Predikan av John Vogt i Heliga Trefaldighets församling i Göteborg över 1 Mos 22:1-18.

11:e mars 2001
Okänd dag i kyrkoåret

1 En tid därefter satte Gud Abraham på prov. Han sade till honom: ”Abraham!” Han svarade: ”Ja, här är jag.” 2 Då sade han: ”Ta din son Isak, din ende son som du älskar, och gå till Moria land och offra honom där som brännoffer på ett berg som jag ska visa dig.”
3 Tidigt nästa morgon sadlade Abraham sin åsna och tog med två av sina tjänare och sin son Isak. Sedan han huggit ved till brännoffer, gav han sig i väg mot platsen dit Gud hade sagt åt honom att gå. 4 På tredje dagen lyfte Abraham blicken och fick se platsen på avstånd. 5 Han sade då till sina tjänare: ”Stanna här med åsnan. Jag och pojkengår dit bort för att tillbe. Sedan kommer vi tillbaka till er.”
6 Abraham tog veden till brännoffret och lade den på sin son Isak. Själv tog han elden och kniven, och de gick båda tillsammans. 7 Isak sade till sin far Abraham: ”Far!” Han svarade: ”Jag är här, min son.” Han sade: ”Vi har eld och ved, men var är lammet till brännoffret?” 8 Abraham svarade: ”Gud kommer att utse åt sig lammet till brännoffret, min son.” Så fortsatte de sin vandring tillsammans.
9 När de kom fram till den plats som Gud hade sagt till Abraham, byggde han ett altare där och gjorde i ordning veden. Sedan band han sin son Isak och lade honom på altaret ovanpå veden. 10 Och Abraham räckte ut handen och tog kniven för att slakta sin son.
11 Då ropade Herrens ängel till honom från himlen: ”Abraham! Abraham!” Han svarade: ”Jag är här.” 12 Då sade han: ”Lyft inte din hand mot pojken och gör inte något mot honom. Nu vet jag att du fruktar Gud, när du inte ens har undanhållit mig din ende son.”
13 Abraham såg sig omkring och fick då syn på en bagge bakom sig som hade fastnat med hornen i ett snår. Abraham gick dit och tog baggen och offrade den som brännoffer i stället för sin son. 14 Och Abraham kallade platsen Herren förser. I dag säger man: Berget där Herren förser.
15 Herrens ängel ropade igen till Abraham från himlen: 16 ”Jag svär vid mig själv, säger Herren: Eftersom du har gjort detta och inte undanhållit mig din ende son, 17 ska jag välsigna dig rikligt och göra dina efterkommande talrika som stjärnorna på himlen och som sanden på havets strand, och din avkomma ska inta sina fienders portar. 18 I din avkomma ska jordens alla folk bli välsignade, därför att du lyssnade till min röst.”

En jordbrukare och hans familj hade levt utan livets nödtorft som bra kläder eller god mat. Under många år hade de bara hankat sig fram, tills olja hittades på deras bakgård. En stor oljefyndighet hade alltid legat där. Om de hade insett det, kunde de ha levat ett bekvämt liv genom att sälja oljan.

Det fungerar på samma sätt med Bibeln. Många människor har undrat över den, men de har aldrig njutit av trösten och säkerhet som ligger där. För dem har Bibelns rika fyndigheter förblivit begravde bakom stängda och dammiga pärmar. Vad det beträffar, har vi alla förlorat mycket därför att vi inte fullständigt har läst Bibeln, studerat den, trott den och levt genom den.

Bibeln erbjuder rik tröst och stor kraft angående problem och prövningar som oundvikligen kommer in i varje liv i denna syndiga värld. Dagens predikotema försäkrar oss att HERREN FÖRSER. Vi kommer att titta på en bild av andlig prövning. Vi kommer att se 1. Proven som kommer och 2. Hur man består dem.

