Griftetal av Stefan Hedkvist över 4 Mos 23:10 i Lage Westerbergs begravning i Öjebyn.

18:e september 2015

När Kerstin kom med beskedet att Lage dött gjorde det ont i magen och hjärtat att höra. Så jag kan föreställa mig hur det kändes för er som stod honom närmast. Ingen var förberedd på beskedet och det är fortfarande svårt att hantera.

Men han fick en död som man önskar sig. Han fick leva ett ganska långt liv, 76 år. Han fick en stor familj: åtta barn, fjorton barnbarn och även barnbarnsbarn – vilken rikedom. Och han hade många vänner och bekanta. Han levde ett rikt liv, det liv han ville leva. När han dog hade han fiskeväskan packad för lördagen. Och en församling som väntade att han skulle leda dem i gudstjänst på söndagen. För sedan 8 år tillbaka stod St Jakobs församling utan pastor och då ställde Lage upp, samlade dem till bibelstudier och gudstjänster och ledde det praktiska arbetet, han skrev ut predikningar och förmedlade till dem som inte kunde komma och gjorde även en del hembesök. Alla dessa år var det en stor trygghet för mig, för församlingen och vår kyrka att Lage tog ett sådant andligt ansvar för St Jakobs församling i Öjebyn, ingen blev bortglömd. Så som Lage slutade vill jag också sluta, mitt uppe i min gärning. Men hans död är en död vi bör önska oss ur en helt annan aspekt. Oavsett om vi får vara friska till slutet eller vi får lida sjukdom och svaghet, oavsett om livet blir kort eller långt, oavsett om vi har familj eller lever ensamma, så är det viktigaste att vi får dö en rättfärdig människas död. Lage dog en rättfärdig människas död och det är något vi bör be om.

Som text ur den heliga Skrift har jag valt Bileams bön i 4 Mos 23:10. Man kan kalla det en ofrivillig bön eftersom Gud lade orden i hans mun, fast han själv hade en annan avsikt. Det bästa är om vårt hjärta är i harmoni med Guds vilja så att vi ber dessa ord med ett uppriktigt hjärta: Må jag dö de rättfärdigas död, må mitt slut bli som deras.

Det låter motsägelsefullt att de rättfärdiga dör. För Bibeln lär oss att det är för syndens skull vi dör. Om vi är syndare eller inte är ingen diskussionsfråga. Vår död bekräftar att vi är syndare, för Bibeln lär oss att det är på grund av Guds vrede över synden som vi dör. Mose säger i den 90:e Psalmen: Vi går under genom din vrede, genom din förbittring förskräcks vi. Du ställer våra missgärningar inför dig, våra hemliga synder i ditt ansiktes ljus. Alla våra dagar försvinner genom din harm, vi slutar våra år som en suck. Vårt liv varar sjuttio år eller åttio, om krafterna räcker. När det är som bäst är det möda och bekymmer. Snart är det förbi, vi flyger bort… Lär oss inse att våra dagar är räknade så vi får visa hjärtan.

Så det spelar ingen roll vad som anges som dödsorsak: hjärtinfarkt, multisjukdom tillsammans med hög ålder, svåra skador efter trafikolycka eller något annat. Ytterst sett är det för syndens skull och Guds vrede över synden som vi dör. Även om vi får vara friska så är våra dagar räknade för syndens skull. Döden är ett bevis på att vi är syndare.

Varken vi själva eller någon annan kan ändra på detta.

Det är den ena sidan av saken som Bibeln lär oss. Men Bibeln lär oss också att Jesus kommit för att göra något åt detta problem som vi inte kan lösa själva. I Bibeln kan vi läsa: Syndens lön är döden men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus. Skriften försäkrar oss om att i honom, i Jesus Kristus, finns förlåtelse för alla våra synder. Och för Kristi skull ger Gud oss evigt liv.

Jesu uppståndelse bekräftar att vi har förlåtelse och liv i honom. Jesu uppståndelse är den bäst omvittnade historiska händelsen från denna tid, och även jämfört med senare historiska händelser. Inom en generation blev fyra biografier nedtecknade, fyra oberoende vittnesmål om Jesu liv, hans tecken och under, hans död, hans uppståndelse på den tredje dagen, hans himmelsfärd. Tror vi inte detta behöver vi inte tro att något annat hänt heller. Ingen historisk händelse är så väl omvittnad. Två av evangelierna är ögonvittnesskildringar, Matteus och Johannes, och de andra två, Markus och Lukas, återger vad ögonvittnen berättat, allt skrivet inom något tiotal år efter händelserna.

Jesu uppståndelse bekräftar hans anspråk på att vara Guds Son och vår gudomlige Frälsare. Jesus talade om sig själv som Guds Son med makt att ge liv när han sa: Sannerligen, sannerligen säger jag er, den stund kommer, ja, den är nu inne när de döda ska få höra Guds Sons röst, och de som hör den ska få liv.

