Sagan börjar med, ”det var en gång”. Sagan om Rödluvan, Törnrosa eller Kejsarens nya kläder, börjar så, de är tänkta att frambära ett budskap som inte direkt utsägs i sagan utan åhöraren ska låta fantasin tolka budskapet och dra de rätta slutsatserna av budskapet.

Berättelsen om Jesus börjar inte med ”det var en gång”, den börjar med att berätta om tidpunkten för händelsen. ”Det hände sig vid den tiden att från kejsar Augustus utgick ett påbud, att hela världen skulle skattskrivas. Det var när Kvirinius var landshövding över Syrien. Läsaren skulle då erinra sig och kunna kontrollera den angivna tidpunkten för födelsen. Inte en odefinierad tidsangivelse utan en tidpunkt som kan följas upp. Precis som man anger en historisk händelse till exempel att kung Gustav II Adolf stupade vid Lützen den 6 november 1632. Bibelns budskap är sådant att det förutsätter läsarens förtroende och tillit. Inte ett godtyckligt tolkande av budskapet, inte halvsanningar och utfyllnader av fantasins eller tankens flykt. När vi hör om födelsen i stallet ska vi tänka oss ett stall där djuren normalt tillbringade natten för skydd. Evangeliet berättar om vad som hände sig vid den tiden. Alltså vid den första skattskrivningen. Aposteln säger: ”När tiden var fullbordad sände Gud sin Son…” (Gal 4:4).