På palmsöndagen rider Kristus in i Jerusalem och han gör det av två anledningar. För det första för att möta sin död och för det andra för att besegra sina fiender. När en kung på Jesu tid red in i en stad red han på en häst för att visa sin makt och styrka efter sin seger. Kristus rider på en åsna för att visa att hans rike inte är av denna världen. Konungen som denna gång rider in i Jerusalem är en helt annorlunda kung. Han segrar när han lider.

På skärtorsdagen samlar Jesus sina lärjungar i ett rum för att äta påskalammet. Det var en påminnelse om räddningen ut ur Egypten. Under denna måltid instiftar han ett nytt förbund. Påskalammet som nu ska offras sonar hela världens skuld. Han uppmanar sina lärjungar att härefter fira denna måltid tills han kommer tillbaka en sista gång. Måltiden är till för syndare som behöver förlåtelse för allt som trycker och tynger. Därefter går Jesus tillsammans med sina lärjungar ut till Getsemane. När de inte orkar vaka med honom ber han för sina svaga lärjungar och för det som han nu ska möta.

Långfredagen är en dag när Frälsaren prövas till det yttersta. Han utsätts för tortyr, förnedring och smädelse. I våra bekännelseskrifter läser vi: ”Vad finns det för allvarligare och förskräckligare vittnesbörd och predikan om Guds vrede över synden än i Kristi, Guds Sons, lidande och död?” Kristus bär hela världens alla synder på korsets trä. En frikännande dom för oss människor inför Gud blir följden av hans död på korset. En dör för alla som om vi alla hade dött. Vägen mellan Gud och människan är återupprättad.

Påskdagen är en enda stor glädjedag när Kristus visar att döden inte var hans slutmål. Han uppväcktes för vår rättfärdiggörelses skull skriver Paulus i Rom. 4:25. Han står upp från döden och visar att det inte var några fabler eller myter han förkunnade under sin vandring med lärjungarna. CFW Walther skriver: ”Vår Frälsare uppstått och lämnat sin grav, vår synd har han sänkt i ett bottenlöst hav, Och salig var syndare, när han det vet! Pris vare den heliga Trefaldighet! Kyrieleis. Kristi död och uppståndelse är kärnan i hela det kristna budskapet. Har inte detta skett så är Bibeln som vilken annan bok som helst och våra församlingar som vilka världsliga sammanslutningar som helst.

På Annandag påsk tänker vi på de två lärjungar som Jesus slår följe med på vägen till Emmaus. De tror att Jesus inte vet allt som har hänt under påskdagen. När Jesus hör hur okunniga de är öppnar han deras ögon genom att visa dem vad som står skrivet om honom i Skriften. Han lägger sig till bords med dem och äter. Han tar brödet, välsignar det och bryter det. Då öppnas deras ögon. Därefter visar han sig också för lärjungarna som av rädsla flytt och låst in sig. De får inte höra hårda ord eller tillrättavsining av Herren Jesus för sin feghet utan han möter dem med orden ”Frid vare med er!” och fortsätter med ett kort bibelstudium: Detta är vad jag sade till er medan jag ännu var hos er. Allt måste uppfyllas som är skrivet om mig i Mose lag, hos profeterna och i psalmerna (Luk. 24:44). Kristus är uppstånden, han är verkligen uppstånden!