Det är en ganska vanlig tanke att om man verkligen vill tjäna Gud helhjärtat och leva heligt i vardagen bör man bli missionär, pastor eller på annat sätt tjäna i kyrkan. Söndagsskollärare och organist är också väldigt bra för då gör man något betydelsefullt i den kristna kyrkan. Om en kristen däremot jobbar i en klädaffär eller som busschaufför, bilmekaniker, båtbyggare, pizzabagare eller annat där ute i världen så är väl inte det en helig vardagstjänst för Gud . . . Men är det så?
Martin Luther tänkte i sådana banor när han som ung man gick i kloster. Som munk skulle han göra avkall på världen, leva fattig, inte utföra vanligt arbete och aldrig ingå äktenskap och bilda familj utan leva i celibat. Då tyckte han att han gjorde något verkligt heligt och bra, medan vanligt folk där ute bara levde helt vanliga liv som äkta par, föräldrar, bönder, slaktare, köpmän osv.
Senare upptäckte Luther att detta var fel. Han hade fört fram en falsk fromhet och helighet som Gud inte hade bett om. Han började i stället framhäva vad Bibeln lär om ”det allmänna prästadömet”, att alla troende, både kvinnor och män, är ett kungligt prästerskap, ett heligt folk som Gud har kallat från mörkret till sitt underbara ljus (1 Pet 2:9). Och där i ljuset får de tjäna Gud och sin nästa var och en där han är – i familjen, i församlingen och i det världsliga samhället. De ska inte dra i väg någon annanstans eller dra sig bort från världen. Nej, som Paulus skriver till församlingen i Korint: Var och en ska leva i den ställning som Herren har tilldelat honom, så som Gud har kallat honom (1 Kor 7:17).
Ett sant och heligt kristet liv till Guds ära blir då att leva och tjäna där han har satt oss. ”Gud ler tillsammans med alla sina änglar – inte för att pappan byter blöjor utan för att han gör det i kristen tro,” skrev Luther. Gud ser egentligen inte skillnad på vanligt lekfolk och pastorer, prinsar och biskopar, även om de arbetar med olika saker. ”Tjänsteflickan som städar i köket gör det som är Guds vilja lika mycket som en bedjande munk – inte för att hon kanske sjunger en kristen psalm medan hon städar utan för att Gud tycker väldigt mycket om rena golv. En kristen skomakare gör inte sin kristna plikt genom att klistra fast små kors på skorna utan genom att göra bra skor eftersom Gud är intresserad av bra hantverk.” Våra dagliga sysslor har betydelse för honom.
Måndag, tisdag . . .
På söndagar samlas församlingen till gudstjänst. Vi tillhör ”en, helig, allmännelig kyrka, de heligas samfund” som vi säger i trosbekännelsen. Att vi är heliga är inte något vi inbillar oss. Vi vet mycket väl att vi är syndare. Men vi tillräknas Jesu helighet! I Guds hus får vi ta emot förlåtelse för all synd. Gud tröstar, styrker och utrustar oss med evangeliet i ord och sakrament. Vi får glädja oss över att vi är frälsta av bara nåd, genom tro, helt oförtjänt, inte på grund av egna prestationer och gärningar. Vi är tacksamma att få tillhöra Gud med liv, själ, kropp och allt vi har.
Men så kommer måndagen. Var är den heliga kristna kyrkan nu? Den har inte tagit paus utan är levande och aktiv, kringspridd på olika arbetsplatser och institutioner, i olika hus och hem där de troende är i verksamhet och lever ett heligt kristet liv i tjänst för Gud och sina medmänniskor. Hans verk är vi, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar som Gud har förberett för att vi ska vandra i dem (Ef 2:10). Goda gärningar är i Guds ögon inte minst de uppgifter och förpliktelser vi har fått i våra olika kallelser. Andens frukt i våra liv låter oss möta folk vi träffar med kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet och självbehärskning (Gal 5:22f).
Att vara pensionär eller yrkesaktiv, att vara hemma med småbarn, byta blöjor och ge omsorg – allt är Guds kallelse. Att vara någons morbror eller faster, son eller dotter, föräldrar och morföräldrar är olika kallelser. Att vara medborgare i ett land är också en kallelse. En kristen student som utbildar sig till lärare har under studietiden detta som sin kallelse. Gud vill att hon eller han nu både studerar flitigt och är en bra kollega för sina medstudenter. Samtidigt har studenten kanske ett jobb vid sidan av i en affär, det är också en kallelse. Då är inte uppgiften att försöka evangelisera bland kunderna som är i affären utan bara att behandla dem vänligt och professionellt. Det är värdefullt i Guds ögon. Men förhoppningsvis kan det snart erbjuda sig en möjlighet att tala om andliga ting med en kollega. Det sista vi vill är att hålla evangeliet helt för oss själva.
Guds förklädnad
Som det står i katekesen är det Gud som har skapat oss och gett oss ”kropp och själ, ögon, öron och alla lemmar, förstånd och alla sinnen, och att han fortfarande uppehåller oss”. Det är också han som ger oss ”mat och kläder, hus och hem och allt vi behöver till vårt livsuppehälle. Han beskyddar oss för allt farligt och bevarar oss för allt ont.” Men vi kan egentligen inte se att det är han som gör det. Han använder ju för det mesta andra människor till att ge oss detta. Bonden odlar korn på åkern och sedan bakar bagaren bröd som vi kan köpa och äta.
