Predikan i S:t Jakobs evangelisk-lutherska församling i Piteå av Stefan Hedkvist över Joh 16:16-22 på 4:e söndagen i påsktiden.
25 april 2021
Nåd vare med er och frid från Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus. Amen.
16 En kort tid och ni ser mig inte längre, ännu en kort tid och ni kommer att se mig.” 17 Några av hans lärjungar sade då till varandra: ”Vad menar han när han säger till oss: En kort tid och ni ser mig inte längre, ännu en kort tid och ni kommer att se mig? Och att han går till Fadern?” 18 De frågade: ”Vad menar han med en kort tid? Vi förstår inte vad han säger.”
19 Jesus märkte att de ville fråga honom, och han sade till dem: ”Ni frågar varandra om det jag sade: En kort tid och ni ser mig inte, ännu en kort tid och ni kommer att se mig. 20 Jag säger er sanningen: Ni kommer att gråta och jämra er, men världen ska glädja sig. Ni kommer att sörja, men er sorg ska vändas i glädje. 21 När en kvinna ska föda har hon det svårt, för hennes stund har kommit. Men när hon har fött barnet, minns hon inte längre smärtan i sin glädje över att en människa är född till världen. 22 Nu har ni också det svårt, men jag ska se er igen. Då ska era hjärtan glädjas, och ingen ska ta er glädje ifrån er.
Dagens text är ett stycke ur det tal som Jesus höll för lärjungarna när de gick ut till Getsemane. Lärjungarna var både rädda och bedrövade. De visste att Jesus hade många fiender, som till och med var ute efter hans liv. Jesus hade bekräftat deras värsta farhågor. Han hade förutsagt att han skulle bli förrådd. Tidigare samma kväll hade han vid nattvardens instiftelse sagt att han skulle utge sin kropp och utgjuta sitt blod för dem.
Jesus tröstade nu sina bedrövade lärjungar med att de efter en kort tid skulle få se honom igen. Då skulle deras bedrövelse vändas i glädje som ingen kunde ta ifrån dem. Det är naturligt att förstå Jesu ord som en förutsägelse av sin död, begravning och uppståndelse. När de gick ut till Getsemane var det bara några timmar kvar tills Judas skulle leda översteprästens beväpnade tjänare dit för att gripa honom. Jesus visste vad som skulle ske. Nästa dag skulle han dö på korset och läggas i en grav och hans fiender skulle triumfera. Lärjungarna skulle då inte längre se honom. De skulle sörja. Men efter ännu en kort tid skulle lärjungarnas sorg vändas i glädje. Jesus skulle uppstå på den tredje dagen och visa sig för dem. De skulle vittna och säga: vi har sett Herren. Jesu uppståndelse gladde dem och ingen kunde ta den glädjen ifrån dem. De blev så frimodiga att de inte ens fruktade döden. De visste att döden inte hade någon makt över dem längre. De hade sett Herren. Jesu seger över döden var deras seger. Fast de skulle få lida tog det inte glädjen ifrån dem. Paulus vittnar och skriver: ”vi är bedrövade men alltid glada”.
Jesu ord ”en kort tid och ni ser mig inte längre, och ännu en kort tid och ni kommer att se mig” är en härlig förutsägelse av uppståndelsen på den tredje dagen. Men förutsägelsen sträcker sig längre än så. I sitt tal till lärjungarna på vägen ut till Getsemane innefattar han på många ställen även dem som skulle komma till tro genom deras vittnesbörd. Han talar om alla troendes lidande här i världen och den dag alla troende ska få se honom och vara där han är. Jesus bad till Fadern att alla som tror på honom ska få se hans härlighet. Ibland är det svårt att veta om Jesus talar om lärjungarna eller om han syftar på alla troende under hela den nytestamentliga tiden.
Lärjungarna hade också svårt att förstå vad han talade om. De frågade sig: ”Vad menar han med att säga till oss: En kort tid och ni ser mig inte längre, och ännu en kort tid och ni kommer att se mig, och med att säga: Jag går till Fadern?” Vi förstår att dessa ord i första hand syftar på Jesu död, begravning och uppståndelse. Men vi förstår också att de innefattar någonting mer. Det är lika mycket en förutsägelse av himmelsfärden och Jesu återkomst på yttersta dagen.
Vid himmelsfärden kunde lärjungarna följa Jesus med blicken tills ett moln tog honom ur deras åsyn. Jesus ska en dag komma tillbaka på samma sätt – synligt för alla. Den salighet han då ska ge oss beskrivs så här i Uppenbarelseboken: ”Döden ska inte finnas mer och ingen sorg och ingen gråt och ingen plåga. Ty det som förr var är borta.” Då ska ingen kunna ta vår glädje ifrån oss. Jesu ord om en kort tid fick sin första uppfyllelse på Jesu begravning och uppståndelse men får sin fullständiga uppfyllelse först på den yttersta dagen.
Vi ska idag tala om den uppfyllelse som berör oss personligen. Jesus lär oss att vi en dag ska få se honom och då ska ingen kunna ta vår glädje ifrån oss. Jesu ord påminner oss om att
våra sorger ska få ett slut. De är inte eviga.
att vi ska få se honom med egna ögon.
att han ska ge oss en evig glädje.
