Huvudsaken är att man är frisk, det brukar vi ofta höra som en slogan och det har vi hört många gånger i synnerhet när vi börjar bli lite äldre. Men är verkligen den fysiska hälsan det viktigaste här på jorden. Jag känner en hel del sjuka människor som ändå trots sin sjukdom är glada däremot är inte alla friska som jag känner alltid så glada.

På 14:e söndagen e trefaldighet har vi egentligen som ämne trons tacksamhet. Att i alla stunder tacka Gud för allt han ger. Att bara en av de 10 spetälska som blivit botade kom tillbaka visar hur vi människor är. Vi önskar och vi ber men vi glömmer att tacka! Vi måste påminna varandra om Guds stora godhet mot oss och säga: Hur mycket har Gud gett oss utan att vi har frågat honom? Han har gett oss kropp och själ. Han har även gett oss sin egen Son. Hur mycket mer kommer han då att ge när vi ber honom om något?

Eftersom Gud har gett oss så stora saker, får vi komma till honom med tillförsikt när vi ber honom även om små ting. Ändå är allt vi ber om obetydligt i jämförelse med det faktum att Guds Son villigt led och dog för oss. Guds godhet är gränslös och oändlig.

Den kärlek som gör att vi håller fast vid Gud, oavsett hur svag den än må vara, gör oss ännu ivrigare  att vara föremål för Guds vilja i allt vad vi ber om.  Guds gränslösa kärlek och godhet kommer aldrig att svika oss. Är det inte så Gud vill att vi ska vara när han i sitt ord säger  ” Han gör vad de gudfruktiga begär, han hör deras rop och frälser dem.  ”(Ps 145:19), Gud visar dem som fruktar honom den renaste och mest fullkomliga kärlek.

(Bilden är hämtad från Galleri Sela – www.gallerisela.dk)