Kvällsandakt av Peter Öman i Lutherska Immanuelförsamlingen i Umeå över Jona 2:2-9.

14:e april 2018

2 Och Jona bad till Herren sin Gud i fiskens buk. 3 Han sade:
”Jag ropade till Herren i min nöd,
och han svarade mig.
Från dödsrikets buk
ropade jag på hjälp,
och du hörde min röst.
4 Du kastade mig i djupet,
mitt i havet,
och strömmarna omslöt mig,
alla dina böljor och vågor
svepte över mig.
5 Jag tänkte: Jag är fördriven
från dina ögon.
Men jag ska åter få se
ditt heliga tempel.
6 Vattnet omslöt mig ända till halsen,
djupet omgav mig,
sjögräs snärjde sig
runt mitt huvud.
7 Jag sjönk ner till bergens grund
med jordens bommar
bakom mig för evigt –
men du förde mig levande
upp ur graven, Herre min Gud.
8 När min själ tynade bort i mig
tänkte jag på Herren,
och min bön nådde dig
i ditt heliga tempel.
9 De som håller fast vid
tomma avgudar
överger den nåd de fått.