De onda änglarna
De onda änglarna var ursprungligen goda och heliga, men de syndade skriver Petrus i sitt andra brev (2 Pet 2:4), inte genom någon svaghet i deras natur, inte heller på grund av någon yttre påverkan, såsom fallet var med människan, utan i klart medvetande, avsiktligt planerat och med medvetet missbruk av sin vilja. ”I sanningen står han inte” skriver evangelisten Johannes , ”de var inte trogna sitt höga uppdrag utan övergav sitt riktiga hem” (Juda v. 6); djävulen lever i synd ända sedan begynnelsen (1 Joh 3:8). Det sägs inte vad deras första överträdelse bestod i; inte heller vet vi tiden för deras avfall, men deras uppror mot Gud måste ha inträffat efter den sjätte skapelsedagen och innan djävulen frestade våra första föräldrar.

Dessa onda änglar är nu för alltid förkastade ”i förvar till domen på den stora dagen, fängslade i mörkret med eviga bojor” (Juda v. 6). Det finns ingen återlösning för dem, inget löfte om nåd tillskrives dem; inget evangelium predikas för dem. De skall aldrig återvända till gemenskap med Gud, ty ”evig eld” är beredd åt djävulen och hans änglar (Matt 25:41). Det finns många onda änglar: ”Jag heter Legion, för vi är många” (Mark 5:9). De är kraftfulla (Ef 6:12); de känner Gud och hans dom (Jak. 2:19); Matt 8:29). De är listiga och fulla av bedrägeri även när de anför Skriften (1 Mos 3:1; Matt 4:6; 2 Kor 11:14); de är lögnare och mördare (Joh 8:44);

De goda änglarna
Alla änglar skapades lika goda och heliga, ty ”Gud såg på allt som han hade gjort, och se, det var mycket gott” (1 Mos 1:31 Några av dem syndade. ”Gud skonade ju inte de änglar som syndade” (2 Pet 2:4). Andra syndade inte utan behöll det tillstånd, i vilket de skapades. Dessa lever nu i helighet, och kan inte synda, är ”heliga änglar” (Matt 25:31), de ”ser alltid min himmelske Faders ansikte” (Matt 18:10), de njuter evig lycksalighet och förening med Gud, för vilket de uteslutande har hans godhet att tacka.

Dessa änglars lycksalighet består inte i sysslolöshet, utan i villig och glädjefylld verksamhet. De prisar och tillber Gud (Luk. 2:13-14; Jes 6:2-3). De ”uträttar hans befallning, så snart de hör ljudet av hans befallning” (Ps 103:20-21; 2 Kon 19:35; Luk 1:19, 26; Matt 1:20; 4:11; 25:31; 1 Tess 4:16). Särskilt är de sysselsatta med att befordra Kyrkans arbete och att skydda dess tjänare (Dan 6:22; Apg. 5:18-20; 12:7-9) och att tjäna alla som fruktar Gud och vandrar på hans vägar (Ps 34:8; 91:11), för att de skall få evigt liv (Heb 1:14; Luk 16:22).

Om Gud skulle öppna våra ögon, så som han öppnade ögonen på den unge mannen (2 Kon 6:16-17), skulle vi också se skyddsänglarna, som lägrar sig runt omkring oss. Det finns inget ord av Gud som säger oss att vi borde be dessa änglar om hjälp eller att vi bör dyrka dem (Upp 22:8-9). Nej, i tacksamhet tackar vi Gud att han sänder sina goda änglar som slår sitt läger kring var och en av oss.

Och det blev strid i himlen: Mikael och hans änglar stred mot draken. Och draken och hans änglar stred, 8 men han var inte stark nog, och det fanns inte längre någon plats för dem i himlen. 9 Och den store draken, den gamle ormen som kallas Djävul och Satan och som förleder hela världen, kastades ner på jorden och hans änglar kastades ner med honom. Upp 12:7-9