Predikan i S:t Jakobs evangelisk-lutherska församling i Piteå av Stefan Hedkvist över Matt 11:25-27 på Heliga Trefaldighets dag.

26 maj 2024

Nåd vare med er och frid från Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus. Amen.

25 Vid den tiden sade Jesus: ”Jag prisar dig, Fader, du himlens och jordens Herre, för att du har dolt detta för de visa och kloka och uppenbarat det för de små. 26 Ja, Fader, detta var din goda vilja. 27 Allt har min Fader överlämnat åt mig. Och ingen känner Sonen utom Fadern. Inte heller känner någon Fadern utom Sonen och den som Sonen vill uppenbara honom för.

Herre, helga oss i sanningen, ditt ord är sanning. Amen.

Predikotexten inleds med orden ”vid den tiden sade Jesus”. Det gör oss nyfikna på vad som hänt som föranledde Jesus att yttra detta. Vid vilken tidpunkt sade Jesus detta?

Jesus hade sänt ut sina tolv lärjungar att predika: ”Himmelriket är nu här.” Han hade gett dem makt att driva ut onda andar och att bota alla slags sjukdomar. Själv hade han också gått ut för att undervisa och predika i deras städer. Johannes hade sänt sina lärjungar till Jesus för att fråga: ”Är du den som skulle komma eller skall vi vänta på någon annan?” Jesus sände dem tillbaka med beskedet: ”Gå och berätta för Johannes vad ni hör och ser: Blinda får sin syn, lama går, spetälska blir rena, döva hör, döda uppstår och för fattiga predikas glädjens budskap. Och salig är den som inte tar anstöt av mig.” Sedan hade Jesus talat till folket om Johannes. Mycket folk hade gått ut för att se Johannes precis som de gått för att se ett skådespel men inte många hade gett någon respons på hans förkunnelse.

Folket hade bemött Jesus på samma sätt som de bemött Johannes. Folket kunde se att blinda fick sin syn, lama gick, spetälska blev rena, döva fick sin hörsel, döda uppväcktes och de fick höra glädjens budskap. De samlades till Jesus som om cirkusen kommit till stan. Men de omvände sig inte. Folket gav ingen respons på förkunnelsen.

Sedan hade Jesus ropat ut sitt ve över Korasin, Betsaida och Kapernaum där han gjort alla dessa kraftgärningar och predikat det glada budskapet. Han hade sagt: ”Ve dig, Korasin! Ve dig, Betsaida! Ty om de kraftgärningar som har utförts hos er hade blivit gjorda i Tyrus och Sidon, skulle de för länge sedan ha omvänt sig i säck och aska. ”

Detta hade alltså hänt. Jesus hade gjort många kraftgärningar och predikat det glada budskapet. Folk hade samlats till honom som för att se en föreställning men de hade inte gett någon respons. De hade inte omvänt sig. Jesus och apostlarna hade förkunnat det glada budskapet och gjort många kraftgärningar utan att folket omvänt sig – då kan man fråga sig: kommer någonsin evangeliet att få framgång? Kommer någonsin folk i större mängder att omvända sig om de inte gjorde det när de såg och hörde detta? Om inte Jesus själv och apostlarna lyckades bättre, vem skall då lyckas? Är det inte lika bra att ge upp när det är på det här sättet?

Mänskligt sett var det läge att ge upp. Men Jesus gav inte upp och blev inte heller modfälld. Vid denna tid brast han ut och lovprisade Fadern: ”Jag prisar dig, Fader, du himlens och jordens Herre, att du har dolt detta för de visa och kloka och uppenbarat det för de små.” Detta är en kraftig uppmuntran särskilt för pastorer men också för alla Guds tjänare att inte ge upp.

Jesus framställer ett faktum. Det är bara några få människor som tror. Det är enkla människor som med en barnatro förtröstar på Jesus. Jesus prisar Fadern för detta faktum. Så skall också vår attityd vara. Att någon kommer till tro är ett under som vi skall prisa Gud för. Vi skall inte fokusera på alla som avvisar Jesus utan prisa Gud för varje person som kommer till tro. Jesus säger på ett ställe: ”skall väl Människosonen, när han kommer finna tro här på jorden?” Synden och otron är så svår och mörk att det är ett under att över huvud taget någon kommer till tro. Det är ett under att vi tror. Det är ett under att våra barn tror. Det är ett under att några samlas här idag till gudstjänst för att bli stärkta i tron. Detta skall vi prisa Fadern, himlens och jordens Herre, för.

