Predikan i Lutherska Bekännelsekyrkan i Norrköping / Västerås av Peter Öman över Luk 5:1-11 på sexagesima.

20 februari 2022

Nåd vare med er och frid från Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus. Amen.

1 En gång stod Jesus vid Gennesarets sjö, och folket trängde sig inpå honom för att få höra Guds ord. 2 Då såg han två båtar ligga vid stranden. De som fiskade hade lämnat dem och höll på att skölja näten. 3 Jesus steg i en av båtarna, den som tillhörde Simon, och bad honom lägga ut lite från land. Sedan satte han sig och undervisade folket från båten.
4 När han hade slutat tala, sade han till Simon: ”Gå ut på djupet och lägg ut era nät till fångst.” 5 Simon svarade: ”Mästare, vi har arbetat hela natten och inte fått något. Men på ditt ord ska jag lägga ut näten.” 6 De gjorde så, och de fick så mycket fisk att näten höll på att brista. 7 Då vinkade de åt sina vänner i den andra båten att komma och hjälpa dem. Och de kom och fyllde båda båtarna så att de var nära att sjunka.
8 När Simon Petrus såg detta, föll han ner vid Jesu knän och sade: ”Gå bort från mig, Herre! Jag är en syndig människa.” 9 Han och alla som var med honom hade gripits av bävan inför fångsten de hade fått, 10 även Jakob och Johannes, Sebedeus söner som fiskade i lag med Simon. Men Jesus sade till Simon: ”Var inte rädd. Från och med nu ska du fånga människor.” 11 Då drog de upp båtarna på land, lämnade allt och följde honom.