Predikan i S:t Jakobs evangelisk-lutherska församling i Piteå av Stefan Hedkvist över 1 Mos 3:1-15 på första söndagen i fastan.

26 februari 2023

Nåd vare med er och frid från Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus! Amen.

1 Men ormen var listigare än alla markens djur som Herren Gud hade gjort. Han sade till kvinnan: ”Har Gud verkligen sagt att ni inte får äta av alla träd i lustgården?” 2 Kvinnan svarade ormen: ”Vi får äta av frukten från träden i lustgården, 3 men om frukten på trädet mitt i lustgården har Gud sagt: Ät inte av den och rör inte vid den, för då kommer ni att dö.” 4 Då sade ormen till kvinnan: ”Ni ska visst inte dö! 5 Men Gud vet att den dag ni äter av den kommer era ögon att öppnas, och ni blir som Gud med kunskap om gott och ont.”
6 Och kvinnan såg att trädet var gott att äta av och en fröjd för ögat. Trädet var lockande eftersom det gav förstånd, och hon tog av frukten och åt. Hon gav också till sin man som var med henne, och han åt. 7 Då öppnades ögonen på dem båda, och de märkte att de var nakna. Och de fäste ihop fikonlöv och gjorde sig höftskynken.
8 Vid kvällsbrisen hörde de Herren Gud vandra i lustgården. Och mannen och hans hustru gömde sig för Herren Guds ansikte bland lustgårdens träd. 9 Men Herren Gud kallade på mannen och sade till honom: ”Var är du?” 10 Han svarade: ”Jag hörde ljudet av dig i lustgården och blev rädd eftersom jag är naken. Därför gömde jag mig.” 11 Då sade han: ”Vem har berättat för dig att du är naken? Har du ätit av trädet som jag förbjöd dig att äta av?” 12 Mannen svarade: ”Kvinnan som du satte vid min sida, hon gav mig av trädet och jag åt.” 13 Då sade Herren Gud till kvinnan: ”Vad är det du har gjort?” Kvinnan svarade: ”Ormen förledde mig och jag åt.”
14 Då sade Herren Gud till ormen:
”Eftersom du gjort detta,
ska du vara förbannad
bland alla boskapsdjur
och vilda djur.
På din buk ska du gå,
och jord ska du äta
så länge du lever.
15 Jag ska sätta fiendskap
mellan dig och kvinnan
och mellan din avkomma
och hennes avkomma.
Han ska krossa ditt huvud
och du ska hugga honom i hälen.”

Låt oss be!
Herre, himmelske Fader, ge oss kraft att stå emot Satans frestelser, hålla oss till ditt ord och förtrösta på Frälsaren som du skänkt oss. Amen.

Varifrån kommer allt det onda här i världen? Det är en fråga som väl alla ställt sig. Varje dag blir vi påminda om det onda. Nyhetsprogrammen meddelar dagens onda händelser som skett ute i världen. Varför finns så mycket lidande? Vad är det som driver terrorister att ta livet av oskyldiga? Varför dör människor i svält, katastrofer och krig? Till slut frågar vi, varför finns döden över huvud taget?

Det tredje kapitlet i 1 Mosebok ger oss svar. Kapitlet ger inte alla svar men tillräckligt för att vi ska förstå oss själva och vad som händer i världen. Vi får inte veta hur det onda kunde uppstå i en skapelse som var fullkomligt god. Men Bibeln berättar om änglar som inte bevarade sin höga ställning utan övergav sitt rätta hemvist. Vi förstår att det skett ett syndfall bland änglarna före händelserna i 1 Mos 3. De onda andarnas furste identifieras i Bibeln med den ande som talade till Eva genom ormen. Satan kallas den ”gamle Ormen” och Jesus säger att han är en lögnare ”från begynnelsen”. Det var Satan som ljög för Eva.

