Alla har vi säkert en eller flera gånger upplevt djup sorg och översvallande lycka, där vårt innersta sjuder av glädje eller grämer sig i förtvivlan och sorg. Vårt liv här på jorden skiftar. En liten tid är det lycka och en liten tid är det sorg. Tidens växling av sorg och bekymmer, glädje och lycka är vår lott här i livet. Ingen kan ändra på denna tingens ordning! Allt detta sker för vårt eget bästa, kanske inte alltid som vi vill och vi ställer ofta frågor och har ofta funderingar. Varför detta nu?

Det finns hjälp att komma över motgångar och skiften av olika slag. Lukas berättar i sitt evangelium att lärjungarna bad Jesus att han skulle lära dem att bedja. Det var vid ett av dessa tillfällen när han hade dragit sig undan för att be i ensamhet. Han kunde tillbringa hela natten i bön. Jesus svarade dem denna gång genom att lära dem en enkel bön. Vi skall alltså inte tro att man behöver bedja med egna ord. Det är inte bara barnen som behöver hjälp, vi vuxna behöver samma hjälp.

När Jesus bad använde han ofta psaltarens ord, ja vid korset under sin sista stund vilade han i psaltarens ord. Jesus säger vidare vi ska be oavlåtligen och inte ge upp. Tänk på mannen som klappade på för att låna tre bröd, Jesus säger om hans enträgenhet: Ty var och en som ber han får, och den som söker han finner och för den som bultar ska dörren öppnas.

Bönen kan inte skiljas från vårt andliga liv, den är själva hjärtslagen i vår tro. Lika tydligt som pulsslagen visar att en människa är vid liv, lika tydligt visar bönen att du är andligen vid liv. En person som blivit Guds barn önskar att få tala och kommunicera med sin Fader i himmelen. Skriften säger: Ni har fått barnaskapets ande, i vilken vi ropar: Abba Fader” Rom 8:15