Gud hade givit Abraham ett trefaldigt löfte. Jag skall ge dig ett särskilt land. Jag skall göra dig till ett stort folk. Och i dig och dina avkomlingar skall jag välsigna alla släkter på jorden. Den tredje delen är löftet om Frälsaren. Genom Abrahams linje ska Messias som kommer för att frälsa världen från dess synder födas. Han kommer att betala skulden som världen samlat på sig på grund av synd. Han kommer att återlösa oss ifrån alla synder, döden och djävulens våld, inte med guld eller silver utan med sitt heliga och dyra blod och sin oskyldiga pina och död. På detta sätt kommer han att bli en välsignelse för de troende överallt i världens alla länder. Men det fanns ett stort problem. Abraham hade inga barn, och därför kunde han inte ha några avkomlingar och ingen släktlinje.

Till slut när Abraham fyllde 100 år och hans fru fyllde 90 år – fastän de var för gamla att skaffa barn – uppfyllde Gud sitt löfte. Isak föddes.

När 1 Moseboken 22 börjar, ser vi att Abraham var bekymmersfri. Det fanns inget som oroade honom. Isak nådde mogen ålder. Han var en stark, frisk ung man och en verklig glädje för sina föräldrar. Abraham och Sara var mycket stolta över honom. De sade förmodligen att Isak var allt som de hade hoppats på under de många år som de väntade och bad.

Men Abrahams lyckliga värld skulle strax falla ihop. Det fanns fara för den gamle Abraham. Det fanns fara för att han började älska och värdera sin son mer än Gud. Det fanns fara för att Abraham glömde det faktum att alla välsignelser och varje framgång beror på Guds ständiga godhet.

HERREN talade med Abraham. HERREN ville prova Abrahams tro. Gud gjorde det för att skydda Abraham mot fall. ”Abraham,” sa han, ”jag vill att du bevisar en gång för alla att du älskar mig mer än något annat. Jag vill att du tar din son Isak, din ende son, som du älskar så mycket, och går till Moria land och offrar honom där som brännoffer på ett berg som jag skall visa dig. Sedan kommer jag utan tvivel att veta att du sätter mig först i ditt liv.”

Det var en gräslig, frånstötande handling som Gud bad Abraham om. Det var ingen mening med den. Gud bad om ett mänskligt offer. Gud bad att Abraham skulle mörda Isak för att visa total underkastelse under Guds vilja. Och Guds prövning var ännu skickligare. ”Gör det inte här, Abraham, där din handling kunde vara stundens ingivelse. Jag vill att du först tänker på den. Jag vill att hela betydelsen av vad jag ber går in i ditt huvud. Offra Isak, din ende son som du älskar så mycket, på Moria.” Moria låg tre dagars resa bort från där Abraham bodde. Abraham skulle ha tjugo timmar på en åsnas rygg för att tänka på vad Gud bad om. Abraham skulle vara tvingad att kämpa med tvivlen och frestelserna som Satan lade fram. Det var ett svårt prov även för Abrahams starka och beprövade tro.

Herren säger i Bibeln att prövningar och svårigheter kommer att komma. Ingen är immun mot dem på grund av sin ålder eller trofasthet i det förflutna. Ingen är immun eftersom ett prov just nu är olämpligt för honom. Proven och svårigheterna har faktiskt för vana att komma när de är mycket olämpliga.

Vår tros prövningar tar många olika former. Sjukdom eller tragedi kan kanske slå oss och skaka oss hårt. Familjeproblem kan kanske samla sig och verka begrava oss med hjärtesorg. Finansiella problem kan kanske hänga över vårt huvud, till exempel på grund av arbetslöshet. Det är kanske de naturliga katastroferna, hungern, den etniska rensningen, AIDS, de sanslösa krigen, som frestar oss att ifrågasätta Guds godhet eller hur han härskar över världen. Prövningar kommer att komma för att ställa till trassel i våra bekväma liv och fresta oss att tvivla på Gud. Vårt sinne kommer ofta att peka på det faktum att många saker som händer i världen och i våra liv är obegripliga och inte verkar att vara rättvisa eller rätta.