Luther kallar detta ”Guds förklädnad”. Han kunde t ex säga att det egentligen är Gud som mjölkar korna. Vi kan bara se en mjölkerska. Men Gud gömmer sig bakom henne som bakom en förklädnad. Vare sig hon vet det eller inte är hon Guds redskap som han använder för att vi ska få mjölk på bordet.
Gud använder också de styrande i samhället som är insatta av honom för att upprätthålla lag och ordning så vi kan leva i fred och trygghet. Vare sig de är troende eller inte är ordföranden, polisen och domaren Guds ”mask” som han döljer sig bakom för att ge oss detta. Överheten är en Guds tjänare till ditt bästa (Rom 13:4).
Det sägs att ”mor är den person som gav oss liv”. På ett sätt är det väl sant och vi är skyldiga våra mödrar stort tack. Men egentligen var det ju Gud. Du vävde mig i moderlivet, sjöng David till Herren (Ps 139:13), och Det var du som drog mig ut ur moderlivet, du gjorde mig trygg vid min mors bröst (Ps 22:10). Gud använder föräldrar för att ge människor liv, omsorg och uppfostran. Han använder fiskare, bönder och andra för att förse oss med mat, pedagoger för att lära oss läsa, skriva och räkna och han ger oss vakter och soldater för att skydda oss. När en pastor förkunnar Guds ord rent och klart från predikstolen är det egentligen Jesus, den gode Herdens röst, som församlingen lyssnar på.
De flesta yrken i samhället fyller verkliga behov som människor har. Vi behöver chaufförer, snickare, rörmokare, sjuksköterskor, läkare, trädgårdsmästare, fabriksarbetare, musiker osv. Gud använder alltså dessa och många andra som förklädnad vare sig de är klara över det eller inte. Han använder dem för att uppehålla världen och hjälpa och välsigna de människor som han har så stor omsorg om. Undantagna är de ”yrken” där man livnär sig på saker som i sig själva är synd, t ex narkotikalangare, bordellmammor, svindlare. Det är inte Gud som står bakom den sortens aktiviteter.
Men när en flicka tröstar en liten pojke som gråter är det alltså Gud som står bakom och ger omsorg dold av en förklädnad. Likaså när vi går till en sjuk granne och erbjuder oss att klippa gräsmattan, gå ut med hunden eller annat.
Meningsfullt
En del tycker att vardagarna är ganska grå. De stiger upp och går till jobbet, men det känns inte så meningsfullt. De jobbar mest för pengarna och längtar bara efter helgen och avlöningsdagen. Även för kristna kan nog det dagliga arbetet ibland kännas som ett ok. Men i Guds ord som vi får ta till oss i gudstjänster och regelbundna andaktsstunder hemma lyser Herren på vår väg, ger oss evangeliet om rättfärdiggörelsen och syndernas förlåtelse i Jesus. Vi blir påminda om att vi är en del av ett utvalt släkte, ett kungligt prästerskap, ett heligt folk som Gud har vunnit för att vi ska förkunna hans härliga gärningar, han som har kallat oss från mörkret till sitt underbara ljus (1 Pet 2:9). Förkunnelsen av hans stora verk sker när vi med ord och gärningar bidrar till att evangeliet om Frälsaren sprids och när vi prisar Gud och tackar för all hans godhet. Du gläder mig, Herre, med dina gärningar, jag jublar över dina händers verk. Hur stora är inte dina verk, Herre (Ps 92:5f).
Så har alla troende en kallelse från Gud att tjäna där vi är, genom våra dagliga plikter och uppgifter, med hela oss, 24/7, varje vecka, hela året. Att vila och ladda batterierna är också hans vilja och en del av kallelsen. När vi ser så på vardagslivet genom trons glasögon kommer allt vi håller på med att kännas långt mer meningsfullt! Vi är ju en del av något mycket större! Gud själv är verkligen här och utför sina gärningar genom oss och vår nästa varje dag, hemma, i skolan, på arbetet och på fritiden.
Vi ska alltså inte dra oss tillbaka från samhället utan vara i världen, även om vi inte är av den som Jesus sa (Joh 17:14f). Vi ska inte låta oss fläckas ner av världen utan bära fram kroppen som ett levande och heligt offer som behagar Gud. Det ska vara vår andliga gudstjänst (Rom 12:1). Och allt vad ni gör i ord eller handling, gör det i Herren Jesu namn och tacka Gud Fadern genom honom (Kol 3:17).
Gud har offrat sin egen käre Son för oss som ett försoningsoffer för vår synd och skuld, en gång för alla. Jesus gav sig själv som lösepenning och betalade hela vår skuld. Han dog för alla, för att de som lever inte längre ska leva för sig själva utan för honom som har dött och uppstått för dem (2 Kor 5:15). Det är inte aktuellt med några fler försoningsoffer. Det är fullbordat! Så det vi nu vill bära fram är ett tackoffer. Vi vill tacka för Guds stora godhet och nåd genom att offra tid, krafter, talanger och olika resurser i tjänst för vår nästa. Allt är gåvor som vi har fått och vi älskar därför att han först har älskat oss (1 Joh 4:19).
Det är mycket möjligt att det inte blir så mycket tack och uppskattning från folk som respons. Du kan ändå vara glad för du gör din tjänst för Herren och inte för människor (Kol 3:23). Och även om det är ofullkomligt och skröpligt vet du att det ändå är värdefullt för honom som har kallat dig till tjänst. Han är närvarande och verkar genom dig och det du gör och säger i vardagen. Detta är väldigt stort och meningsfullt även om det kan se litet ut i människors ögon.
Tor Jakob Welde