Berättelsen om syndafallet är inte en saga. Det är inte heller en symbolisk berättelse. Nej, när vi läser berättelsen ska vi låta ormen vara en orm, Adam och Eva ska vi låta förbli de första människorna, trädet ett träd och frukten en frukt. Adam och Eva är historiska personer och 1 Mosebok återger verkliga historiska händelser. Det bekräftas också av släkttavlorna i Bibeln. Evangelisten Lukas återger Jesu härstamning ända tillbaka till Adam. I Krönikeböckerna finns det också en släkttavla som börjar med Adam. Alla människor har ett gemensamt ursprung som går tillbaka på Adam och Eva. Och varken vi eller Jesus härstammar från sagofigurer eller symboler.

Ormen var listigare än alla djur på marken som Herren skapat. Ormen började tala till Eva. Vi vet inte hur Eva uppfattade situationen. Hon visste säkert att ormar inte har stämband och inte kan tala. Vem var det då som talade genom ormen? Vi vet inte om hon kände till Satans existens. Hon hade antagligen inte fått samma upprepade varningar som vi får i Skriften att vara vaksamma mot djävulen och akta oss. Hon nalkades det märkliga fenomenet med påfallande aningslöshet.

Vi är ganska lika. Fast vi sett resultatet av Evas godtrogenhet, och trots alla varningar i Skriften, brister vi ofta i vaksamhet. Faktum är att vi ofta kommer i samma situation som Eva och handlar ännu mer dåraktigt. Gång på gång luras vi att lyssna till den lögnaktiga rösten. Många gånger förstår vi inte att rösten som lockar oss är Satans – inte förrän det är för sent och vi redan fallit. Varje dag måste vi be: Herre, förlåt oss våra skulder.

Vi ska inte kritisera Eva med oss själva som referens. Om vi däremot tar Jesus och hans exempel som referens så kan vi säga vad Eva borde ha förstått och gjort. Satan ligger bakom allt tal som sätter Guds ord i tvivelsmål. Vi ska inte låna våra öron till sådant tal. När Jesus blev frestad höll han fast vid Guds ord, avvisade Satan och gav Gud äran. Så borde också våra första föräldrar ha gjort. Så borde vi också göra.

Eva blev frestad och accepterade erbjudandet. Det innebär att fallet redan skett i hennes hjärta innan hon tog av den förbjudna frukten och åt. Så är det också med våra synder. Vi kan aldrig säga: ”det råkade bli en synd, en ren olyckshändelse”, ”tungan slant”, eller, ”det var någon annans fel”. Inget ont ord sägs och ingen synd görs som inte först varit i människans hjärta, intellekt, känsla och vilja. Det var inte frukten från det förbjudna trädet som orenade Adam och Eva när den kom in i munnen. Nej, Jesus säger: Ty från hjärtat kommer onda tankar, mord, äktenskapsbrott, otukt, stöld, falskt vittnesbörd och hädelser. Sådant orenar människan.

Satan sådde tvivel på Guds ord och Guds godhet i Evas hjärta. Satan konstruerade en motsägelse för förnuftet. Det var som om han sa till Eva: ”tänk efter, om Gud missunnar er frukten av ett träd som kan ge er så stor lycka så kan han inte vara god. Om Gud däremot är god så kan hans ord inte vara allvarligt menade. Om han är god skulle han aldrig missunna er något eller säga nej. Han vill ju att ni ska vara lyckliga. Antingen är Gud inte god eller så är hans ord inte sant.” Denna konstruerade motsägelse blev en källa till tvivel på Guds ord i Evas hjärta.

Detta är samma slags angrepp som Satan fortfarande gör när han frestar människor. Han är smartare än vi och vi skulle inte klara oss länge utan den gode Herden som försvarar oss med sin käpp och stav. Ett exempel på Satans överlägsenhet eller människors godtrogenhet är att han inte behövt ändra taktik på tusentals år. Fortfarande överlistar så många med samma gamla taktik. Han vill få oss att ställa frågan: ”varför ska vi neka oss själva den lycka vi vill ha eller förneka andra den lycka de vill ha? Gud kan inte vara kärleksfull om han förbjuder oss något som gör oss lyckliga. Om han å andra sidan är kärleksfull så kan hans bud inte vara allvarligt menade. Då kan han inte på allvar neka oss något – för vem blir lycklig av ett förbud eller ett nej?”

