På sjätte söndagen efter påsk talar våra texter om att Hjälparen den Helige Ande. Jesus lämnade inte sina lärjungar hjälplösa.  Han skulle klä dem med kraft ifrån höjden. Han skulle öppna vägen för ordet genom att ge människorna ett styng i hjärtat. Han skulle ge sina sändebud en kraft och en vishet, som skulle övervinna motståndarna. Han skulle leda dem fram till hela sanningen. Han skulle själv tala genom deras mun. Och allt detta skulle ske genom den Helige Ande.

En sådan undervisning är inte vanlig i dagens Sverige.  Den får konsekvenser, man blir utstött eller för att använda ett modernt ord, mobbad. Varför, därför vi har som uppgift att säga sanningen om människan och den är många gånger obehaglig och höra. Hellre vill man höra att allting är bra än att bli uppmanad till omvändelse och bättring.

Anden vittnar om Kristus, det är den helige Andes egentliga uppgift. Därför ställer Paulus Andens ämbete i motsats till lagens ämbete. Lagen dödar men anden ger liv. När lagen påminner dig om allt dåligt du gjort, allt du försummat visar Anden genom evangelium vad Kristus har gjort. Anden visar genom evangeliet vad Kristus återlöst förvärvat och vunnit åt dig. Anden har själv fött dig på nytt genom dopet. Anden vittnar om Kristus i nattvarden. Ty så ofta ni äter detta bröd och dricker denna kalk, förkunnar ni Herrens död, till dess han kommer tillbaka.

”Jag tror att jag inte av eget förstånd eller egen kraft kan tro på Jesus Kristus, min Herre, eller komma till honom, utan den Helige Ande har kallat mig genom evangelium, upplyst mig med sina gåvor, helgat och bevarat mig i den rätta tron. På samma sätt kallar, församlar, upplyser och helgar han hela den kristna kyrkan på jorden och bevarar henne i Jesus Kristus i den rätta tron. I denna kyrka förlåter han dagligen mig och alla troende alla synder. På den yttersta dagen ska han uppväcka mig och alla döda och ge mig och alla som tror på Kristus evigt liv. Det är visst och sant!”