Tron det är inget vi själva kan prestera. Det är människan som tror men tron beror inte på människans egen förmåga. Istället är det så att den människa som är självsäker och tror sig själv om mycket, och håller sig själv för vis och förståndig, inte kan tro. Det är ett hinder för tron att förlita sig på sitt förnuft, sin kunskap eller vishet.

Ja, Jesus går ett steg längre och säger att Fadern har dolt detta – alltså de andliga sanningarna och det glada budskapet – för de visa och kloka. Paulus undervisar oss i 1:a Korintierbrevet om anledningen till detta. Anledningen är Guds ära. Om Gud kallade bara de visa och kloka så skulle människor lätt dra slutsatsen att det krävs högt IQ för att tro. Men Gud har utvalt det som för världen var oansenligt och föraktat för att ingen människa skall berömma sig inför Gud. ”Honom har ni att tacka för att ni är i Kristus Jesus, som Gud för oss har gjort till vishet, rättfärdighet, helgelse och återlösning, för att det skall ske som står skrivet: Den som berömmer sig skall berömma sig av Herren.”

Det är Guds goda vilja att uppenbara de andliga sanningarna för de små. Det är människor som är som små barn. Det innebär inte att de är barnsliga utan att de med har samma tro som barnen. Små barn tror sina föräldrar. Med denna barnatro förtröstar vi på Guds ord bara därför att Gud säger så. Och det är ett under att Gud gett oss denna förtröstan på Jesus. Det skall vi prisa Fadern för.

Vem är Gud? Hurdan är han? Vad är hans vilja? Vad tänker han? Vad har han för planer? Vad gör han? Alla dessa frågor är ytterst angelägna för oss människor att få svar på. De flesta svar som presenteras är spekulationer som inte är sanningsenliga. De svar som människor tänker ut är inte sanna. Ingen har någonsin sett Gud och ingen kan se honom. Jesus lär oss idag att vi finner svaren på dessa frågor hos honom och ingen annanstans. Jesus uppenbarar för oss hurdan Gud är. Jesus säger: Allt har min Fader överlämnat åt mig. Och ingen känner Sonen utom Fadern. Inte heller känner någon Fadern utom Sonen och den som Sonen vill uppenbara honom för. Den som har lärt känna Jesus har lärt känna Fadern. Och att vi lärt känna Jesus är inte vår förtjänst. I sin nåd har Jesus dragit oss till sig och uppenbarat Fadern för oss så att vi känner honom som vår käre himmelske Fader för Jesu skull.

Det är få som omvänder sig och tror på Jesus. Jesus prisar Fadern för dessa få som tror på honom. Men detta innebär inte att Jesu vilja är att bara få skall omvända sig och komma till honom. Det får vi veta i verserna strax efter vår predikotext. Jesus inbjuder alla som arbetar och är betungade att komma till honom. Han säger: Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så skall jag ge er vila. Vilka är det som bär på tunga bördor? Ja, objektivt sett så är det alla människor. I Bibeln framställs syndens skuld som ett tungt ok. I Klagovisorna heter det:

Till ett ok knöts mina synder samman,
av hans hand vävdes de ihop,
de har lagts över min nacke.
Han har brutit ner min kraft. (Klagovisorna 1:14a)

Objektivt sett är syndens skuld en tung börda och ett tungt ok som alla människor bär. Men subjektivt sett så är det få som insett det. Det är få som är besvärade av sina synder. Det är få som känt av syndens skuld som ett tungt ok som bryter ned vår kraft. Men de som gör det lyssnar till Jesu inbjudan och kommer till honom för att få vila. De som är självsäkra och tror sig visare och rättfärdigare än Gud kommer inte till honom. De bär också på syndens skuld lika mycket som de andra men inser det inte. Helt klart är dock att Jesus inbjuder alla syndare att komma till honom. Han är också den enda som kan lyfta bort syndens börda och ge oss vila. Det sker när han förlåter alla våra synder. Han har makt att förlåta synd. Hans förlåtelse är också det enda som kan ge oss en verklig vila – vila för våra själar. Amen.

Låt oss bedja!
Herre Jesus Kristus, vi tackar dig för att du uppenbarat din sanning för oss och gett oss tron. Vi tackar dig för att du tagit syndens ok från oss. Ge oss ro i våra själar genom dina fasta löften. Amen.