På vilket sätt var den fattiga änkan ett föredöme? Hon gav allt vad hon ägde, det står egentligen ordagrant ”hela sitt liv”. Genom sitt gudomliga allvetande visste Jesus hur det stod till med människornas ekonomi. Han visste att denna kvinna inte hade fler pengar sparade än de som hon nu lade i offerkistan. Han visste också i vilket sinnelag hon gav bort sina pengar. Annars skulle han knappast ha framställt hennes handling som föredöme för lärjungarna.

Änkan i vår text brukar vara ett exempel på en som verkligen offrar: hon ger allt, tydligen utan att fråga vad som följer sen. I det här fallet är det ju en märklig situation. Jesus ser vilken kvinnan är och att hon ger allt, inte bara den ena lilla slanten, utan de båda slantar hon äger. ”Änkans skärv” är den gamla beteckningen på hennes offer. Vad ska hon nu försörja sig och sina barn med?

Vi vet inget om hennes motiv. Jesus säger inte att hon gav sin gåva av kärlek till Gud. Hon gav av sin fattigdom. Det kan hända att hon var så uppfylld av glädje över den välsignelse Gud har gett henne att hennes hjärta flödade över, och att hon verkligen ville ge allt.

Men det kan också finnas ett annat motiv bakom: man kan ge av tvång, eller för att köpa sig fördelar. Då blir det ett lagiskt offer, eller man borde egentligen tala om en byteshandel. ”Gud, om jag ger dig de här pengarna, ger du mig då lycka och hälsa?”

Tyvärr har den här berättelsen utnyttjats på fel sätt av många predikanter, när man försökt samla in pengar för församlingen eller för sina kyrkbyggen. Man har erbjudit en byteshandel: ”Ge dina pengar åt Gud. Han kommer att ge dig välsignelse.” Och så väntar man sig, att ju mera pengar man ger, desto rikligare belönar Gud en.