Predikan i S:t Paulus evangelisk-lutherska församling i Uppsala av Stefan Sjöqvist över Mark 2:1-12 på nittonde söndagen efter trefaldighet.

15 oktober 2023

Nåd vare med er och frid från Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus! Amen.

1 Några dagar senare kom Jesus tillbaka till Kapernaum. När man fick höra att han var hemma 2 samlades så många att de inte längre fick plats ens utanför dörren. Och han förkunnade ordet för dem.
3 Då kom man till honom med en förlamad som bars av fyra män. 4 När de för folkmassans skull inte kunde komma fram med honom till Jesus, tog de bort taket över platsen där han var. De gjorde en öppning och sänkte ner bädden som den lame låg på. 5 Jesus såg deras tro och sade till den lame: ”Mitt barn, dina synder är förlåtna.”
6 Nu satt där några skriftlärda, och de tänkte i sina hjärtan: 7 ”Varför talar han så? Han hädar! Vem kan förlåta synder utom Gud?” 8 Jesus förstod genast i sin ande att de tänkte så inom sig, och han sade till dem: ”Varför tänker ni så i era hjärtan? 9 Vad är lättast, att säga till den lame: Dina synder är förlåtna, eller att säga: Res dig, ta din bädd och gå? 10 Men för att ni ska veta att Människosonen har makt på jorden att förlåta synder, säger jag dig” – och nu talade han till den lame: 11 ”Res dig, ta din bädd och gå hem!” 12 Då reste mannen sig upp, och genast tog han sin bädd och gick ut inför ögonen på dem alla. Och alla blev utom sig av häpnad och prisade Gud och sade: ”Vi har aldrig sett något liknande!”