetior genom århundradena. Det är bara Gud som kan förutsäga vad som ska ske och sedan låta det gå i uppfyllelse så att inte ett enda ord tar fel. Det är den metod som vi ser särskilt tydlig i Matteus evangelium. Om och om igen sägs det i redogörelsen för Jesu gärningar att det skedde för att det som var förutsagt genom profeten skulle gå i uppfyllelse.

Natanael svarade: Från Nasaret? Kan det komma något gott därifrån. Det kan låta som en pik, men behöver inte vara det. Jesus gav honom vitsordet att han var en sann israelit. Och som sann israelit så var han väl bevandrad i Guds ord. Han visste att det var sagt att Messias skulle födas i Betlehem. Hur kan han då komma från Nasaret? Men Filippus började inte argumentera med honom utan svarade bara: Kom och se. Den metoden kan vi också använda när argumenten tagit slut. I kyrkan, i gudstjänsten, i liturgin, i predikan, i psalmer och sånger, i den kristna gemenskapen får människor tillfälle att möta Jesus, bara de kommer och ser.

När Natanael väl kom till Jesu så avgav han en god bekännelse: ”Rabbi, du är Guds Son, du är Israels kung.” Han var väl grundad i Skriften. Skriften talar på många ställen om den kommande Frälsaren som en kung. Den 2:a Psalmen talar om Herrens Smorde, Messias, som kung över hela jorden. Den 110:e Psalmen talar om honom som en kung som regerar mitt bland sina fiender och samlar sitt folk. I 2:a Samuelsbokens 7:e kapitel hör vi om löftet till David att hans ättling ska vara kung för evigt. På ett underbart sätt uppfyller Jesus alla profetior, både de som handlar om Herrens lidande tjänare som liknas vid ett offerlamm, och de som handlar om honom som kung över hela jorden som samlar sitt folk.

Vi förenar oss med Johannes döparen och lärjungarna i samma bekännelse. Jesus är Guds lamm som tagit bort våra synder. Han är Messias, Herrens smorde som regerar som kung över hela jorden. Han regerar mitt bland sina fiender och samlar sitt folk. Det är Guds nåd att vi får tillhöra honom. Saliga är alla som flyr till honom. Amen.

Låt oss be!
Vi tackar dig Jesus att du så underbart uppfyllt allt som blev förutsagt om Messias, Frälsaren i gamla testamentet. Tack för att du uppsökt och kallat också oss. Det är en nåd från Gud att vi fått lära känna dig och det är ett privilegium att bli undervisade av dig. Lär oss och undervisa oss med ditt ord så att vi får visa hjärtan. Låt din undervisning få samma effekt hos oss som hos de första lärjungarna så att vi får ett evangeliserande sinne. Amen.