Satans frestelse påverkade inte bara Evas förnuft, utan också hennes känsla och vilja och attityd. Sedan hon lyssnat till ormen var hennes glädje inte längre att göra Guds vilja. Nu blev den förbjudna frukten en fröjd för ögat. Hennes vilja påverkades också. Hon ville inte längre lyda Gud. Detta skedde i hennes hjärta före själva handlingen. På frågan, ”vad var människans första synd” är det alltför enkelt att svara: ”de åt av den förbjudna frukten”. Före handlingen hade otron invaderat intellektet, känslan och viljan. Den första synden var otrons synd.

Adam och Eva tog av frukten och åt. Deras ögon öppnades, precis så som Satan sagt skulle ske. Men av den ljusa framtid blev det inget. Istället började ett liv i skam och rädsla.

De märkte att de var nakna och försökte skyla sig för varandra. Adam och Eva hade varit nakna tidigare utan att skämmas. Varför började de skämmas nu? Att man och hustru är nakna inför varandra är väl inget de skäms för. Det var nog inte heller nakenheten som de skämdes för utan den nya erfarenhet de gjorde. Det var insikten om att de inte längre ville eller kunde kontrollera sin sexualitet i enlighet med Guds vilja. De såg på varandra som egoister och det onda samvetet fick dem att skämmas.

Drivna av ont samvetet gömde de sig när de hörde Gud komma. Glädjen i gemenskapen med Gud hade ersatts av förskräckelse. De ville komma så långt bort från Gud som möjligt. Många försöker hantera sitt onda samvete på samma sätt. Bara en påminnelse om Guds existens räcker för att aktivera det dåliga samvetet så att det ger obehagliga känslor. Därför känns bäst att hålla sig borta från Gud och helst inte alls tala om honom.

Det var dåraktigt av Adam att tro att han kunde gömma sig för Gud bakom en buske. Det är lika dåraktigt av människor idag att tro att man kan komma undan sitt ansvar genom att avskärma sig från allt som påminner om Gud och hans ord.

När Adam såg att han inte kunde gömma sig prövade han ett annat sätt att lösa syndens problem. Det har också människor upprepat genom historien. Han skyllde ifrån sig. Han skyllde på Eva och ytterst på Gud. Han menade att det var någon annan som borde ställas till svars, men inte han.

Men Gud kallade fram dem från deras gömställen och konfrontera dem med deras synd. Det gör Gud än idag genom sin lag. Och det gör han för att vi ska ta emot den räddning Gud ger.

Problemet med synden går inte att lösa på människors sätt: genom att gömma sig, förneka synden eller skylla ifrån sig. Gud visade våra första föräldrar att det inte ens var deras uppgift att lösa syndens problem. De var istället föremål för en frälsning som en annan skulle utföra. Gud förutsade att det skulle komma en hjälte som skulle krossa Satans makt. Gud lovade våra första föräldrar en Frälsare.

Gud sa till ormen: Jag skall sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din avkomma och hennes avkomma. Han skall krossa ditt huvud och du skall hugga honom i hälen.” Detta är evangeliets religion som funnits från begynnelsen och ska bestå i evighet. Den består i förtröstan på Guds Utvalde och hans verk. Detta är den enda sanna tron som förmår frälsa oss från synden. Trosföremålet i evangeliets religion är Frälsaren, som skulle födas av kvinna, och som skulle krossa djävulens makt. Men det skulle ske till ett högt pris. Han skulle själv bli huggen och utgjuta sitt blod.

Genom denna tro blev våra första föräldrar frälsta. Vi blir frälsta på samma sätt. Bibeln uppenbarar att Jesus, jungfru Marias son, är den Frälsare Gud utlovat sedan tidernas begynnelse. Han har köpt oss från alla synder, från döden och djävulens makt med sitt helig och dyra blod och sitt oskyldiga lidande och död. Det är genom tron på hans verk vi blir frälsta.

Sedan Gud lovat våra första föräldrar en Frälsare lade han på dem syndens konsekvenser. De skulle erfara smärta och möda den tid de levde tills de vände åter till den jord de blivit tagna från. Här har vi svaret på varifrån all smärta, lidande och död kom in i vår värld. Det är syndens konsekvenser. Förutom den smärta och möda som människor inte råder över utan som tillfogas oss av jordens törne och tistel, sker också mycket ont på grund av människans nya sätt att agera: att söka sin egen lycka genom överträdelse av Guds bud och på andras bekostnad.

