Predikan i S:t Jakobs evangelisk-lutherska församling i Piteå av Stefan Hedkvist över Rom 12:14:21 på trettonde söndagen efter trefaldighet.
3 september 2023
Nåd vare med er och frid från Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus! Amen.
14 Välsigna dem som förföljer er, välsigna och förbanna inte. 15 Gläd er med dem som är glada, gråt med dem som gråter. 16 Var eniga med varandra. Tänk inte på det som är högt utan håll er till det enkla. Var inte självkloka. 17 Löna inte ont med ont. Tänk på det som är gott i alla människors ögon. 18 Håll fred med alla människor så långt det är möjligt och beror på er.
19 Hämnas inte, mina älskade, utan ge rum för Guds vrede. Det står ju skrivet: Min är hämnden, jag ska utkräva den, säger Herren. 20 Men om din fiende är hungrig, så ge honom att äta. Om han är törstig, ge honom att dricka. Gör du det, samlar du glödande kol på hans huvud. 21 Låt dig inte besegras av det onda, utan besegra det onda med det goda.
Låt oss be!
Herre Jesus, du är vår förebild. Du har visat hur vi ska bemöta våra motståndare. Det ser vi särskilt under ditt svåra lidande då du bad för dina förföljare. Men inte bara det, din nåd, din barmhärtighet och frälsning ger oss kraft att vandra i dina fotspår. Sänd din helige Ande att helga oss så att vi blir så till sinnes som du är. Amen.
Dagens evangelium är en kort sammanfattning av den andra tavlans bud som handlar om vårt förhållande till våra medmänniskor. Det är en av de kortaste sammanfattningar som finns av Guds bud i Moseböckerna och profeternas tillämpningar av buden. Vi hör Jesus säga: Alltså: allt vad ni vill att människorna ska göra för er, det ska ni också göra för dem. Detta är lagen och profeterna – alltså en sammanfattning av Mose lag och profeternas tillämpningar. I dagens epistel hör vi apostelns förmaning till den svåraste delen i vårt kristna liv. Det är att visa kärlek och göra gott mot fientliga människor som visar att de är motståndare till tron och visar att de inte gillar kristna.
I första delen av Romarbrevet går aposteln Paulus igenom vad vi ska tro och vad vi inte ska tro. I det tolfte kapitlet börjar ett nytt avsnitt där vi får lära oss vad vi ska göra och vad vi inte ska göra. Paulus inleder den delen så här: Därför uppmanar jag er, bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära era kroppar som ett levande och heligt offer som behagar Gud. Här är den stora skillnaden mellan kristendom och alla andra religioner i världen. Alla andra religioner går ut på vad människan ska göra för att vinna Guds barmhärtighet. Vi uppmanas att göra det som behagar Gud som tack för hans barmhärtighet. Han har redan visat oss nåd och barmhärtighet för Kristi skull och skänkt oss frälsningens gåva. Förmaningen till ett kristet liv börjar med den påminnelsen. Och det är inte bara en påminnelse. Det är Guds nåd och barmhärtighet som motiverar oss att leva som Gud vill. Har han gjort så mycket gott mot oss vill vi tacka honom på det sätt han vill bli tackad.
Paulus fortsätter det tolfte kapitlet med att beskriva hur Gud gett oss olika uppgifter och olika gåvor som vi ska använda till vårt gemensamma bästa. Paulus uppmanar oss att i församlingen och kyrkan visa syskonkärlek: Var innerligt tillgivna varandra i syskonkärlek. Överträffa varandra i ömsesidig aktning…Hjälp de heliga med vad de behöver.
Men så kommer vi in på vårt stycke där aposteln ändrar fokus. Nu vidgar han vyn från församlingen och våra trossyskon till samhället i stort och speciellt de människor som varken förstår eller visar uppskattning för kristendomen. Han svarar på frågan: hur ska vi förhålla oss till dem som förföljer oss?
Välsigna dem som förföljer er, välsigna och förbanna inte. Gläd er med dem som är glada, gråt med dem som gråter. Var eniga med varandra. Tänk inte på det som är högt utan håll er till det enkla. Var inte självkloka. Inget av det aposteln uppmanar till är möjligt att göra för den som inte tror. Kom ihåg att det är vid Guds barmhärtighet han uppmanar oss att göra allt detta som behagar Gud. Och vi gör det inte för att försöka vinna nåd och barmhärtighet utan för att tacka för den barmhärtighet Gud visat oss.
Men uppmaningen att välsigna dem som förföljer oss är svårt även för oss som tagit emot Guds barmhärtighet. Vi har alla kvar den gamle Adam, vår syndfulla natur, som vill reagera annorlunda. Det är så helt annorlunda människans spontana reaktion att Paulus använder följande stycke till att motivera oss att reagera som kristna på ett sätt som behagar Gud. Därför att vi är kristna i en gudsfientlig värld går det inte undvika motstånd för Kristi skull. Förföljelse kommer med nödvändighet för trons skull. Genom historien och fortsatt i många länder idag sker öppen förföljelse mot kristna. Vi ska vara tacksamma att vi slipper sådant i vårt land. Men det går inte undvika människors ogillande eller rent av förakt när vi håller fast vid vad Bibeln lär.