Många problem kommer eftersom vi drar dem ner över oss genom vår syndighet eller svaghet. Om vi väljer en syndig kurs, till exempel, får vi räkna med att förr eller senare ta konsekvenserna. Många prov och ondskor i livet kommer på grund av djävulens frestelse eftersom han vill plundra oss på vår tro. Andra prov kommer eftersom Gud ser att vi glider in i fara, och han vill kalla oss tillbaka innan det är för sent. Det spelar ingen roll vad problemens källa är, emellertid, kan Gud vända dem för sina goda ändamål. Gud kan använda svårigheter, problem och trosprövningar för att kalla oss tillbaka från vårt avvikande och dra oss närmare honom. Varje gång när tron prövas är Guds ändamål att stärka den.

Att bestå prov när de kommer är vår stora angelägenhet. Abraham visar oss Hur man består dem.

Gud hade gett sin begäran: ”Offra din son till mig.” Bibeln säger vad Abraham gjorde: Tidigt nästa morgon sadlade Abraham sin åsna och tog med sig två av sina tjänare och sin son Isak. Sedan han huggit ved till brännoffer, gav han sig i väg mot den plats som Gud hade sagt åt honom att gå till (3). Gud hade talat. Tyst och bestämt började Abraham göra vad Gud hade bett om.

Han var tyst och lugn till det yttre, men föreställ dig vad omständigheterna var inom Abraham. De reste tre dagar, och Abraham tänkte på vad Gud ville att han skulle göra. Vid berget sa Abraham till sina tjänare: ”Stanna här med åsnan. Jag och pojken går dit bort för att tillbe, och sedan kommer vi tillbaka till er” (5). Kanske har vi en vink om vad han tänkte: Vi kommer tillbaka till er. ”

När de kommit fram till den plats som Gud hade sagt till Abraham, byggde han ett altare där och gjorde i ordning veden. Sedan band han sin son Isak och lade honom på altaret ovanpå veden. Och Abraham räckte ut handen och tog kniven för att slakta sin son (9-10). Abraham var helt beredd att göra det!

Det finns en hemlighet till Abrahams uppförande den där dagen på Moria. Hemligheten är tro. Nya testamentets Hebreerbrevet säger: I tron bar Abraham fram Isak som offer, när han blev satt på prov…. Abraham räknade med att Gud hade makt till och med att uppväcka från de döda (Heb 11:17-19). Gud hade givit ett löfte som specifikt bands vid Isak, och Abraham hade lärt för många år sedan att ha tillit till Gud och hans ord. Om Gud ville att Isak offrades som offer, skulle Abraham göra det – med hel tillit att Gud skulle uppväcka Isak för att uppfylla sitt löfte. Abrahams tro sa helt enkelt: ”Gör vad Gud säger, och låt Gud uppfylla sitt löfte.” Abrahams tro betvingade hans förnuft till underkastelse. ”Förnuft, jag bekymrar inte mig för om det är förnuftigt eller inte – om det verkar att vara rättvist eller inte. Jag skall ha tillit till Gud i varje fall.”

Abraham avlade examen på grund av sitt förtroende för Gud. Gud sa: Lyft inte din hand mot pojken och gör honom ingenting. Nu vet jag att du fruktar Gud, då du inte ens har undanhållit mig din ende son” (12). Abraham, nu vet jag säkert att jag är först i ditt liv.”

Dessutom välsignade Gud rikt Abraham på grund av tron som Gud hade gjort. Gud tillhandahöll en bagge som hade fastnat med hornen i ett snår. Baggen skulle bli ett ersättningsoffer. Sedan bekräftade Gud på nytt sitt löfte: Eftersom du har gjort detta och inte undanhållit mig din ende son, skall jag rikligen välsigna dig och göra dina efterkommande talrika som stjärnorna på himlen och som sanden på havets strand…. I din avkomma skall alla jordens folk bli välsignade” (16-18).

