Israels barn visste inte vad det var som föll från himmelen. De gjorde jämförelser med sina erfarenheter, men det var ändå något annat. Det var som rimfrost, liknade koriander och smakade som semla med honung. Men ändå var det något annorlunda, något alldeles nytt. Bibelkritiken vill som på alla andra ställen när Gud griper in och handlar försöka förklara undret med att det växte tamariskbuskar i det området och från dessa buskar kunde man mala fröna till mjöl. Folket frågade ”Vad är det här” MA Nah (hebr).

Också detta var ett tecken eller en förutsägelse om Herren Jesus på hur han skulle vara, han som själv är det levande brödet. Han var som en människa och var en människa, talade och levde som vi. Han liknade oss men var ändå en annan, annorlunda än alla andra.

På samma sätt är det med brödet på altaret. Brödet på altaret liknar annat bröd och det smakar på samma sätt. Ja vi känner till dess enkla ingredienser. Ändå är detta något annat, ett levande bröd från himmelen, Kristi kropp. Varför är det kraftigt? Det är förenat med Orden och inneslutet i hans befallning. Brödet över vilket vi läser välsignelsen är det inte en delaktighet av hans kropp. Därför kan vi med glädje sjunga: ”Jag säkert vet vad här jag får, Fast mitt förnuft det övergår”