Till mångas förundran så firar vi Kristi förklaring på söndag! Gammal svensk tradition har ju denna söndag inte alls här utan den kommer mitt i sommaren. Det finns en poäng att vi firar den som en avslutning på trettondagstiden. Undren och tecknen under trettondagstiden visar att han är Gud av Gud, precis de som rösten från himmelen ropar ut. På förklaringsberget talar Gud till sina stora sändebud som vi läser om i Gamla och Nya Testamentet. Direkt från himmelen får Petrus, Jakob och Johannes höra och se vad ingen annan sett och ingen annan hört. Nämligen Guds röst från himmelen. Dessutom ser de Mose och Elia, de två som fått tala med Gud i Gamla Testamentet. För Petrus har denna händelse satt så tydliga spår att han både på pingstdagen och när han skriver sina brev kommer tillbaka till denna händelse. Hos ingen annan finns frälsningen. Inte heller finns det ”under himlen något annat namn, som givits åt människor, genom vilket vi blir frälsta.” Apg 4:12

Efter detta stora möte som jag tror inte varade så länge blir allting som vanligt igen. Säkert har många bibelläsare undrat över orden i vår text: ”Tala inte om för någon vad ni har sett, förrän Människosonen har uppstått från de döda”. Varför dessa ord, skulle inte denna händelse vara den klaraste och tydligaste evangelisationsberättelse i alla kategorier? Är det inte just så vi skulle vilja tala om Frälsaren och vår Herre? Vi har sett honom och Fadern från himmelen har bekräftat hans majestät.

Det var inte denna berättelse de skulle gå ut med. Vad sa Herren Jesus, tala nu om denna händelse till dess jag kommer åter – överallt när ni möter någon tala om vad ni varit med om och vad ni sett? Inte alls. Tvärtom, predika min död till dess jag kommer åter. Det är vår uppgift och det är just detta som Jesus vill säga till sina lärjungar när de vandrar ner från berget.