Predikan i S:t Jakobs evangelisk-lutherska församling i Piteå av Stefan Hedkvist över Luk 11:14-26 på tredje söndagen i fastan.

7 mars 2021

Nåd vare med er och frid från Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus. Amen.

14 En gång drev Jesus ut en ond ande som var stum. När den onda anden hade farit ut, talade den stumme och folk var förundrade. 15 Men några av dem sade: ”Det är med hjälp av Beelsebul, de onda andarnas furste, som han driver ut andarna.” 16 Andra ville pröva honom och begärde ett tecken från himlen av honom.
17 Men han visste vad de tänkte och sade till dem: ”Ett rike som är splittrat blir ödelagt, och hus faller på hus. 18 Om nu Satan skulle vara splittrad och i strid med sig själv, hur kan då hans rike bestå? Ni säger att det är med hjälp av Beelsebul jag driver ut de onda andarna. 19 Men om jag driver ut andarna med Beelsebul, med vem driver då era söner ut dem? De blir alltså era domare. 20 Men om det är med Guds finger jag driver ut de onda andarna, då har Guds rike nått er.

21 När den starke beväpnad vaktar sin gård får hans ägodelar vara i fred. 22 Men kommer det en som är ännu starkare och besegrar honom, då tar han ifrån honom alla de vapen som han litade till och fördelar bytet. 23 Den som inte är med mig är mot mig, och den som inte samlar med mig skingrar.

24 När en oren ande har farit ut ur en människa, går den genom ökentrakter och söker efter en viloplats men finner ingen. Då säger den: Jag vänder tillbaka till mitt hus som jag lämnade. 25 När den kommer och finner det städat och snyggt, 26 går den och hämtar sju andra andar som är ännu värre, och de går in och bosätter sig där. För den människan blir slutet värre än början.”