Bekymmer hör detta livet till. Den stora frågan är hur vi försöker komma till rätta med dem. Hur du och jag har det med bekymren beror helt på hur vårt förhållande med Frälsaren är. Hur vi umgås med Gud och hans ord. Här finns ett samband som vi inte kan komma ifrån, vi kan inte ha Gud som en extra hjälp som vi plockar fram ibland som är bra och ha i vissa situationer.

Försöker vi ha Gud vid sidan av allt det andra, då blir vi lätta fångna i våra bekymmer, och det just här som vårt evangelium kommer in. Man kan inte tjäna både Gud och Mammon. Har man inte Gud som sin ende hjälpare och tröstare blir man lätt fången i sina penningbekymmer fången i sina konflikter som jagar en från morgon till kväll utan rast och ro.

Därför säger Guds ord till oss alla med skärpa och eftertryck: Sök först Guds rike och hans rättfärdighet. Här tillåter inte vår Frälsare att säga, det som jag ofta hör när jag ber om sak. Jag ska bara! Och egentligen ska vi inte skylla på barnen för vi vuxna är precis likadana. Vi ska ta avsked här och där, ser till vår gård och ska åka på vår weekendresa. Tänk på Marta i Betania, hennes iver att feja och putsa så att Frälsaren skulle få ett värdigt mottagande. Han gav henne inte ett enda dugg kredit för vad hon gjorde och hade gjort. Varför, det tog tid från det som var viktigare.

Skall Gud bli vår ende Gud, vår tillflykt och vår trygghet, då måste han ha en plats i vår tillvaro. Vi lutheraner brukar inte tala om val och att välja för det kan så lätt missuppfattas Gör hellre som Maria som sätter sig ner och lyssnar även om det kanske ser lite halvstökigt ut. Visst är det så, sätter man sig ner och lyssnar och inte stimmar runt likt Marta får man ofta perspektiv på sina bekymmer och får lättare att klara av dem. Så har vi också trösten att vi får kasta alla våra bekymmer på Herren Jesus, han har lovat att både bära dem.