Predikan i Lutherska Bekännelsekyrkan i Stockholm av Peter Öman över Mark 12:1-12 på femte söndagen i fastan.

Hela gudstjänsten:

3 april 2022

Nåd vare med er och frid från Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus. Amen.

1 Sedan började Jesus tala till dem i liknelser: ”En man planterade en vingård. Han satte stängsel runt den, högg ut en vinpress och byggde ett vakttorn. Sedan arrenderade han ut den till vinodlare och reste bort.
2 När tiden var inne sände han en tjänare till vinodlarna för att få sin del av vingårdens frukt. 3 Men de tog fast honom, slog honom och skickade i väg honom tomhänt. 4 Då sände han en annan tjänare till dem. Honom slog de i huvudet och förnedrade. 5 Sedan sände han ännu en, och honom dödade de. Han sände också många andra: några slog de, andra dödade de.
6 Nu hade han en enda kvar, sin älskade son. Till sist sände han honom till dem och tänkte: De kommer att ha respekt för min son. 7 Men vinodlarna sade till varandra: Här är arvtagaren! Kom, vi dödar honom, så blir arvet vårt. 8 Och de tog fast honom, dödade honom och kastade ut honom ur vingården.
9 Vad ska nu vingårdens herre göra? Han ska komma och döda vinodlarna och ge vingården till andra. 10 Har ni inte läst det här stället i Skriften:

Stenen som husbyggarna förkastade
har blivit en hörnsten.
11 Herren har gjort den till detta,
underbart är det i våra ögon.”

12 Då ville de gripa honom, men vågade inte för folket. De förstod att det var med tanke på dem som han hade berättat liknelsen. Och de lämnade honom och gick sin väg.