Vi ska börja med det första. Jesu ord lär oss att se på våra sorger på ett nytt sätt. Han talar om en kort tid och om att sorgen ska vändas i glädje. Det finns ett slut på bedrövelsen. Han illustrerar det med ett exempel som vi alla förstår och som alla mammor har erfarenhet av: När en kvinna föder barn har hon svåra smärtor, ty hennes stund har kommit. Men när hon har fött barnet, kommer hon inte längre ihåg sin smärta i glädjen över att en människa blivit född till världen. Nu är ni också bedrövade, men jag ska se er igen, och då ska era hjärtan glädja sig, och ingen ska ta er glädje ifrån er. Jesus lär oss att lidandet ska få ett slut och att vår sorg ska vändas i glädje. Om inte förr så ska det ske när han kommer tillbaka. Då ska vi inte längre komma ihåg våra sorger på grund av den stora glädje Jesus ger oss. Smärtor är smärtsamma och sorger är tunga men Jesus lär oss att de inte är eviga. Glädjen är evig. Den glädje Jesus ger kan ingen ta ifrån oss. Den vissheten gör oss uthålliga.
För det andra förutsäger Jesus att vi ska få se honom med egna ögon.
Vid sin himmelsfärd lyftes Jesus från jorden och lärjungarna följde honom med blicken tills han skymdes av ett moln. Himmelsfärden var inte en resa Jesus gjorde för att komma bort från jorden. Jesu himmelsfärd handlar inte om var han är utan om hur vi ser honom. Jesu närvaro på jorden upphörde inte med himmelsfärden men lärjungarna upphörde att se honom med sina ögon. Han är fortfarande med oss alla dagar intill tidens slut, precis som han har lovat. Tron tar fasta på Jesu löften. Genom tron är vi övertygade om att han är med oss fast vi inte kan se hans närvaro. Men en dag ska han komma tillbaka och allas ögon ska se honom.
När vi säger att han ska komma tillbaka så är det också ett uttryck som kan missförstås. En del kanske tänker att han på den yttersta dagen ska göra en lång resa från en avlägsen plats för att åter bli närvarande på jorden. Han är redan med oss varje dag. Det är i vår åsyn han ska komma tillbaka. På den yttersta dagen ska han bli närvarande på ett sätt så att alla kan se honom. Det handlar alltså inte om var Jesus är utan på vilket sätt han är närvarande, synligt eller osynligt. Jesus säger: ”En liten tid och ni ser mig inte längre, och ännu en kort tid och ni kommer att se mig.” Jesu ord handlar inte om var han befinner sig utan om vi kan se honom eller inte. Jesus förutsäger att han om en kort tid ska tas bort från lärjungarnas åsyn och sedan ska vi se honom igen. Vi ska alla se honom igen på den yttersta dagen.
Den dag han visar sig ska något härligt hända med alla som tror. Johannes skriver i sitt första brev: Mina älskade, vi är nu Guds barn, och vad vi ska bli är ännu inte uppenbarat. Men vi vet att när han uppenbaras, kommer vi att bli lika honom, ty då får vi se honom sådan han är.
Jesus förutsäger för det tredje att när det sker så ska ingen kunna ta vår glädje ifrån oss.
Efter Jesu uppståndelse kunde ingen beröva lärjungarna deras glädje. Även då de drabbades av lidande och sorg så grep det inte så djupt att de förtvivlade. Vi hörde ju hur Paulus vittnade om att de var bedrövade men alltid glada. Denna glädje får vi också äga. På grund av Jesu uppståndelse och det hopp han ger blir aldrig sorgerna här i livet riktigt outhärdliga eller bittra. Sorg är en sak, förtvivlan något annat. Vi behöver inte sörja utan hopp eftersom vi vet att sorgen ska vändas i glädje. Vi litar på Jesu löfte.
När Jesus talar om den glädje som ingen kan ta ifrån oss så riktar han vårt hopp till den salighet som ska bli vår den dag vi får se honom sådan han är. Då ska inte längre glädje och sorg växla från en dag till en annan, som här i livet. Det är en Guds nåd att vi får uppleva dagar fyllda av glädje. Men livet ger oss också anledning att utgjuta vår själ inför Gud så som vi hör att profeten gjorde i Klagovisorna. Hans livskraft var förtorkad och hans själ full av bedrövelse. Denna växling mellan sorg och glädje hör till livet här i världen. I himlen ska ingen kunna ta glädjen ifrån oss. Gud ska torka tårarna från våra ögon. Döden ska inte finnas mer och ingen sorg och ingen plåga. Jesus lovar oss evig glädje med dessa ord. Det är inget vi förtjänat utan en gåva han ger oss av nåd.
Vi ska komma ihåg att Jesus undervisade lärjungarna på detta sätt när han gick ut till Getsemane. Allt Jesus förutsade var välsignelser som skulle följa på hans lidande, död och uppståndelse. Hans död har sonat alla våra synder. Han har lovat att en dag ska han också utplåna alla syndens konsekvenser i våra liv. Smärta, lidande, sorg och död kom över alla människor på grund av synden. Allt detta försvinner när Frälsaren uppenbarar sig så att vi får se honom med egna ögon. Amen.
Låt oss be
Herre Jesus Kristus, vi tackar dig för att du gett oss ett säkert hopp. Alla troende har längtat efter att få se dig med egna ögon. Vi tackar dig för det härliga arv du har vunnit åt oss och som ska bli vårt. Gör oss uthålliga och bevara oss i tron till den dagen. Amen.