Gud bad Abraham att offra sin mest älskade egendom. Det var ett svårt prov. Men Abraham hade tillit till Gud och gjorde precis som Gud begärde. När prövningar och frestelser kommer, kan vi också klara dem genom att ha tillit till Gud och lita på kraften som han erbjuder oss genom sitt ord och sakrament Dopet och Nattvarden. Vi kan också slå vårt sinne till underkastelse och säga: ”Det spelar ingen roll om det som händer är förnuftigt för mig eller inte – om det verkar att vara rättvist för mig eller inte. Gud gör vad han vill göra och jag har tillit till honom.”

Abraham fruktade (dvs. respekterade) och älskade Gud över allting och förtröstade sig på honom i allt. Och Gud välsignade honom rikt. Genom tron kommer Guds välsignelser också rikt till oss, särskilt frälsningens välsignelse. Ty Abraham är en bild av en annan berömd far, Gud Fadern. Guds rättvisa behövde ha sin gång. Syndens skuld som ni och jag samlar ihop behövde betalas. Abraham var beredd att offra sin son. Gud Fadern gjorde det! Guds rättvisa tillfredsställdes. Gud Fadern skickade sin ende son till världen för att betala. Som Isak skulle ha offrats i den bästa åldern för att tillfredsställa Guds begäran, så offrades Jesus på korset i den bästa åldern för att tillfredsställa Guds rättvisa, som säger: syndens lön är döden (Rom 6:23). Det fanns ett skäl till att Gud välde Morias region för Abrahams offer. Moria är platsen där staden Jerusalem skulle byggs tusan år senare och där två tusen år senare Jesus skulle offra en-gång-för-alla-offret för världens synder på Golgatas kors.

Det finns en annan bild i det som hände vid berget Moria. Titta på baggen. Han ersatte Isak. Baggen slogs ihjäl, så att Isak levde. Denna bagge är också en bild av Jesus. Eftersom Jesus offrades som vår ställföreträdare, ger HERREN de troende hel förlåtelse och evigt liv i Himlen.

Guds godhet förser också oss i LBK. Gud har satt er församling här med Ordets sanning för att hjälpa er när prövningar, problem och frestelser kommer i ert liv. Er församling med dess gudstjänster, Bibelstudier, dess pastor och medlemmar är här för att hjälpa er att tro på Gud och ha tillit till hans löften. Er församling är här för att hjälpa er sprida evangeliet och Kristi hjälp. Ni får bjuda andra att komma till kyrka eller Bibelstudium med er och ta emot andlig kraft och uppmuntran när prövningar kommer.

Det finns en praktisk sak för oss att komma ihåg: När människor är oroliga, när de är deprimerade eller bekymrade, när deras värld verkar att falla ihop omkring dem, precis då är de inte nödvändigtvis de mest leende eller trevligaste människorna i närheten. Vid dessa tider kan de faktiskt bli mycket obehagliga. Men det är då vår kristna kärlek behöver visa sig. Jesus vill att vi alltid sörjer för och stödjer andra, även när de är mycket oälskliga. Vi vet inte vilka prov eller svårigheter de genomgår vid denna tid. Kom ihåg att Jesus talade om ert och mitt uppförande när han sa: Om ni har kärlek till varandra, skall alla förstå att ni är mina lärjungar (John 13:35)

Abraham gav nytt namn åt berget där han avlade Guds prov. Han gav det ett nytt namn för att påminna människor om läxan som han hade fått där. Han använde ett hebreiskt ord, JEHOVAH-JIREH, som betyder Herren förser. Sådant är också vårt förtroende. JEHOVAH-JIREH – Herren förser förlåtelse och evigt liv genom tro på Jesus Kristus. JEHOVAH-JIREH – Herren förser också hjälp och kraft för detta livets problem. Han har lovat: Gud är trofast, han skall inte tillåta att ni frestas över er förmåga, utan när frestelsen kommer, skall han också bereda en utväg, så att ni kan härda ut (1 Cor 10:13).

Oavsett vilken skuld som betungar ert samvete, vilka rädslor som plågar er om nätterna, vilka problem som oroar er, vilka prövningar ni behöver möta, får ni ha tillit till er nådige, kärleksfulle Gud. Tro på er vise och kraftige Gud. Kom ihåg: JEHOVAH JIREH, HERREN FÖRSER.