“Och Abram trodde på Herren, och han räknade honom det till rättfärdighet.” – 1 Mos 15:6

Bibeltrogna lutheraner bekänner om frälsningen: “Vi blir inte evigt frälsta genom att göra goda gärningar. Vi är frälsta genom tron på Jesus allena”. Detta är vad Bibeln lär.

Men när vi bekänner detta kan det hända att vi får en klurig motfråga: “Men är inte tron något du gör? Ingen annan kan tro för dig, så tron måste vara något du gör. Alltså måste det vara en god gärning”. Vi kan förstå hur man kan dra en sådan slutsats, men logiken är felaktig.

Alla liknelser haltar. Men betrakta denna: Tänk dig att du ramlat från ett kryssningsfartyg och är i färd med att drunkna i havet. Men lyckligtvis har en av dina medpassagerare upptäckt ditt frenetiska plaskande och snabbt kastat en livboj åt dig. Du tar tag i den och han drar dig tillbaka ombord på fartyget. Men, vem ska nu få äran för att ditt liv räddades? Du eller din medpassagerare? Förstås skulle du kunna hävda att du skulle ha dött om du inte tog tag i livbojen, och ge dig själv en klapp på axeln för att du var så duktig. Men sanningen är att all ära med rätta går till den som kastade livbojen och drog dig ombord. Din tro på livbojens flytförmåga och din medpassagerares styrka räddade dig. Det var inte ditt verk; det var hans.

Detta är vad Abram fick lära sig om sin själs frälsning. Att komma till himlen var inte om honom eller vad han gjorde. Det handlade allt om Guds löften och, ännu viktigare, hans uppfyllelse av sina löften. Ja, Abram trodde på hans löften, men han förtjänade inte någon ära för detta, utan Gud förtjänade all ära. När syndaren Abram trodde Gud förklarade Gud honom rättfärdig, fullkomlig, syndfri och redo för himlen. Det var inte Abrams verk. Det var Guds.

Och så är det även för oss. Den kristna tron frälser oss från våra synder – inte för att vi är så duktiga på att tro. Utan den frälser oss för att Honom som vi förtröstar på är fullkomlig, mäktig, kärleksfull och förlåtande. Vi är frälsta genom tron på Kristus allena.

Bön: Jesus, hjälp mig att se att du är fullkomlig. På dig vill jag förtrösta för evigt. Amen.