Syndens konsekvenser blev en trosprövning för Adam och Eva, liksom det är för oss. Vi får lära oss tro att Jesus Kristus frälst oss från alla våra synder fast vi ser synden i våra liv. Vi får lära oss tro att vi är frälsta från döden fast vi känner den i vår kropp. Vi får lära oss tro att vi är Guds älskade barn för Kristi skull fast vi får känna smärta. Vi får lära oss på tro på Guds löfte fast löftets sanning inte kan bekräftas med våra sinnen. Adam och Eva hade tivlat på Guds ord fast de fått allt, nu fick de lära sig lita på Guds löfte fast de blev fråntagna allt, ja, själva livet.

Adam gav uttryck för sin tro genom att ge sin hustru namnet Eva, det betyder liv. Frälsaren som skulle ge det sanna livet åt alla människor skulle ju födas av kvinna. Gud visade sin omsorg om de fallna människorna genom att ge dem kläder av skinn. På samma sätt ska vi tro att Gud uppehåller oss varje dag och ger oss allt vi behöver till kropp och själ endast därför att han är vår gode Fader i himlen och inte för att vi på något sätt förtjänat det.

Till slut berättas det också om hur Gud drev ut Adam och Eva från trädgården. De var tydligen ovilliga att gå eftersom Gud fick driva ut dem. Det skedde för att de inte skulle räcka ut handen och även ta av livets träd och så äta och leva för evigt. Före syndafallet fick de fritt äta av livets träd. Men sedan de fallit i synd skulle det ha varit ödesdigert. Det skulle ha gett dem en evig tillvaro som syndiga människor med ett fördärvat intellekt och en bortvänd vilja. Det skulle ha gjort ondskan permanent. Därför drev Gud ut dem och satte keruberna och det flammande svärdets lågor för att bevaka vägen till livets träd.

Tack och lov säger vi. Den väg Gud utstakat för oss är mycket bättre. Vår väg går genom tistel och törna, genom död till liv. Tack och lov att det inte finns någon medicin som ger oss en evig tillvaro som syndare. Den syndiga naturen i oss ska dödas varje dag och den ska en dag fullständigt dö – för att vi ska uppstå förhärligade, fria från synd och alla brister. Vår väg går i Frälsarens fotspår, genom död till liv. Men en dag, sedan vi genom döden befriats från fördärvet i vår natur, ska vi få äta av livets träd som står i Guds paradis.

Berättelsen om Adams och Evas syndafall är inte bara ett varnande exempel: ”så går det när man syndar”. Nej, händelsen hade djupgående konsekvenser för alla människor. Vi härstammar alla från Adam och Eva. De blev syndare och vi föds lika dem, som syndare. Berättelsen ger en förklaring till det onda i världen och synden i oss själva. Den förklarar varför smärta, lidande och död kom in i Guds goda skapelse.

Berättelsen visar också på den enda räddningen som finns från synd och död för alla. Det finns en enda sann religion som kan frälsa och det är den Gud förkunnat från början. Det är tron på löftet om Frälsaren som skulle födas av kvinna och krossa ormens välde. Vi är privilegierade som lever i en tid då Gud gett oss hela uppenbarelsen om den underbara frälsning han utlovat från begynnelsen. Det fick våra första föräldrar bara en glimt av. Men den glimten räckte för deras frälsning. Ingen som flyr till Frälsaren Jesus Kristus ska komma på skam, oavsett i vilken tid och på vilken plats han lever. Amen.

Låt oss be! Herre, himmelske Fader, du har visat oss att du handlar i nåd med oss syndare. Utan vår förtjänst har du skänkt oss en Frälsare. Lär oss att lita på dina löften, hålla oss till Jesus Kristus vår Frälsare och leva i enlighet med ditt ord. Bevara oss för det tvivel som Satan sår ut. Lär oss hålla fast vid ditt ord och stå Satan emot. Ditt ord står fast i evighet. Amen.