Hur vill då Gud att vi ska bemöta våra motståndare? Aposteln skriver:
Löna inte ont med ont. Tänk på det som är gott i alla människors ögon. Håll fred med alla människor så långt det är möjligt och beror på er.
Hämnas inte, mina älskade, utan ge rum för Guds vrede. Det står ju skrivet: Min är hämnden, jag ska utkräva den, säger Herren. Men om din fiende är hungrig, så ge honom att äta. Om han är törstig, ge honom att dricka. Gör du det, samlar du glödande kol på hans huvud. Låt dig inte besegras av det onda, utan besegra det onda med det goda.
Först av allt manar han oss att inte vara hämdlystna. Tvärtom ska vi hålla fred med alla så långt det är möjligt och det beror på oss. När aposteln skriver ”så långt det är möjligt” förstår vi att det inte alltid är möjligt att hålla fred med alla. Det kommer djävulen och den onda världen att se till. De kommer att försätta oss i situationer där vi inte längre kan tiga utan måste opponera oss till försvar för sanningen. Även om vi då ger skäl för vår tro på ett vänligt sätt så kommer det bara att leda till att konflikten fördjupas.
Men även om sådana konflikter som vi inte kan undvika leder till stor skada för oss så ska vi inte ge igen. Palus uppmanar oss: ”löna inte ont med ont”. ”Hämnas inte”.
Varifrån ska vi få kraft till det? Ja, vi ska vända oss till Jesus. Han har visat oss en annan väg då han bad för dem som avrättade honom: ”Far, förlåt dem, för de vet inte vad de gör.” Hans oskyldiga lidande och död har vunnit frälsning åt oss och det motiverar oss att följa honom och ger oss kraft att leva för Gud.
Paulus ger oss ytterligare en sak att tänka på. Även om onda människor gör onda ting så har Gud fullständig kontroll över situationen. Vi kristna har inte fått uppgift att ställa allt tillrätta. Vi har inte fått uppgift att svara med samma mynt. Vi har inte fått uppgift att hämnas oförrätter. Men vi har fått i uppgift att lämna hämden till Gud. Om inte förr så kommer han att ställa allt tillrätta i den yttersta dagens dom.
Det finns ytterligare en sak att tänka på. Paulus uppmanar oss att bemöta våra fiender med vänlighet och hjälpsamhet, ge den som är hungrig att äta och den som är törstig att dricka i hopp om att vinna dem för Kristus och evangeliet. När korsets fiender gör det som är ont och blir bemötta med vänlighet sker något som de inte väntat sig. Den överraskningen kan leda till att till eftertanke så att de börjar skämmas över sina elakheter. Det är betydelsen av liknelsen att samla glödande kol på hans huvud. Då har vi nått målet att inte låta oss besegras av det onda, utan besegra det onda med det goda. Naturligtvis kommer det inte alltid att sluta lyckligt men det är ändå vår strävan att bereda väg för evangeliet med godhet mot alla människor oavsett hur de bemöter oss.
När vi hör hur Gud vill att vi ska tänka på det som är gott inför alla människor och besegra det onda med det goda så får vi skämmas när vi tänker på hur vi själva reagerat på oförrätter. Det är också syftet med lagen – för att föra oss till Kristus som är Guds lamm som tagit bort världens synder. I vårt ställe har han hållit hela lagen, och när det gäller denna sak, alltså hur Gud vill att vi ska bemöta fiendskap, ser vi hur han helar örat på översteprästens tjänare som dragit ut mot honom med svärd och påkar. Han tycks också ha blivit vunnen för evangeliet i och med att apostlen kallar honom vid namn Malkus. Vi ser också hur Jesus bad för sina fiender. Han har uppfyllt lagen i vårt ställe och vunnit en rättfärdighet åt oss som gäller inför Gud. Vi ser också att han som Guds lamm offrar sig en gång för alla för att vi ska gå fria från skuld och straff.
När han gjort så stor uppoffring för oss som blivit oss till evig frälsning så vill vi tacka honom på det sätt han vill bli tackad. Det ger oss kraft att tänka på det som är gott i alla människors ögon och hålla fred med alla människor så långt det är möjligt och beror på oss. Amen
Låt oss be!
Käre Jesus, sänd din Ande att helga oss så att vi blir så till sinnes som du är. Lär oss leva som goda representanter för ditt rike i en värld som är i den ondes våld. Det vill vi gärna göra som tack för frälsningens gåva, ge oss kraft till det. Det är vår bön. Amen.