Han förutsade både sin korsdöd och sin uppståndelse på tredje dagen. Han sa till sina lärjungar: Människosonen ska utlämnas i människors händer, och de ska döda honom, men på tredje dagen ska han uppstå.

Om Jesus inte uppstått skulle det ha avslöjat honom som en lögnare. Hans uppståndelse bevisar att han hade rätt i sina anspråk på att vara Guds Son med makt att ge oss liv.

Hans uppståndelse visar att hans död var tillräcklig betalning för våra och hela världens synder. Johannes Döparen vittnade om honom: Se Guds lamm som tar bort världens synder. Och aposteln Johannes vittnar om honom: Guds Sons blod renar oss från alla våra synder. En människas död har inte det värdet att kunna ta bort några synder eller frälsa någon annan. Men Guds Sons blod har det värdet att det tar bort världens synder. Jesus död var en försoningsdöd för oss alla. Johannes vittnar om honom: Han är försoningen för våra synder och inte bara för våra utan för hela världens. Det var därför han kom, för att ta bort våra synder. Ängeln sa till Josef redan innan Jesu födelse: du ska ge honom namnet Jesus, ty han ska frälsa sitt folk från deras synder. Jesus betyder Frälsare.

Om nu Jesus inte hade uppstått så vore allt detta lögn och Paulus skriver: om Kristus inte har uppstått, då är er tro meningslös och ni är ännu kvar i era synder… Men nu har Kristus uppstått som förstlingen av de insomnade.

Förstlingen av de insomnade innebär Jesus är den förste bland många som ska följa honom. Hans uppståndelse är ett väl omvittnat historiskt faktum och hans uppståndelse ger oss hopp om uppståndelse och evigt liv. Det är genom tron på evangeliernas vittnesmål om honom, det är genom tron på Guds löfte, det är genom tron på honom, som vi tar emot livets gåva. För Jesus sa: Ty detta är min Faders vilja, att var och en som ser Sonen och tror på honom ska ha evigt liv, och jag ska låta honom uppstå på den yttersta dagen. Han sa också: Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig ska leva om han än dör…

”Jesus är uppstånden” det är kyrkans segerjubel och det är vårt hopp. Från himmelen väntar vi Herren Jesus Kristus som Frälsare. Han ska förvandla vår bräckliga kropp så att den blir lik den kropp han har i sin härlighet. Ty han har makt att lägga allt under sig.

Nu ska vi återvända till vår bön: Må jag dö de rättfärdigas död, må mitt slut bli som deras. Vem är rättfärdig? Ja, ingen av oss är rättfärdig i vårt inre? Rättfärdighet är ingen kvalitet i oss eller något som vi kan uppnå genom lydnad för vissa regler. Vi är alla dödliga och det visar att vi är syndare och inget annat – för det är för syndens skull som vi dör. Också trons fader Abraham dog för syndens skull. Ändå kallas han en rättfärdig människa. Hur blev han rättfärdig inför Gud? Ja, det heter: Abraham trodde på HERREN och han räknade honom det till rättfärdighet. Gud hade gett Abraham ett löfte och genom tron på HERRENS löfte blev han räknad rättfärdig inför Gud. Vi blir rättfärdiga inför Gud på samma sätt.

Vi har nu hört flera löften från HERREN. Vi har hört löftet om syndernas förlåtelse för Kristi skull. Vi har hört löftet om det eviga livet som en gåva för Kristi skull. Vi har hört Jesu löfte att han ska låta alla som tror på honom uppstå på den yttersta dagen.

Rättfärdig inför Gud är den som tror Guds löften. Att dö de rättfärdigas död, som vi önskar oss, är att dö i tron på Jesus Kristus.

Det finns en annan bön som hör hit i Psaltaren. Det är Mose bön i den 90:e psalmen och vi har ju redan hört den när vi talade om att det är för syndens skull som vi dör. Mose bad: Lär oss inse att våra dagar är räknade, så att vi får visa hjärtan.

Vi vet inte vilket räkneverk Gud satt på vårt liv. Därför är vår bön angelägen: Må jag dö de rättfärdigas död, må mitt slut bli som deras. Vi ska be att vi alltid är redo att dö de rättfärdigas död, oavsett om vi gör oss i ordning för nattens vila, oavsett om vi ger oss iväg på fisketur eller till kyrkan, oavsett om vi åker på trevlig semester eller till mödosamt arbete, oavsett om vi ska till sjukhus eller lever vår vanliga vardag. Det viktigaste är att vi hela tiden är redo om Guds räkneverk stannar – att vi då kan insomna i frid, i tron på Jesus, för att uppvakna till hans härlighet. Lage dog de rättfärdigas död och må vårt slut bli som hans.
Amen.